Hela nio utmärkelser delar vi ut i år för att någorlunda ta oss igenom det omfattande och varierade utbudet av högtalare. Och så går priset för årets ljudinnovation också till en högtalare! Det är inte utan anledning att kategorin belönas med så många utmärkelser. Ingen annanstans är spridningen så enorm. Du kan hitta högtalare som kostar ett par hundralappar – och andra kravlar sig upp till fel sida miljonen. Och användningsområdena är lika omväxlande. Från fickhögtalare som kan tas med överallt (och ändå låter kolossalt mycket bättre än de inbyggda i mobiltelefonen) till komplexa, superavstämda mästerverk som förvandlar vardagsrummet till en konsertsal – och kräver en utbildad expert för att assistera med installationen.
Att testa de allra dyraste och mest sofistikerade högtalarna är naturligtvis den största utmaningen. Men det innebär inte att de billigare är ointressanta. Och gång på gång blir vi förbluffade över hur de superkompakta högtalarna tänjer på gränserna för vad som är möjligt.
Bärbara högtalare
Bärbara högtalare väller ut på marknaden i en tillsynes oändlig ström. De som tillhör den här kategorin är lätta att stoppa ner i fickan eller ta med i väskan. Förstärkaren är inbyggd, strömmen kommer från uppladdningsbara batterier och ljudet överförs trådlöst via Bluetooth.
Även om tvättäkta hifi är omöjligt att få med små högtalare så ser vi verkligen stora framsteg i ljudkvaliteten.
Trådlösa högtalare
I kategorin trådlösa högtalare hittar vi modeller som är lika praktiska att använda som de bärbara, men som är större och har mycket högre ljudkvalitet. Å andra sidan krävs det oftast ström från ett vägguttag. Anslutning görs antingen via Bluetooth eller hemmets trådlösa nätverk. Många modeller stöder både och – och kan ibland samarbeta med andra trådlösa högtalare i stereo eller multiroom.
Trådlösa stereohögtalare
I den här kategorin handlar det om högtalare som ser ut och låter som en klassisk stereo. Men all elektronik har flyttat in i lådan. Lägg till en mobil, surfplatta eller laptop så har du en komplett musikanläggning. De som tillverkar passiva högtalare och separata förstärkare bör ta en noggrann titt på vad som händer i den här kategorin!
Multiroom-högtalare
För första gången har multiroom-högtalarna fått en egen kategori i prisutdelningen. Multiroom-segmentet brukade vara Sonos privata herradöme, men nu myllrar det av modeller och märken som slåss om kunderna.
Stativhögtalare, budgetklass
De kompakta högtalarna befinner sig i den minsta klassen av de traditionella vardagsrumshögtalarna. I bilvärlden motsvaras de av en lättkörd och lättparkerad kompaktmodell. Men trots ett blygsamt yttre kan man få ett stort ljud från små modeller. I mindre rum låter de ofta till och med bättre än de större modellerna.
Mellanklasshögtalare
Högtalare i mellanklassen är också en ny kategori i kavalkaden. Rent prismässigt hamnar de ovanför budgetmodellerna, fast på behagligt avstånd från lyxmodellerna. För de flesta ger en mellanklasshögtalare ett lyft i ljudkvalitet utan att budgeten sprängs. Observera att mellanklassen bara syftar till priset, så ”ekonomisk” behöver inte betyda samma sak som ”liten”.
Stativhögtalare, toppklass
Toppklass-stativhögtalare passar dem som hellre lägger pengar på hifi än på boyta. Här finns oerhört kompetenta små kompakthögtalare som kostar lika mycket som begagnad mellanklassbil.
Toppklasshögtalare
Här befinner vi oss i en klass där man får lov att kräva både lyx och väldigt hög kvalitet på samma gång. En par toppklasshögtalare kan avslöja detaljer i musiken och inspelningen som bara ett fåtal vet om finns där. Däremot ställs höga krav på resten av anläggningen. Samt en viss förståelse från sambon för att man prioriterar ett par högtalare högre än en semesterkryssning.
