När jag åkte med en kompis för att hämta ut en Model X Plaid (uttalas ”pläd”, för den som undrar) en dag före jul, var vi inte på något sätt ensamma i Tesla-kön i norska staden Drammen.
Ute på bakgården stod rad på rad med Model S och X – alla Plaid, minsann – och väntade på sina ägare. Som stod packade som sillar i de annars öppna kontorslokalerna och väntade otåligt medan deras jobbmöten sköts fram allt längre på eftermiddagen.
Nycklar överlämnades på löpande band till kunder som betalat dryga en och en halv miljon för sina helt nya fordon. Ville man inspektera bilen innan man tog över den fick man veta att det inte var möjligt, här fanns det inte tid att syna bilarna i sömmarna för varje kund.
Den lite speciella situationen hade uppstått eftersom en sista spurt hade gjorts för att få så många bilar som möjligt överlämnade före nyår, då skatterna även skulle börja gälla för elbilar i Norge. Tesla hade därför naturligtvis sett till att klämma in så mycket folk under loppet av några dagar inför jul och jul, att själva övertagandet kändes ungefär lika speciellt och personligt som ett IKEA-besök en lördagseftermiddag.
När det äntligen var kompisens tur fick han sina nyckelkort och anvisningen: ”Säg till om det är något du undrar över. Trevlig resa!”
30 bortkomna Teslor
Vi hittade vår X, satte oss i den och märkte direkt att något saknades. Vi visste redan innan att ratten skulle vara av typen ”yoke”, alltså inte en hel ratt. Men hur fanken fick man bilen att åka framåt? För att inte tala om bakåt?
Det var uppenbarligen flera som hade problem med att lista ut det här, för ute i snön på parkeringen var det nog närmare trettio av ”världens snabbaste bilar” som inte rörde sig ur fläcken. Och när två bilar kom lite för nära varandra, eftersom båda förarna äntligen hade insett hur bilen gick framåt, så var det uppenbart ingen barnlek att få dem att backa i stället. Vi satt och gapskrattade, bara ibland avbrutna av nervositeten över att försöka manövrera ut en bil värd en förmögenhet från en halkig parkeringsplats samtidigt som trettio andra bortkomna Teslor gjorde samma sak.
Växelspaken saknas
Anledningen till förvirringen är en lösning vi aldrig sett i en bil förut: Dra en virtuell spak uppåt på infotainmentskärmen för att köra framåt och dra den nedåt för att köra baklänges. Det finns nämligen ingen fysisk växelspak i bilen. Vilket tog lite tid att lista ut, eftersom ingen i personalen informerade oss om detta i förväg. Och eftersom vi var stolta män utnyttjade vi förstås inte erbjudandet att ”säga till om det är något du undrar över”. Då är det ju bättre att se ut som två fullvuxna idioter …
Det var ljust när vi stod i kö, det var halvmörkt när vi fick nycklarna och kvällsmörkret hade sänkt sig helt och hållet när vi äntligen kom ut från parkeringen.
Rondell-trubbel
När skrattet hade lagt sig blev det allvar. Blodigt allvar. Det visade sig nämligen inte att de här bilarna är gjorda för rondeller. Ett trafikfenomen som inte saknas i Drammen.
Du förstår, det finns ingen blinkersspak. I stället sköts uppgiften av två taktila knappar med haptisk feedback på vänstra sidan av den halva ratten. Den övre blinkar till vänster, den nedre till höger. För att avbryta blinkningen trycker man en andra gång – eller väntar tills bilen gör det automatiskt efter att en sväng har slutförts.
När man ska blinka sig ut ur en rondell sitter man med ratten upp och ner i knät och för att hitta knappen som blinkar ut bilen igen – för att tala om att det är fritt fram för bilisten som väntar på att köra in i rondellen – måste man sänka blicken bort från vägen och titta på ratten. Sikta, tryck – och hoppas på det bästa.
