Inte för att den har 1000x zoom, för det har den inte, bara 3x från 24 till 72 mm, utan för att ljusstyrkan vid vidvinkel är f1,4. Det betyder att objektivet släpper in mer ljus än exempelvis en 24 mm med f2,8 som därför behöver längre slutartid eller högre ljuskänslighet. Vilket kan gå ut över bildkvaliteten.
Lumix LX15 bygger på en 20-megapixlars CMOS-sensor som är 1 tum stor. Det är en typ av bildsensor som vi har sett fina resultat från i liknande kameror från Canon, Sony och Panasonic.
Längs fram sitter som sagt ett 24–72 mm zoomobjektiv, där ljusstyrkan hoppar till f2,8 vid 72 mm – men det är ändå det bästa vi har sett hittills i en fickkamera.
Objektivet har optisk bildstabilisator och är märkt med Leica-loggan, vilket Panasonic alltid gör när de anser att något är extra bra.
4K-video
Det finns 4K-video också, och 4K-stillbilder som plockas ur videoströmmen. Sökare finns däremot inte, märkligt nog. I stället satsar Panasonic på att den stora pekskärmen som kan vinklas ska ge fotografen bra kontroll över exponering och utsnitt.
Det finna andra saker att gilla också. Till exempel 3 cm makrogräns, fokusmarkering (peaking) och 10 bilder per sekund i hastighet.
För att inte tala om Panasonics DFD-fokussystem (Depth från Defocus) som blixtsnabbt beräknar avstånd. Kameran lagrar dessutom råfiler och kan spela in slowmotion-video med upp till 120 bildrutor i sekunden.
Lumix ställer inte upp i den allra lägsta prisklassen, den kostar 8 000 kronor när den släpps i november.