Highend-högtalare
Det superexklusiva highend-segmentet är reserverat för de allra mest fanatiska musiklyssnarna. Och till och med bara de av dem som är högavlönade. Sex- eller sjusiffriga summor är inte sällsynta i den här klassen, men i gengäld håller material och byggkvalitet drömklass. Vi andra kan bara hoppas att några av de teknologiska landvinningarna i highend-klassen en dag ärvs av tillverkarnas billigare serier.
Här är en lista över årets rekommenderade produkter, plus vinnarna i varje kategori:
Klipsch R-115SW
XTZ Sub 12.17
Tannoy Mercury 7.1
System Audio Saxo 70
Focal Aria 926
Klipsch RP-280FA 5.1.2
Martin Logan Motion 35 XT
Bowers & Wilkins 803 D3
Genelec 8351A SAM
Dynaudio Excite X34
Scansonic MB-6
KEF Reference 1
Piega Classic 80.2
Focal Sopra No 1
Focal Sopra No 2
Audio Pro Addon T3
Sony SRS-X88
Marshall Woburn
Panasonic SC-ALL9
Denon Envaya Mini
JBL Charge 3
Samsung Level Box Pro
Sony SRS-XB3
Libratone One Click
Soundboks
UE Boom 2
B&O BeoPlay A6
Libratone Zipp
Geneva Aerosphere Large
Nordic Audio Gida
Vifa Oslo
Naim Mu-so Qb
Dynaudio Xeo 2
Sony SRS-X99
Klipsch R-15PM
System Audio Saxo 5 Active
Årets bästa stativhögtalare, budgetklassen
Stativhögtalare: Elac Debut B5
Jag var nästan tvungen att nypa mig i armen. Högtalare för ett par ynka tusenlappar ska väl inte låta så här bra?
B5 är den minsta och billigaste modellen i serien, och av utseendet att döma byggd efter ett ganska så standardiserat recept. En liten kompakt, tvåvägs bokhyllehögtalare med 1-tums softdome-diskant och 5-tums baselement. Kabinettet håller precis som förväntat en ganska så enkel standard, utan rundade kanter eller snofsig design på något sätt. Detta har dock gett utrymme för mer påkostade högtalarelement: Bas-/mellanregistret är en stabil historia med membran av flätad aramidfiber, 1,5-tums talspole och stark magnet med ventilerat magnetgap. Rent kosmetiskt har högtalarna ett snyggt utförande med skruvarna gömda bakom silverringar, och diskanten skyddas av ett metallgaller. Finishen är en typ av vinyl med matt ”borstad” look. Högtalarna har en enkel men rejäl uppsättning skruvterminaler och en basport på baksidan.
Ljudkvalitet
Dyrare Elac-högtalare med JET-bandelement kännetecknas av en oerhört distinkt och kristallklar diskant. De kan låta delikata med bra inspelningar men är skoningslösa i det motsatta fallet. I Debut B5 är diskanten betydligt nedtonad och drar inte till sig lika mycket uppmärksamhet. Man får inte samma obönhörliga detaljfokus, men i gengäld blir de lättare att leva med och mer behagliga att lyssna på i fler olika sammanhang.
Man kan vrida upp volymen utan att det skär i öronen och högtalarna uppfattas som förvånansvärt ”snälla” även med mindre lyckade inspelningar och mastringar. Inte så mycket att de låter instängda eller tråkiga på något sätt, bara tillräckligt mycket för att ta udden av vassa inspelningar. Mellanregistret är generöst, med en rejäl dos pondus och raspighet i hesa mansröster som Bob Dylan, men inte mer än att även tunna och spröda näktergalar också låter som de ska. Högtalarna gör på det stora hela väldigt få fel, i mina öron har Elac lyckats med en väldigt bra allroundare här.
Slutsats
Andrew Jones har själv sagt att målet med hans Debut är att väcka hifi-intresse hos yngre lyssnare som inte nödvändigtvis har tiotusentals kronor att spendera på ett par högtalare. I det avseendet är Debut B5 verkligen den perfekta högtalaren att göra debut med, för maken till tjusigt ljud från en billig kompakthögtalare har jag knappt hört, någonsin! B5 har en varm, fyllig och lättlyssnad ljudkaraktär som fängslar omedelbart och en dynamisk bas som verkligen ”slår hårdare än sin viktklass”, som amerikanerna brukar säga. Vi har inte mycket mer att säga, annat än att vi ser fram emot fortsättningen!
