”Vad är det egentligen med karlar och bas?”
Frågan från min bättre hälft kom som en överraskning, för jag betraktar mig själv som både välbalanserad och förnuftig. Okej, det är möjligt att det bara är jag som är av den uppfattningen. Men jag kände i alla fall inte till något om någon global maskulin sammansvärjning vars enda mål är att dränka världen i bas.
Fast vi närmare eftertanke hade hon ju rätt. Det ÄR något visst med bas och det maskulina. Vem är mest manlig, en 150-kilos tenor eller en flugvikts-baryton? En Ford Mustang med femliters V8:a eller en praktisk Fiat Punto? Ju djupare röst desto mer pondus. På samma sätt kan man mäta maskulinitet genom att undersöka mängden bas som anläggningen kan ge ifrån sig. Det är därför den första ungkarlsstereon ofta består av så många och så stora Cerwin-Vega-högtalare som möjligt. Till och med efter många år som utpräglad hifi-entusiast kollar jag regelbundet på begagnatmarknaden och online-auktioner. Det kan ju faktiskt hända att det dyker upp ett par S1 i bra skick!
Efter att ha inspirerats av denna hypotes gick vi på jakt efter bevis. Och vi måste erkänna att även om varje dag handlar om att få anläggningen att låta så trovärdigt det bara är möjligt, finns det inget som får känslorna att svalla lika mycket som synen av stora baselement och känslan av att bli rejält omskakad i hemmabion.
Historisk bas
Boombox, subbas, subba. Kärt barn har många namn. Tanken med att överlåta reproduktionen av de lägsta frekvenserna åt en separat högtalare har slagit igenom extra mycket på senare år, eftersom en sådan baslåda gör det möjligt att låta huvudhögtalarna vara motsvarande mycket mindre. Världens första kommersiella högtalarsystem med subwoofer var dock allt annat än diskret. Det var Infinity Servo-Statik 1 från 1968, som bestod av två välvuxna satelliter med elektrostatpaneler plus en ännu mer välvuxen subwoofer som huserade en modifierad version av ett 18-tums ”Stroker”-baselement från Cerwin-Vega.
Servo-Statik-systemet var förbehållet dåtidens highend-anläggningar, men svenska Audio Pro gjorde i slutet av 1970-talet subwoofern till något för alla med sin B2-50. Genom att trolla med servostyrning och förstärkare med negativ utgångsimpedans lyckades de få två 7-tums Philips-baselement att ge ifrån sig ljudtryck över 100 dB i ett normalt vardagsrum.
På 90-talet var det amerikanen Bob Carvers tur att uppfinna subwoofern på nytt när han skapade Sunfire True Subwoofer – en kub som mätte 27 cm åt alla håll och var bestyckad med en 10-tums bas och två slavbasar. Tack vare en uppfinningsrik omgång med naturlagarna och en inbyggd förstärkare på 2 700 watt lyckades tärningen åstadkomma ljudtryck på över 100 dB vid 20 Hz.
I dag råder det ingen subwoofer-brist. Till och med det billigaste dator- eller hemmabiosystemet från närmaste stormarknad har en baslåda. Ofta utrustad med ett 5-tums element inspärrat i en plastlåda på ett par liter. Lyckligtvis finns det massor av seriösa varianter också. En av de ovanligaste är dock brittiska Bowers & Wilins PV1D, som med hjälp av två 8-tummare och en 400-watts digitalförstärkare i ett 35-cm klotformat kabinett sträcker sig ända ner till 7,5 Hz (–3 dB)!
Berömd bas
Cerwin-Vegas Stroker är ett av få baselement som kan kallas för berömt. Det 18 tum biffiga elementet satt i Sensurround-systemet som användes i biografsalongerna som visade filmerna ”Jordbävningen” och ”Slaget om Midway”, där salongerna skakades om med subsoniska toner på ljudnivåer mellan 110 och 120 dB. Även om Stroker-elementet närmar sig 40-årsåldern tillverkas det fortfarande. Med tiden har det dock tillkommit bil- och proffsversioner till sortimentet.
Bas på hjul
Men det är inte hemma i vardagsrummet man ska leta om man vill hitta de största baskanonerna. Dels måste hifi-anläggningen passera en granskningsprocess där WAF – och i vissa fall välljud – utvärderas. Och de som bor i lägenhet måste dessutom ta med grannarna i beräkningen. Ska du ha mesta möjliga bas måste du därför ge dig ut i den fria verkligheten, där män mäts efter storleken på deras subwoofrar.