Där du är van vid att sakta men säkert släppa greppet om en rund ratt och låta den glida silkeslent genom händerna när bilen rätar ut ur kurvan, har du nu två val: vrida tillbaka den halva ratten stegvis genom att byta grepp flera gånger, eller släppa alltihop och vänta.
Att du har 1 020 vilda hästkrafter i ryggen, som kliar efter att släppas loss, gör bara saken ännu mer spännande.
Galenskap på fyra hjul
Ute på huvudvägen blev det genast roligare. Där kommer yoke-ratten till sin rätt, eftersom man slipper att toppen av ratten täcker instrumentpanelen. Man har fri sikt!
Och vilken kraft, vilken fart! Med bilen i Plaid-läge (högsta nivån, ovanför Sport) behöver du inte ha särskilt tung fot på wattpedalen förrän du blir fotgängare resten av livet och måste infinna dig i rätten för att gråta skamsna tårar och hoppas att domaren nöjer sig med samhällstjänst. ”Förlåt mig, kära domare, jag visste inte vad jag gjorde!”
Tryck ner pedalen och känn 2,5 ton planteras i ryggen med omedelbar kraft! Att det är helt vettlöst spelar ingen roll. Jag kan naturligtvis inte komma på en enda vettig anledning till att en 6-sitsig familje-SUV ska kunna accelerera från 0 till 100 km/h på 2,6 sekunder. Egentligen inte de 3,9 sekunderna samma sprint tar med ”vanliga” Model X heller. Men bara Plaid är Plaid och att veta om att man kör världens snabbaste serietillverkade SUV gör något med känslorna.
Får en ”normal” ratt, men …
Så småningom vänjer man sig mer och mer vid ”yoke”-ratten. Ändå är en extra god nyhet för många att man beställa Plaid-bilarna med hel ratt. Faktum är att det numera är den som är standard och man måste annars aktivt välja ”yoke” i konfiguratorn. Då utan extra kostnad. Har du redan köpt bilen med en halv ratt kan du från mars få en hel eftermonterad hos Tesla för närmare 10 000 kronor.
Men det är fortfarande inte den saknade greppzonen som är det största problemet, utan blinkersens placering. Bland annat. Jag gillar inte heller lösningen för vindrutetorkarna, som aktiveras med en taktil knapp med höger tumme och där intervallet ställs in med hjulet till vänster. Det verkar inte särskilt genomtänkt och är inte intuitivt.
Den dåliga nyheten är att den här funktionaliteten även gäller den ”vanliga” ratten. Alltså kommer det största irritationsmomentet med styrningen på Tesla Plaid att finnas kvar.
Detta skulle kunna förbättras med progressivt rattutslag, men det finns inte för närvarande. Tesla hade kunnat lära sig av Toyotas steer-by-wire-princip, som sitter på bZ4X som kostar mindre än hälften så mycket. Tesla tittar visserligen på möjligheten, men det hjälper inte dagens Plaid-ägare.
Tesla-ägare är inte som andra
För att sammanfatta det första intrycket av Tesla Model X Plaid: Det är en fantastiskt kul bil att köra. Med rymligheten hos en enorm familje-SUV, kombinerad med sportigheten hos en racerbil. Och en ratt som ska väcka associationer till just en racerbilskupé. Med fördelen att kunna se hela instrumentpanelen när man kör. Men tyvärr med flera nackdelar.
Med helt vanligt rattutslag måste man vrida upp till flera varv i låg hastighet – till exempel på en parkering. Och när styrningen av blinkersen är löjligt placerade på vänster sida av ratten kan du nästan glömma att blinka dig ut ur rondeller. Till en början gör du så gott du kan, men till slut inser du att det är säkrare för alla att bara hoppa över det.
Så när du ser en Tesla som inte blinkar när den kör ut ur en rondell är det inte för att Tesla-ägare är arroganta. De vet bara inte hur man gör.