Årets bästa stativhögtalare, toppklassen
Stativhögtalare: Dynaudio Excite X18
Glöm allt du vet om små högtalare, de här låter som fullvuxna golvhögtalare – fast utan nackdelarna.
De som vill ha lite mer av allt har nu fått ett alternativ till Excite X14: nya X18. Som inte heller är någon stor högtalare. Den går fint att ha i en bokhylla men låter bättre om den dras ut lite från väggen. Ett par stativ är alltså en god investering. Då blir ljudet bättre än om den står inne i en bokhylla.
Här är basen 17 cm stor och har precis som vanligt när det gäller Dynaudio ett MSP-membran, gjutet i ett stycke för att ge bättre styvhet och orsaka färre resonanser och uppbrytningar. Men det är inte bara fysiska skillnader mellan X14 och X18. I storebror har Dynaudio stoppat i bättre kablar på insidan och uppgraderat elementen – inklusive den nya Esotec+-diskanten – med kraftigare Esotec+-magneter. Det är förklaringen till att X18 kostar så pass mycket mer än X14 – och att den låter bättre.
Ljudkvalitet
Argumenten för en stativhögtalare i stället för en golvhögtalare brukar vara att man får bättre ljud för pengarna om man går upp en kvalitetsklass – eller högtalarserie – och tar en liten högtalare i stället för en stor. Om man inte är bas- eller ljudtrycksfanatiker, vill säga. I så fall kan det åtgärdas med en bra subwoofer.
Men någon subwoofer är jag inte säker på att du behöver här, för X18 sträcker sig tillräckligt långt ner i basen för att skapa ett övertygande fundament till musiken. Lika viktigt är sättet den gör det på. Tack vare en generös dynamik och järnkontroll tar den Wagner eller New Order till nya höjder.
X18 lyckas också överträffa – inte så konstigt, kanske – den praktfulla skalan (soundstage) i X14 och levererar inte bara dynamik och bas utan har också ett bättre djup och större bredd i musiken.
Diskanten i Martin Logan Motion 35XT är lite luftigare och mer utsträckt, vilket ger stråkar och röster en aning skarpare definition, men de har inte X18:s mäktiga bas och dynamik. Vilken man ska välja beror på personlig smak, för även om de låter olika så ligger båda på min topp 3-lista över de bästa småhögtalarna för under 20 000 kronor. Martin Logan till akustisk musik och Dynaudio till allround, kanske.
Referensljud
Det fina med Dynaudios små Excite X18 är att de varken är för små eller för stora för att inte passa i de flesta vardagsrum. Där sätter de sin prägel även för kräsna öron, detta är nämligen något av det bästa man kan spela musik på bland små högtalare för under 20 000 kronor. Det spelar ingen roll vilket slags musik du gillar, de här högtalarna trivs med det mesta, och det märker du så fort du sätter på den första låten.
Årets bästa högtalare, mellanklassen
Golvhögtalare: Monitor Audio Silver 8
Detta är den bästa högtalaren vi har hört för under 20 000 kronor.
Monitor Audio har alltid byggt högtalare som är lätta att tycka om och som behandlar alla musikstilar med lika stor respekt. Det handlar om att optimera balansen mellan dynamik och upplösning så att man får med både takten och rytmen i musiken, samtidigt som tonerna klingar ut snyggt. Kombinera detta med en tämligen enkel last även för medelmåttiga förstärkare så är det lätt att få Monitor Audio-högtalare att låta bra, vilken musikstil du än föredrar.
Keramik
Råvarorna är en viktig del av att trolla fram ett fint ljud. Monitor Audio har länge föredragit högtalarmembran som består av en speciell legering av magnesium och aluminium, belagda med keramik för att göra dem extra styva. I det här sammanhanget betyder styvhet mindre förvrängning och därmed renare musik. Vid något tillfälle upptäckte Monitor Audio att man kan göra membranen ännu styvare genom att ge dem en bucklig yta, vilket innebär att de går att göras tunnare. Inte för att snåla på materialen utan snarare för att få ner vikten, så att membranen blir lättare att trycka ut och dra in.