Att det handlar om bas märks på namnen som bilstereotillverkarna klistrar på sina produkter: Xplod, Monster, Stroker Mobile, Premium eller, för att verkligen gå hela vägen: Eros Hammer 5.2K!
Ju mer bas, desto större manlighet! Med ett par Eros Hammer i bagaget ska du nog få baksätet i gungning – på ett eller annat sätt.
Det är inte magneten som är liten. Elementet är 21 tum stort och när det börjar flytta luft känns det som att bli träffad av en slägga.
Decibel Drag Racing
Decibel-dragracing är en tävling i höga ljudtryck. Där är det inte ovanligt att stöta på bilar där allt annat än förarsätet är upptaget av baselement och där effekten mäts i tiotusentals watt. När en sådan anläggning släpps lös böljar dörrar och tak som ett upprört hav. En fjärrkontroll är en bra idé, för inuti bilen är ljudtrycket definitivt farligt! Världsrekordet i dB-dragracing innehas av brasilianska Team Shocker, som har vunnit extremklassen sex år i rad. 2013 år rekord är 181,9 decibel!
Under tävlingen spelas inte musik utan ett sinussvep mellan 30 och 70 Hz.
Bilstereo på steroider! dB drag racing handlar om att spela så högt det bara går.
Världsrekordet i högljudd bas innehas av det brasilianska Shocker-gänget, som har passerat 180 dB!
Djävulens pipa
Fascinationen för bas är inget nytt påfund. Hundratals år före elektriciteten uppfanns viskade munkarna om ”la boite diabolique” – de djävulska piporna. Det handlade om orgelpipor med diaboliska egenskaper.
De djupaste, 32 fot långa piporna i en fullvuxen kyrkorgel är i normala fall kapabla att ge ifrån sig en ton på 16 Hz, vilket är så lågt att det inte hörs utan bara känns. Men det finns undantag där man verkligen skulle kunna tänka sig att djävulen har ett finger med i spelet. De finns dock inte i kyrkor. Orglarna i Sydneys rådhus och i Boardwalk Hall i Atlantic City, i New Jersey, har 64-fots orgelpipor som når ner till 8 Hz. Vilken tanke som ligger bakom så extrema pipor är svårt att säga, för det enda som hörs är övertonerna. Själva grundtonen är bara närvarande i salen som en tryckande känsla. Orgeln i Boardwalk Hall kan till och med simulera en 128-fots pipa genom att kombinera ljudet från 64- och 42⅔-tumspiporna för att åstadkomma en 4 Hz-ton. Eller rättare sagt, orgeln var det en gång i tiden, merparten av de 33 114 piporna i den gigantiska orgeln är numera tagna ur drift på grund av brist på underhåll. Diaboliskt!
Den kungliga apparaten
Om du har gått om plats kan ett bashorn ge dig djup, ren bas i överflöd. Nackdelen är bara att ett horn för bas är stort. Riktigt stort. Ska det bara nå ner till 30 Hz krävs en mynning på flera kvadratmeter. Därför är bashorn något som är förbehållet fanatiska gör-det-självare som har förmågor som murare.
Italienaren Roberto Delle Curti bestämde sig för att gå hela vägen när han byggde sitt lyssningsrum. Först avsatte han 16 stycken 18-tummare till sin subbas. Det borde räcka för de flesta. Men inte för Roberto. I en 1 meter hög krypgrund under golvet installerade han världens största dubbla bashorn för att driva alla element. Hornen murades upp och även om konstruktionen fyller en hel källare så fortsätter hornen upp i vardagsrummet där de mynnar ut vid taket. Mynningens sammanlagda area är 4,5 kvadratmeter. Det kungliga bashornet har en nedre gränsfrekvens på 10 Hz och en känslighet på 110 dB.
Militär walk-in-subwoofer
Det italienska hornet stöter på hård konkurrens om vem som är störst i världen av amerikanska Danley Sound Labs från Gainsville, Georgia, som byggt världens största transportabla subbas, kallad Matterhorn. Apparaten är inbyggd i en sexmeters container och har 40 baselement som drivs av en förstärkarpark på sammanlagt 40 000 watt. Tom Danley berättar att Matterhorn är linjär från 15 till 80 Hz och bara tappar 3 dB vid 12 Hz, och att den kan skapa ljudtryck på 160 dB vid öppningen (och 105 dB på en kvarts kilometers håll). ”Den kan välta en Honda Civic”, säger Tom Danley. Vem har beställt en sådan pjäs? Militären, förstås, för att göra försök med projektion av basljud på stora avstånd.
