Rymdforskaren Carlsson

Den svenska ljudpionjären Stig Carlsson hade lika gärna kunnat komma från en annan planet, så annorlunda var hans idéer. Han ansåg till exempel att man skulle ta med lyssningsrummet i beräkningen.

stig 990

Skandinavien lider ingen brist på högtalarkonstruktörer. Både när det gäller element och färdiga högtalare i alla prisklasser ligger de nordiska länderna högst upp på den globala rankinglistan. Men ingen av dem har varit lika originell som svensken Stig Carlsson, som under fem årtionden präglade och provocerade hifi-världen med sina ytterst annorlunda idéer och konstruktioner. De liknade inte några andra, men det som var riktigt udda var ljudet och tanken bakom. Medan konkurrenterna stolt visade upp sina mätningar av högtalare, utförda i ljuddöda kammare, hade Carlsson den kätterska åsikten att en högtalare skulle låta bra i ett vanligt vardagsrum.

Kolboxen

Kursen var lagd från början. Redan med sin första högtalare 1953 visade Stig Carlsson att han gick i en riktning som befann sig långt ifrån resten av branschen. Elektronlund Lund Ortho Acoustical System 1001, känd under namnet ”kolboxen”, eftersom den lutande, kanonliknande cylindern i teak påminner om de kolbehållare som var tillbehör till kakelugnar i hem på 1950-talet.

Konstruktionen var oerhört ambitiös: En 10-tums bas i botten av kabinettet fungerade som subbas, ett Philips 9710-fullregisterelement på den motsatta sidan täckte mellanregistret. Och fyra diskantelement, placerade på var sin sida av kabinettet, spred diskanten runt i rummet efter den ortoakustiska teori som Stig Carlsson var en förkämpe för under hela sitt liv.

Högtalaren var aktiv och hade en inbyggd 2×12-watts rörförstärkare samt elektroniska delningsfilter längst ned i kabinettet. Även om att spärra in en rörförstärkare i kabinettet inte var världens bästa idé rent teknisk, påstås det ändå att de flesta av de ungefär 300 ”kolboxar” som byggdes fortfarande existerar. Nypriset var 1 650 kronor styck, plus 500 kronor för den tillhörande förstärkaren. I dagens pengavärde motsvarar det närmare 50 000 kronor för ett par.

Stig Carlsson tog redan från början avstånd från den etablerade branschens uppfattningar. ”Kolboxen” från 1953 rymde alla idéer som Carlsson sedan kämpade för under resten av sitt liv. Plus sex element, elektroniska delningsfilter och en 2×12-watts rörförstärkare!

100 000 ”tändsticksaskar”

Den mest framgångsrika Carlsson-högtalaren var OA-5, som under 1960- och 70-talen byggdes i fler än 100 000 exemplar, vilket gör den till en av de bäst säljande högtalarna någonsin i Skandinavien. OA-5 är en typisk Carlsson-konstruktion, där ett fullregisterelement placerat i bakkant av högtalaren strålar rakt upp i luften, medan fyra diskanter spelar diagonalt åt vart sitt håll.

OA-5 ska, precis som alla andra Carlsson-högtalare, placeras med ryggen mot bakväggen. Med nutida ögon ser den milt sagt udda ut, och påminner om en förvuxen tändsticksask på högkant. Men när man sätter på musiken ersätts hånfulla kommentarer av uppriktig förvåning. Instrument och röster framträder klart och närvarande i rummet.

Statsanställd högtalartillverkare

Stig Carlsson var mer genialisk inom akustik än ekonomi. Hans högtalartillverkning gick i konkurs flera gånger. Första gången 1969, då tog svenska staten över fabriken och drev den vidare på samma villkor som gruvbolag och andra. Det gav Carlsson större resurser att forska och utveckla sina högtalare. 1978 var det dock slut med Sonab, som var tvunget att stänga ned. Komplicerade kabinett, som var dyra att tillverka, och många element (toppmodellen OA-2212 hade inte färre än 16 stycken!) gjorde högtalarna förhållandevis kostsamma. Samtidigt ändrades ljudidealen och rörde sig bort från rundstrålande ljud mot direktstrålande.