Resultatet är högre acceleration och alltså bättre transientrespons. Ett hårt slag på virveltrumman låter platt och livlöst genom en trög högtalare, medan en snabb högtalare får fram snärten. Dynamik är oerhört viktigt för hur livlig ljudbilden upplevs och då är lätta membran en förutsättning.
Ljudet
Silver 8 är en utsökt högtalare som klarar allt man utsätter den för. Oavsett musikstil lyckas den engagera med tuffa rytmer, samtidigt som den har en lysande kontroll på dynamiska växlingar i musiken. Övertonregistret är klockrent och hänger ihop naturligt med resten av tonregistret.
Oavsett om du föredrar rock och pop eller jazz och till och med klassiskt så gör högtalarna jobbet med toppbetyg. Till och med det svåra basregistret engagerar och smäller till riktigt hårt, trots tämligen måttliga fysiska mått. Monitor Audio har trixat lite här och där, genom att förstärka ett område i basen för att ger lite mer punch och rytm. Vissa bastoner är därför tydligare än andra, men aldrig överdrivna och inte mer än att man sällan tänker på det. Gillar du det inte så kan du alltid täppa till en port i varje högtalare med skumgummipluggarna som ingår. Då blir basen en aning tunnare, men desto mer ”korrekt”.
Årets bästa högtalare, toppklassen
Golvhögtalare: System Audio Pandion 30
Open source-projekt har utvecklat sig till en högtalarserie som vågar slåss med de allra bästa på lika villkor.
Pandion 30 är storebror till stativhögtalaren Pandion 2. Priset i lyxkryssningsklassen gör att man kan förvänta sig en finish av hög karat. Den smala, höga högtalaren säljs i högglanslackad valnötsfaner som täcker alla ytor utom den svartmålade baffeln där elementen sitter. Pandion finns även i svart pianolack och vit mattlack. Enligt System Audio behöver högtalarna ett vardagsrum på minst 25 kvadratmeter för att kunna veckla ut sig ordentligt. I mindre rum kan den mindre stativmodellen, som för övrigt bara kostar en tredjedel, passa bättre.
Du presenteras för ett lätt och omedelbart ljud där det är enkelt att skilja på små detaljer i exempelvis cymbaler och hi-hat och där skillnader i inspelningen framträder tydligt.
Mellanregistret kan vara en utmaning för tvåvägshögtalare, där ett tungt baselement och en superlätt diskant ska dela på uppgiften mitt i örats mest känsliga register. Men inte här. Röster återges med närhet och detaljrikedom. Det underlättar förmodligen att baselementen är lika små och lätta som de flesta mellanregister i större konstruktioner.
Pandion 30 är rent allmänt avslöjande, men inte överanalytisk. Små detaljer, som smackande läppar eller ett svagt susande från ett gammalt master-band, hade jag inte hört förut. Men det låter inte helt skoningslöst. Högtalarna är med andra ord gjorda för att lyssna på musik, och med hög kvalitet. Vilket det sannerligen ska vara också! I prisklassen vi befinner oss här kan man få ett par Vienna Acoustics Beethoven för mindre pengar, och även bland landsmännen finns det stenhård konkurrens från DALI Epicon 6 och Audiovector SR 3 AA. Vilket som är det bästa valet är en fråga om smak, utrustning och lyssningsrummet. Pandion 30 är den smalaste av de ovan nämnda och trivs förmodligen i mellanstora rum, där alltför många stora baselement skulle kunna orsaka rumsresonanser på ett trist sätt.
Slutsats
Pandion 30 är inte bara den dyraste högtalaren hittills från System Audio, den är också värd varenda krona. System Audio visar att de både vågar och kan mäta sina krafter med de stora grabbarna både hemma och utomlands. Högtalarna har skapats på ett ovanligt sätt, men resultatet är en synnerligen kompetent och en neutral ljudåtergivare som vare sig lägger till eller drar ifrån någonting och som är enkel att leva med om den får rätt signaler.
