Sonys första OLED-TV är genial

Bildpanelen ÄR högtalaren. Vi har både sett och hört den.

sony oled tv A1 2

(Foto: Tillverkare)

CES-mässan är ett stökigt kaos. Men det finns lugnare omgivningar också, till exempel Sonys mörklagda bakre rum, där vi fick en titt på deras nya OLED Bravia-TV. Tyvärr fick vi inte ta några bilder eftersom demonstrationen gjordes med Sony-skärmen bredvid en ”välkänd konkurrent” som hade samma panelteknik.

Sony Bravia OLED-TV, som den ställdes ut på mässgolvet. Foto: Geir Gråbein Nordby

Sonys ambition med TV:n är att den ska vara så minimalistisk att ingenting stjäl uppmärksamhet från själva tittandet. Det betyder att ramen runt panelen måste vara riktigt tunn. Sony har också valt att inte ha någon synlig logga på TV:n. Längst ner till vänster kan man skymta Sony-loggan i små, grå bokstäver som är praktiskt taget osynliga från soffan. Och Bravia-loggan har flyttat till baksidan …

TV:n måste ha en kompromisslös bildkvalitet också, vilket i det här fallet utesluter kant-LED, eftersom en så tunn TV (annars skulle den inte vara minimalistisk) skulle få en bild som inte var optimal. Valet föll därför på OLED-tekniken, som har en perfekt och jämn svärta över hela skärmen. Men Sony ville att TV:n skulle ha ett strålande ljud – vilket är svårt, för var ska högtalarna sitta? Det vanligaste är att högtalarna sitter längst ned på baksidan och spelar in mot väggen så att ljudet studsar under skärmen. Men det nöjer sig inte Sony med.

När panelen är ljudkällan kommer ljudet från där handlingen utspelas på skärmen. Man får också en bättre spridning av ljudet till flera sittplatser. Foto: Geir Gråbein Nordby

 

Akustisk panel
Sonys ingenjörer har fått en snilleblixt: de har gjort hela panelen till högtalare! På baksidan av skärmytan sitter två ”aktivatorer” som drivs av vart sitt par neodym-magneter. De är placerade på var sin halva av skärmen och Sony har i stort sett lyckats separera de två halvorna mekaniskt från varandra så att varje aktivator bara påverkar sin halva av skärmen och inte den andra. På så sätt får man ett optimalt stereoperspektiv, eftersom den vänstra halvan av skärmen bara spelar den vänstra kanalen, och vice versa.

Här är den akustiska ”aktivatorn” som drivs av två neodym-magneter. Foto: Geir Gråbein Nordby

 

För att panelens vibrationer inte ska kunna ses med ögat återges inte frekvenser lägre ner än ett par hundra hertz, sedan tar ett litet baselement – som också sitter på baksidan – över. Sony ville inte avslöja exakt var delningsfrekvensen låg.

En liten subwoofer tar hand om bas och det lägre mellanregistret. Foto: Geir Gråbein Nordby

 

Imponerande ljud
Jämfört med konkurrenten bredvid, där det hördes tydligt att ljudet kom från undersidan av skärmen, kom Sonys TV-ljud direkt från handlingen på skärmen. En inspelning med Alicia Keys gav en känsla av att man hörde ljudet från hennes röst, i stället för ljudet var separerat från bilden som hos konkurrenten. Ljudet var dessutom riktigt bra för att komma från en TV, mycket bättre än från konkurrenten bredvid som lät instängd och burkig. Sonys TV hade bättre dynamik och lät mer öppen. Den kan inte mäta sig mot en bra soundbar i ljudkvalitet, men kanske är kompromissen ändå att föredra eftersom ljuden är lättare att placera i förhållande till bilden.

En liten enkel animerad film med en fågel som flög över skärmen medan den flaxade och kvittrade demonstrerade att ljuden följde fågeln perfekt när den förflyttade sig över skärmen. Riktigt imponerande.

 

Bildkvalitet
Men man köper inte en TV enbart för ljudet, bilden måste ju vara bra också. Och Sony har uppenbarligen tagit LG:s panel (snudd på alla OLED-tillverkare använder LG-paneler) till nya höjder. Allt tack vare Sonys X1 Extreme-processor. Den analyserar både källmaterialet och OLED-panelens beteende i realtid. När panelen når sin gräns för färgåtergivning eller ljusstyrka, eller om det finns ett par skuggnivåer i svart som panelen i normala fall bara skulle visa som svart och inte som mörkgrått, så kan processorn tvinga fram det där lilla extra. Det låter kanske som hokus-pokus, men det vi fick se var åtminstone en stor förbättring jämfört med TV:n som stod intill.

 

X1 Extreme-processor övervakar både insignalen och panelens respons och optimerar båda i förhållande till varandra. Foto: Geir Gråbein Nordby

Man ska alltid ta sådana här demonstrationer med en stor nypa salt, eftersom tillverkarna ofta använder källmaterial som klart favoriserar den egna TV:n (eller får motståndarens TV att se dålig ut). Men hur som helst var bilden superskarp, med fräscha färger och en fantastisk känsla av djup.

Skalar upp till HDR
X1-processorn tar även hand om bildmaterial i high dynamic range-format (HDR), och skalar dessutom upp vanliga bilder till HDR. Personligen har jag alltid varit skeptisk till sådan uppskalning, men de videoklipp vi fick se, bland annat med får som hade en mycket bättre lyster i sin ull och med tredimensionella moln mot en blå himmel, var bättre än på TV:n bredvid. Detta var i bildläget ”Vivid”, som i normala fall bara används i butikerna för att imponera med bra tryck i bilden och där bilden i övrigt skulle bli helt utbränd i vitt och ha övermättade färger helt utan nyanser. Sony vill däremot att Vivid-läget även ska kunna användas i hemmet för att öka både ljusstyrkan och färgmättnaden, fast med tillräckligt dynamikomfång för att kunna hantera det. Och de verkar onekligen ha lyckats.

Imponerande
TV:n är en imponerande styrkedemonstration, färger och ljus trycker verkligen till och backas upp av en perfekt svärta. Demonstrationen gjordes med ljuset helt släckt i ett kolsvart rum, och då var det omöjligt att se TV:n. Allt som syntes var en bild med intensiva färger, strålande ljusstyrka och en osynlig svärta som var svartare än ett svart hål.

Vi fick inte reda på några priser, men det är rimligt att mistänka att Sony vill försöka konkurrera med LG, som för sina 2017-modeller tar 80 000 kronor för sin 65-tummare och 200 000 kr (!) för 77-tumsmodellen. Vi kan se fram emot en lansering i sommar eller höst.

Sony enorma CLEDIS-panel bygger på LED-belysning pixel-för-pixel, med separata röda, gröna och blå lysdioder som ger en perfekt svärta utan ”clouding” eller andra artefakter. Och MYCKET högre ljusstyrka än vad OLED klarar av. Ännu så länge används tekniken bara i digitala reklamskyltar men undrar just om vi inte får se den i Sonys TV-apparater om några år? Hur som helst så ser det helt fantastiskt ut. Foto: Geir Gråbein Nordby
Läs vidare
Exit mobile version