Matterhorn-högtalaren har varit med på mässor men då belagts med förbud att släppa lös alla hästkrafter på grund av risken för att lokalerna jämnas med marken. I stället har Tom Danley bjudit in gäster att gå in i subwoofern och få en mjuk subsonisk massage av 15 Hz-toner i 130 dB.
Sparkar r-v
Få produkter är lika pricksäkert namngivna som Buttkicker. Den är en så kallad subwoofer-aktuator, som vibrerar favoritfåtöljen eller soffan i takt med musiken eller skakningarna i hemmabions effekter. När det brakar loss känner man varenda pistolskott eller explosion rätt i kroppen. Förutom att vara en genväg till varje bastörstig mans hjärta har Buttkicker fördelen att den är så gott som ljudlös för omgivningen, så grannar och de på våningen under slipper lyssna när du släpper loss alla hemmabions hästkrafter.
Buttkicker – och liknande produkter – fungerar som motorsystemet i ett vanligt högtalarelement. I stället för ett membran sätter talspolen soffan i gungning med hjälp av en pistong. Eftersom det krävs en rejäl mängd energi för att få fart på en hel chesterfieldsoffa är effektiviteten begränsad. Buttkicker rekommenderar att man avsätter minst 400 watt för ändamålet. Man kan också köpa ett nybörjarpaket som består av en aktuator och en 1900-watts förstärkare som kan driva upp till fyra bakdelsskakare. Det sägs att George Lucas har just fyra Buttkickers i sin personliga hemmabio.
Det finns även en gamer-version som kan skruvas fast under en kontorsstol.
Ljudsystem
Bas kan även avnjutas i sällskap med andra. I reggaens hemland Jamaica myntades på 50- och 60-talen begreppet ”sound systems”. Ett sådant ljudsystem bestod ursprungligen av allt som kunde skrapas ihop i form av högtalare och förstärkare. Förvrängningen i procent var ofta lika hög som effekten i watt. Systemen monterades på bilar och fick ström från generatorer så att musiken kunde distribueras till stora ytor. DJ:n som kunde spela bäst musik på högst volym vann.
Till en början var det musikaliska urvalet R&B, men alla diskjockeys nöjde sig inte med att spela amerikanska hits utan byggde vidare på musiken, vilket blev ursprunget till ska, reggae och dub.
Ljudsystemen lever vidare och går man på festival ser man anläggningar som kämpar om vem som är bäst och tyngst på campingen.
Ett av de mest kända ljudsystemen i Europa är Killasan i Berlin, som byggdes och importerades av en japansk DJ, som sedermera skänkte det till ett skivbolag i stället för att frakta hem alltihop till Osaka
”Nu med extra bas”
Hur vill du ha din pizza? Vill du ha den ekologiska vegetariska varianten med broccoli eller föredrar du att piffa upp den med dubbel dos peperoni och extra bearnaisesås?
Extra kalorier i form av fet bas är ett gångbart försäljningsargument. Och ju mindre anläggningen är desto kraftigare ska basen helst vara. Till och med öronsnäckor utlovas numera vara utrustade med extra superbas. Hos Sony kan man till och med välja ”Extra bas” som parameter när man letar efter hörlurar – och få fem sidor med förslag av tyngre slag.
Sony XB41-EX är gjorda för basfanatiker. Sony har lyckats klämma in ett 1,3-tums baselement i snäckorna, så att du kan få rytmen levererad direkt i hörselgången.
Naturlagar
Ska det spelas bas så måste det flyttas massor av luft. Ljudtrycket i dB SPL är ett uttryck för tryckförändringen i luften som ljudet orsakar. Och ska trycket hållas konstant i hela frekvensregistret måste det flyttas mycket luft vid alla frekvenser. Det innebär att när man halverar frekvensen så måste baselementet förflytta sig dubbelt så mycket för att behålla ljudtrycket, eftersom det bara rör sig hälften så många gånger per sekund.
Därför är subwoofer-element antingen mycket stora eller har extremt lång slaglängd – ofta åtskilliga centimeter. Det senare har i allt högre grad blivit vanligare eftersom stora baselement kräver mycket stora kabinett.
Priset för den långa slaglängden är låg effektivitet, eftersom bara en del av talspolen befinner sig i magnetgapet och fungerar som motor och flyttar elementet. Detta kompenserar man för genom att ha absurt kraftiga magneter och förstärkare på tusentals watt.