Årets bästa högtalare, highend
Golvhögtalare: Focal Sopra No3
Att Focal kan bygga högtalare är ingen hemlighet. Men Sopra 3 går förmodligen till historien som en av de allra bästa.
Det finns högtalare för hundratusen eller ännu mer som ser bra ut på papperet och som rent objektivt borde låta som en dröm. Men får de inte nackhåren att resa sig när jag lyssnar på Adeles kärlekssång eller fötterna att börja stampa takten när jag drar på med gammal AC/DC, så tycker jag att man missar hela poängen. No guts, no glory!
I likhet med sina lillebröder har nummer 3 en sagolikt energisk spelstil och man får ett intryck av att man lyssnar på musiken helt utan filter. Det som skiljer Focal-högtalarna från de flesta andra är den kraftfulla och dynamiska diskanten. Den är oerhört distinkt ända från låga lyssningsnivåer, men fortsätter att spela klockrent även när ljudnivån överstiger 100 decibel.
Om du är van vid vanliga, civiliserade dome-diskanter får du antagligen en chock när du hör hur mycket information berylliumdiskanten lyckas trolla fram, utan att det låter hårt på något sätt. Här finns inte heller någon störande färgning eller metallisk klangkaraktär, vilket vissa titandiskanter kan beskyllas för att ha. I det här registret kan Focalerna mäta sig med de allra bästa highend-högtalarna, oavsett prisklass.
Mellanregistret är inte mycket värre. Focal har lyckats få till en fullständigt homogen övergång mellan de två frekvensregistren, vilket gör att både djupa mansröster och ljusa kvinnoröster återges direkt och obeslöjat. Högtalarna tycks också helt opåverkade av vilken ljudnivå vi befinner oss på. De bevarar samma förvrängningsfria karaktär oavsett om man spelar högt eller lågt.
Och en sådan bas! Även om lillebröderna fick mycket beröm så är det här vi hittar den största skillnaden mellan Sopra 2 och 3. Vilket inte bör komma som någon större överraskning, eftersom både motorn och slagvolymen är större. Toppmodellen når bara ett par hertz djupare på papperet, men i praktiken är skillnaderna mycket större. Här kan man inte bara höra basen, den känns i kroppen! Och vi snackar inte om tung och trög ”subwooferbas” heller. Basen är minst lika rapp och exakt som i lillebror, men här är det ett ordentligt tryck hela vägen ner.
Av de tre högtalarna i serien tycker vi att Sopra 3 är den bästa eftersom den har samma superdynamiska egenskaper hela vägen från topp till botten, utan att hålla tillbaka musiken på något sätt. Här får du en fullvuxen golvhögtalare med fullt frekvensregister och rikliga mängder dynamik. Just därför behärskar den också fler musikstilar, oavsett om du gillar jazz, klassiskt, rock eller rap så kommer du att älska basåtergivningen, inlevelsen och den rytmiska precisionen i Sopra No 3.
Årets bästa trådlösa högtalare
Trådlös högtalare: Bowers & Wilkins Zeppelin Wireless
Bowers & Wilkins lyxiga högtalare är mer trådlös och välljudande än någonsin.
När vi testade den första Zeppelin 2008 blev vi hänförda av både form och ljud. Det var den första riktiga highend-iPod-högtalaren, som det hette då eftersom musikspelaren dockades i en kontakt. Tre år senare kom Zeppelin Air som införde AirPlay och fick lika bra testresultat. Nu finns den ytterligare uppgraderade Zeppelin Wireless som inför Bluetooth vilket öppnar upp den för fler användare. Men detta är en helt ny högtalare, inte bara en smärre uppgradering.
Bakom den svepande tygfronten döljer sig nämligen ett nytt kabinett som är starkare och stabilare. De nya 25 mm-diskanterna är byggda med samma teknik som i CM-serien. Mellanregistret tas om hand av 2 element med samma FST-teknik som i B&W:s 800 Diamond-serie. Och baselementet har ökats på till 6,5 tum, men med upphängning som minimerar vibration och färgning av ljudet. Parat med en snabbare DSP och högupplöst DAC.
