Kriget rasar för fullt i TV-världen. Samsungs har förbättrat sin Quantum Dot-teknik vilket innebär att LCD-tekniken fått många fördelar jämfört med förra årets OLED-modeller, särskilt när det gäller färgmättnaden i det ljusa spektrat.
LG har däremot finslipat sina organiska paneler för att ge bättre bilder än någonsin tidigare. Fördelen med OLED är framför allt att svart är helt svart, eftersom varje pixel är sin egen ljuskälla och helt enkelt stängs av när den ska vara svart. Detta ger oöverträffad svärta, utan ”clouding”-problematiken som LCD-skärmarnas LED-belysning har.
Men OLED har vissa nackdelar. Den mest påtagliga är ljusstyrkan, som är inte lika kraftfull. Det beror på att de organiska lysdioderna har en begränsad tolerans för hur mycket energi man kan tillföra för att tända dem. När man tittar på TV i dagsljus är det därför inte lika mycket tryck i bilden. Det blir inte heller riktigt lika roligt att titta på TV-material med stort dynamiskt omfång (HDR), en standard som främst betyder att ljusa föremål på skärmen blir ännu ljusare – faktiskt ljusare än det som definieras som helt vitt. HDR ger ett extremt tryck i bilden och en fantastisk känsla av djup, men för att det ska fungera på en OLED-skärm måste vitt definieras som aningen mörkare för att det ska finnas plats för den extra kontrasten i de ljusaste effekterna.
TV-världen har därför blivit uppdelad i två läger: LCD för personer som mest tittar på TV i dagsljus och OLED för nattugglorna – eller de som gillar att dämpa ljuset när filmen snurrar.
Andra nackdelar med OLED att en del färger bränner ut i vitt när de blir för ljusa. OLED har helt enkelt inte lika stor färgrymd som de bästa LCD-panelerna. För det andra lider OLED av så kallade ”black crush”, alltså att allt som ska vara nästan svart blir helt kolsvart. Då får man ett lite grovt hopp från helt svart till nästa steg på gråskalan, vilket innebär att skuggiga områden kan bli i hårdaste laget och förlora detaljer.
Högre ljusstyrka för tuffare HDR
Med sitt senaste OLED-flaggskepp har LG i stort sett löst problemet med ljusstyrkan. Nu har skärmen ganska så exakt 1000 nits, vilket är ljusstyrkan HDR-standarden har som minimum. Det innebär ännu mer tryck och punch i bilden med spel och filmer som är kodade med HDR (som LG numera stöder hela fyra versioner av). Detta är för övrigt ingen gimmick, bilden får sjukt mycket bättre djupkänsla och realism med HDR. Så nära man kan komma 3D med bara två dimensioner. Förra årets modeller stannade för övrigt på 750 nits.
På frågan om högre ljusstyrka påverkar panelernas hållbarhet (med OLED finns en risk för inbränning, precis som på de gamla plasmaskärmarna) berättade LG att de nya panelerna faktiskt är bättre på det området också. Samma sak gäller för när färgerna bränner ut i vitt om källmaterialet har för mycket ljus i dem. LG har med andra ord lyckats trolla med OLED-tekniken och åstadkommit den efterlängtade ljusstyrkan. Samtidigt som svart fortfarande är kolsvart. Wow!
Platt som tapet
Hur är det med designen då? Jo, den är nästan magisk: 65-tummarens skärm är bara 2,57 millimeter tunn! Väggfästet som ingår har en passform som går i ett med baksidan av TV:n så att alltihop bara sticker ut 4 millimeter från väggen. Det ser fantastiskt, nästan som om bilden kommer direkt från tapeten. Just därför kallar LG den nya TV:n för OLED W – där ”W” står för ”wallpaper”. 77-tumsmodellen är aningen tjockare, mest för att den ska vara tillräckligt styv för att inte gå sönder när man lyfter den.
Soundbar
Men varifrån kommer ljudet? LG har löst detta med en soundbar-högtalare. En ganska så stor sådan. Den ser läcker ut men sticker ut en hel del och behöver egentligen stå på en bänk under TV:n. Det går visserligen att montera den på väggen, men det ser inte att lika tjusigt ut när den sticker fram under den lövtunna TV:n.
Högtalaren innehåller även alla elektronik och alla anslutningar. Den får med andra ord betraktas som en del av TV:n, vilket innebär att de som vill koppla in en hemmabio för att få ett ännu bättre ljud ändå är tvungna att ha kvar soundbar-högtalaren. Vi fick veta att man kan köpa TV:n med en liten inkopplingsbox i stället för högtalaren, men det innebär alltså att man måste välja från början och sedan är bunden till sitt val.
Detta är en liten nackdel med det som annars är ett fantastiskt TV-konstverk. Vi har inte fått ljudet demonstrerat utan kan bara hoppas att det håller samma klass som bilden.
Ett som är säkert är att av mässdemonstrationerna att döma så är den nya OLED-skärmen helt fantastisk.
Priser
LG är för övrigt den enda tillverkaren hittills som pratat om priser. Det handlar om drygt 80 000 kronor för 65-tumsmodellen (OLED65W7V) och mer än 200 000 för 77-tummaren (OLED77W7V)! Med reservation för att de verkliga priserna kan bli ännu högre om euron går upp. Någon 55-tumsmodell finns inte i W-serien.
LG har däremot inte fullt lika tunna OLED-modeller från 77 ner till 55 tum, med priser från 40 000 kronor för grundmodellen 55B7V ända upp till 180 000 kronor för den största 77G7V.
Bättre LCD
Men det finns fler TV-apparater än OLED-varianterna. LG har även förbättrat sina LCD-paneler. Bland annat har de nanostrukturer med molekyler som bara är ett par nanometer stora och som ”tvättar bort” gulstick från bilden. Vitt blir alltså ännu vitare, i stället för att dra mot gult. Dessutom blir gult ännu gulare eftersom kontrasten mot vitt blir starkare. Även LCD-skärmarna från LG gjorde ett mycket bra intryck.
Som vanligt måste vi reservera oss för att en mässa alltid är en mässa. Ljusförhållandena är inte som hemma i vardagasrummet och det är lätt att bli imponerad av superstarka färger som kan vara i mesta laget i verkligheten. Så vi måste vänta med riktiga omdömen tills vi får in TV-apparaterna för test längre fram i vår och sommar.
Det som talar för LG är att TV-apparater numera har ett färgläge som är kalibrerat av självaste Technicolor – företaget som har specificerat färgerna i många filmer ända sedan ”Borta med vinden” var det senaste och hetaste som gick på bio.