Efter 100 000 sålda exemplar blev Sonab OA-5 en landsplåga i de skandinaviska länderna i början av 1970-talet.

1980-talet

Stig Carlsson var dock långtifrån någon slagen man. Han fick igång en ny produktion på en fabrik i Skillingaryd, denna gång under eget namn. Och under 1980-talet tillverkade han där en ny serie högtalare. Alla tre – OA-50, OA-51 och OA-52 – var låga tvåvägsmodeller med pyramidformad topp.

Under alla år som gått har Carlssons konstruktioner imponerat på fackpressen. Det är inspirerande att någon vågar gå emot den etablerade strömmen. Och ännu mer när resultatet dessutom låter bra. Men trots positiv kritik blev försäljningssiffrorna små. 1989 tvingades Skillingaryd-fabriken stänga och det var i praktiken slut med Carlsson-högtalarna.

Forskade in i det sista

Under sina sista år bodde Carlsson på vinden i sitt hus, medan resten, som en gång i tiden hade huserat hans älskade laboratorium, var tvunget att hyras ut för att få ekonomin som folkpensionär att någorlunda gå ihop. Han var också tvungen att ge upp att förnya en del av sina internationella patent. Även om det inte kom några nya modeller från Stig Carlsson så fortsatte han med sina experiment under 90-talet och försökte förfina sina konstruktioner.

Efter att ha hankat sig fram i flera år ärvde Stig Carlsson en miljonförmögenhet 1996. Vilka konstruktioner som det kunde ha lett till kommer vi dock inte att få veta. Carlsson-anhängare drömmer om exotiska konstruktioner från mästarens hand, som aldrig nådde längre än till ritbordet – inte minst den mytomspunna trevägsmodellen ”Trevägaren”. Allt fick dock ett abrupt slut 8 mars 1997. Efter ett fall på en isig gata i Stockholm avled Sig Carlsson på sjukhuset, 71 år gammal.

Kultliknande anhängare

Stig Carlssons idéer lever dock vidare. Stig Carlsson Foundation för arvet vidare i form av konstruktionsritningar och information, och på hemsidan carlssonplanet.com kan en fanatisk anhängarskara läsa utförligt om alla konstruktioner och deras historia. Där finns också instruktioner och tips om renovering, samt prisuppskattningar för varje högtalare i originalskick, lättare renoverad och efter en fullständig restaurering med alla element utbytta. Ett exemplar i bra skick från början av 1970-talen kan kosta flera tusen kronor.

En av Stig Carlssons samarbetspartner, Larsen hi-fi, har sedan 2004 byggt högtalare som bär Carlssons namn. De handlar om nyutvecklade modeller, men efter samma teorier som Carlsson skapade under 80- och 90-talet.

Carlssons konstruktioner var komplicerade och kostsamma. Den mest extrema var Sonab OA-2212 med två 6,5-tumsbasar längst ned, två 6,5-tums mellanregister i toppen och tolv diskanter som pekade åt olika håll!

Tonårsingenjörer återupplivar klassiker

Ett annat svenskt företag har kastat sig över arvet från Stig Carlsson. 14:e juli 2014 kunde design- och ingenjörsfirman Teenage Engineering visa upp OD-11 Cloud Speaker. Från utsidan ser den precis ut som den 48 år gamla Sonab OD-11, även kallad ”Carlsson-kuben”, som var tillverkarens minsta högtalare. Men innanmätet i det tärningsformade kabinettet är uppdaterat till modern standard. Förutom nya element innehåller den nya modellen en 100-wattsförstärkare samt trådlös avspelning via AirPlay.