Det första som slår oss är hur öppet ljudet är och hur det fyller rummet. Det blir så klart inte något stereoljud, men man får inte samma känsla av att ljudet kommer från en punkt som med mindre högtalare. Klarheten är enastående vilket ger en fantastisk närvarokänsla för akustisk musik. Man hör varje anslag och inandning precis som om man suttit i publiken. Det låter helt enkelt raffinerat nog för att kunna accepteras även av kräsna lyssnare.
Men B&W har inte för den sakens skull kompromissat med volym och basåtergivning. Detta är en av få trådlösa högtalare som inte kroknar av den avgrundsdjupa basen i James Blakes ”Limit to your Love”. Det är inget problem att skapa partystämning i vardagsrummet. Det är också trevligt att högtalaren är så förlåtande. Tack vare ljudbearbetningen kan man komma undan med att spela via Bluetooth utan att varje felaktighet i komprimerad musik förstärks.
Slutsats
Den smått legendariska Zeppelin är tillbaka med sin ikoniska form och sitt kompromisslösa ljud. Denna gång är den till för alla, tack vare Bluetooth och Spotify Connect. Och den är ombyggd från grunden vilket gör att den låter bättre än någonsin. Ljudkvaliteten är faktiskt så bra att den lätt kan ersätta en stereoanläggning för dem som gått över till att ha musiken i mobilen. Även om det svider i plånboken så är det värt det om man vill ha bra ljud.
Årets bästa bärbara högtalare
Bluetooth-högtalare: B&O BeoPlay A1
BeoPlay A1 har ett trick som ingen annan liten Bluetooth-högtalare klarar av.
BeoPlay A1 är designad av den danska möbeldesignern Cecilie Manz. De inbyggda förstärkarna är på 30 watt, vilket bara det är tämligen våldsamt, men i topparna kan de lämna hela 140 watt vardera. Detta innebär att det går att göra extrema korrigeringar av frekvensåtergivningen i A1.
Kabinettet är förhållandevis stabilt och A1 tål att slängas ner i ryggsäcken eller stoppas i rockfickan. Väderskyddad är den dock inte, så låt bli att ta med den ner i poolen. Där är renodlat robusta högtalare som UE Boom och Philips ShoqBox mer på hemmabana.
Ljudet
Det första som imponerar är basen. Den verkar nästan trotsa naturlagarna! En 3-tums bas borde inte på något sätt kunna återge så djup bas från ett så pyttelitet kabinett. Men tack vare våldsamma mängder övertalning från elektroniken så lyckas den ändå. Signalprocessorn i A1 ger en rät frekvensomgång ner till 60 Hz (det är djupare än många stativhögtalare), och korrigerar samtidigt för fasförskjutning och tidsfördröjning. Resultatet är en rik och varm återgivning som påminner om en betydligt större högtalare.
Diskanten motsvarar basen vad gäller kvalitet. Övertoner, atmosfär och små detaljer i cymbaler och hi-hat kommer med på ett sätt som inte är vanligt med kompakta, bärbara högtalare. Och det fina intrycket håller i sig även när det hettar till.
Det viktiga mellanregistret hanteras nästan lika väl som botten och toppen. Den övergripande varma ljudbilden som även kännetecknar andra B&O Play-produkter gör A1 behaglig att lyssna på.
Sammantaget är A1 en imponerande högtalare som klarar av uppgifter som skulle få fysiskt större högtalare att börja svettas. Uppe på skrivbordet är det lätt att bortse från storleken och begränsningarna. Även om jag fortfarande föredrar att ha en fullvuxen stereo i arbetsrummet. Fast den är inte lika lätt att stoppa i fickan och bära med sig.
Slutsats
En bärbar Bluetooth-högtalare för tvåtusen femhundra kronor med ambitioner att spela bas låter som en våt och omöjlig marknadsföringsdröm. Men BeoPlay A1 lyckas förbluffande väl. Den lilla krabaten spelar med kraft och ljudkvalitet som står i stark kontrast till storleken och utseendet. Om du vill ha läckert och fylligt ljud som är lätt att bära med sig är den ett förträffligt bra alternativ. Du kan inte få hela terrassen att börja dansa, men stående på ett bord eller hängande på väggen ger den musikalisk njutning för varenda krona.
Årets bästa multiroom-högtalare
Trådlös multiroom-högtalare: Sonos Play:5
Sonos är fortfarande herre på täppan när det handlar om multiroom.
Många betraktar nog Sonos som det främsta märket man förknippar med multiroom. De började med trådlösa högtalare redan 2002 och har skaffat sig ett stort försprång gentemot konkurrenterna.
Det är främst användarvänligheten som gör att Sonos sticker ut. De har lagt ner stora resurser på programvara, med särskilda appar för mobiler och surfplattor, och ett brett urval av musiktjänster. Allt känns väldigt välgjort och genomtänkt från början. Man guidas snabbt genom de första inställningarna. Installationen går smidigt och man hittar rätt nätverk och inkopplade högtalare på ett ögonblick. Och när allt är klart är systemet oerhört stabilt att använda.
Ljudkvalitet
Även om Sonos alltid har haft ett godkänt ljud så är det den enkla skötseln som har imponerat mest. På senare tid har de dock vidtagit några åtgärder för att förbättra ljudet: Den största högtalaren Play:5 fick en total genomgång förra året, inklusive rumskorrektionen Trueplay. Med hjälp av mobilens inbyggda mikrofon kan man mäta och kompensera för högtalarens placering och rummets akustik, med renare och mer neutralt ljud som resultat.
Effekten av den ljudmässiga ”ansiktslyftningen” går verkligen att höra. Den förut lite tama och instängda högtalaren går knappt att känna igen! Nya Play:5 har en imponerande klarhet, med ren och klar röståtergivning som smäller till friskt mot oss i soffan. Balansen är felfri och till och med ljusa kvinnoröster återges utan att högtalaren förvränger ljudet. Ljudbilden är betydligt större, mer detaljerad och fokuserad än vad vi upplevt från LG och Samsung, och basen är mycket stramare och mer taktfast. Det går också att koppla in en extra Play:5 och köra dem som stereo vänster/höger. Detsamma gäller den mindre Play:3-modellen, som också har ett fantastiskt ljud för sin storlek. Men i vardagsrummet föredrar vi definitivt en eller flera Play:5!
Årets bästa trådlösa stereohögtalare
Trådlös stereohögtalare: Yamaha NX-N500
De här högtalarna från Yamaha klarar av mycket, med avancerade finesser och massor av anslutningar. Men bäst av allt är ljudet!
Yamahas klassiska minimonitor NS10 har varit en både berömd och beryktad ikon i studiobranschen under många år. Nya NX-N500 ska ta med sig en del av ”studioljudet” in i vår moderna musikvärld. Därför tycker vi den är ännu snyggare i svart än i vitt!
Till skillnad från många andra är Yamahas högtalare helt aktiva. Det sitter dedikerade förstärkare i båda högtalarna, som kopplas ihop med hjälp av två kablar (XLR och cat 5-nätverkskabel). Lägg sedan till en strömkabel till var och en av dem så är de trådlösa högtalarna inte fullt lika trådlösa längre …
Förutom att ta emot musiken via Bluetooth stöder högtalarna AirPlay, som ger bättre ljud från Apple-produkter. Spotify Connect finns också på plats, vilket betyder att du kan styra Spotify-avspelningen från mobilen samtidigt som musiken strömmas direkt från nätet. NX-N500 är kompatibla med MusicCast som är Yamahas eget multiroom-system. Lägg därtill inbyggd USB-DAC så ska det mycket till för att inte få ljud i högtalarna på ett eller annat sätt!
Vi har lärt oss att uppskatta det varma, insmickrande ”Yamaha-soundet” och NX-N500 har hinkvis av den varan. Mozart-sonaterna med Dena Piano Duo låter mäktigt och är fulla av klangfärger. Saxofonen i Bowies ”Lazarus” vibrerar ut i rummet. Det här låter som musik, konstaterar Lasse efter att bara ha lyssnat ett par sekunder. Geir och Audun nickar instämmande. Det här låter definitivt inte illa alls!