Tonårsingenjörerna har hållit på med projektet i flera år och har visat upp nästan klara versioner på både IFA och CES. Lanseringen har dock dröjt, tills den äntligen blev av i juli i år. Å andra sidan gjordes det med stil. OD-11 säljs enbart i designbutiken på prestigefyllda Museum Of Modern Art i New York. Har man inte vägarna förbi New York går det dock att köpa högtalarna på Teenage Engineerings hemsida.

Svenska Teenage Engineering har gjort en ny version av Carlssons minsta högtalare, OD-11.

Byt ut allt – behåll ljudet

Köper man ett par original-Sonab får man räkna med att lägga en del tid och pengar på att renovera dem. De flesta modellerna har mer än 40 år på nacken, så de kan vara i stort behov av renovering. Ska det bli riktigt bra så rekommenderar vi att byta ut elementen mot nyare typer. Väljer man att göra det kan det dessutom vara en god idé att byta ut kondensatorerna i delningsfiltret. Och vill man vara riktigt rabiat kan man till och med ersätta det tunna plywoodkabinettet mot ett mer solitt, dämpat efter alla konstens regler. Det som då återstår är paradoxalt nog två par högtalare: de ursprungliga, som kan säljas vidare, och ett splitternytt par som har kvar sitt ursprungliga ljud, fast uppdaterat efter dagens tekniska standard! I Carlsson-högtalarna beror ljudet nämligen i högre grad på konstruktionsprincipen än på komponenterna.

Ortho acoustics

Stig Carlsson använde beteckningen ortho acoustics om sina teorier om ljudåtergivning. Direkt översatt betyder det något i stil med ”riktigt ljud”, och huvudtanken är att ljudet ska återges så frekvenskorrekt som möjligt – i ett vanligt bostadsrum, märk väl, inte i ett ljuddött testrum.

När man ställer en högtalare i ett vardagsrum påverkas ljudet våldsamt av omgivningen. Resonanser från rummet kan framhäva vissa frekvenser starkt, samtidigt som andra dämpas lika mycket. Och reflektioner från golv, tak och väggar kan påverka stereobilden och impulsåtergivningen. Den traditionella lösningen är att flytta ut högtalarna från bakväggen och lyfta upp dem från golvet så att de hamnar så långt bort från reflekterande ytor som möjligt. Det framkallar däremot ofta missljud från andra invånare i hushållet, och det förhindrar inte reflektioner från taket.

Teenage Engoneering OD-11

Undvik korta reflektioner

Carlssons konstruktioner går åt rakt motsatt håll. Reflektioner är oundvikliga, men man kan bestämma dess fördelning och när de når lyssnaren. Carlsson upptäckte att reflektioner som kommer 1–5 millisekunder efter den direkta signalen är de som stör mest. Tidigare reflektioner uppfattas av örat som delar av det ursprungliga ljudet. Och kommer ljudet senare än 10 millisekunder så kan örat urskilja det från ursprungsljudet och bortse från det.

Alla Carlsson-högtalare ska stå på golvet, helt intill bakväggen. Placeringen ger ett lyft i basregistret, men det är medräknat i högtalarens frekvensomfång. Och på grund av det korta avståndet till väggen stör inte reflektionen. Det får väggen att ”försvinna” rent akustiskt, och man får en känsla av att man lyssnar genom väggen. Avståndet till andra reflekterande ytor blir däremot så stort att ljudet inte når örat förrän efter de 10 millisekunder som krävs för att örat ska kunna särskilja det från det direkta ljudet.

När det gäller diskanten var de tidigaste Carlsson-högtalarna rundstrålande och skickade ut diskantljuden i en vågrät skiva, men undvek att sprida den mot taket och golvet. På 1980-talet ändrade han dock tekniken till att använda en enda domediskant, men kontrollerade spridningen med hjälp av dämpande ”vingar” på sidan av högtalaren

Läs vidare
Exit mobile version