Vi var tvungna att gå ett par extra ronder mot referensen från System Audio för att verkligen skilja agnarna från vetet. De två duellanterna är definitivt i klass med varandra, fast har lite olika egenskaper. System Audios diskant sparkar ifrån sig lite friskare och basen slår hårdare och djupare. Yamahaerna är lite mer polerade, har ett fylligare mellanregister som är mjukare i kanterna, men känns inte lika dynamiska och kontrastrika, särskilt inte när vi vrider upp volymen på max. Däremot uppskattar vi Yamahas alla anslutningar. Därför blev det en hårfin seger för Yamaha, tätt följd av System Audio.
Årets ljudinnovation
Högtalare: Bang & Olufsen BeoLab 90
Av allt vi har testat i år är det B&O som stått för det allra mest imponerande: BeoLab 90 är en högteknologisk styrkedemonstration – och en välförtjänt vinnare av utmärkelsen Årets ljudprodukt.
18 högtalarelement, 18 D/A-omvandlare, 8 200 watt förstärkarkraft, 65 kilo ren aluminium och totalvikt 137 kilo per högtalare är vad BeoLab 90 handlar om. Detta är Bang & Olufsens mest ambitiösa högtalarkonstruktion någonsin. Man kan nästan beskylla den danska tillverkaren för att lida av storhetsvansinne – fast om målet är att bryta igenom ljudvallen och tänja på fysikens lagar så krävs det att man tänker i nya banor – och stort!
Kontrollerad spridning
I jakten på himmelskt ljud hemma i vardagsrummet är samspelet mellan högtalare och lyssningsrum oerhört viktigt. Ljudet vi hör är en kombination av direkt ljud från högtalaren och återklang från omgivningen, och för mycket efterklang kan färga ljudet och fördärva ljudupplevelsen.
Tidigare Bang & Olufsen-konstruktioner har försökt kontrollera spridningen av ljud med hjälp av akustiska linser (Acoustic Lens) – de finurliga diskanterna du hittar på toppen av högtalare som BeoLab 18, eller på instrumentbrädan på en Audio A8.
I BeoLab 90 har B&O tagit tankegångarna till en ny nivå. Här används i stället själva högtalarelementen för att kontrollera spridningen! Hela 7 diskanter, 7 mellanregister och 4 baselement ger tillsammans 360-graders kontroll över ljudet. Varje element matas med en dedikerad, DSP-korrigerad ljudsignal som reducerar rummets inverkan.
BeoLab introducerar även nya koncept som Beam Width Control och Beam Direction Control, där man själv väljer hur bred spridningen ska vara (45, 180 eller 360 grader) och inte minst optimerar ljudet på olika lyssningsplatser.
Hela konstruktionen är otroligt fascinerande: en uppsättning element spelar direkt mot lyssnaren, samtidigt som de andra jobbar för högvarv med att släcka ut samma ljud åt alla andra håll! Det är ett konststycke som kräver massiva krafter, i synnerhet när högtalarna ska kunna spela öronbedövande högt med bas ner till 20 Hz …
Ljudkvalitet
Ljudet från BeoLab 90 är svårt att förklara, det måste egentligen upplevas. Personligen har jag aldrig hört en mer levande återgivning av musiken, och flera vänner som varit på besök reagerade genom att nypa sig i armen eller fälla en tår när de hörde en inspelning de kunde utantill – eller rättare sagt: trodde att de kunde utantill.
BeoLab 90 har inte bara dynamiken hos en konsertanläggning och en mäktig basåtergivning ”to die for”, de har holografin och djupperspektivet hos de bästa minimonitorerna, vilket bara det är en sällsynt kombination. Sättet på vilket de spelar ihop med lyssningsrummet, oavsett om man bor i ett palats eller i en liten garderob, är också otroligt imponerande.
BeoLab 90 är helt enkelt rena styrkedemonstrationen, en högtalare som absolut bidrar till att sätta Bang & Olufsen på kartan för highend-hifi. Priset tillhör visserligen kategorin ”om du måste fråga …” men vi får hoppas att B&O låter tekniken komma billigare modeller tillgodo så småningom!