Som de flesta säkert har lagt märke till har det nyligen hållits mellanårsval med extra hög thrillerfaktor i Amerikas ”förenade” Stater – ett val som (lyckligtvis!) inte precis gick i den riktning som den demagogiske, narcissistiske misogynisten Donald J. Trump hade hoppats på.

Ett splittrande val i verklighetens USA är förstås något seriemogulen Taylor Sheridan inte missat att utnyttja, och nu använder som bakgrund för att spinna vidare på den smått otroliga historien om den mäktiga Dutton-klanen.

Modern vilda västern

Yellowstone utspelar sig i nutida Montana och kretsar kring den mäktiga Dutton-familjens boskapsdynasti och alla dess intriger, konflikter och påtagliga, oförställda maktbegär. Under fyra säsonger har vi följt strapatserna för att bevara ranchen och familjens sätt att leva – med alla tänkbara medel.

Vårt första intryck av denna moderna western-serie var att den definitivt inte var dålig, men att den bitvis kändes som lite väl mycket såpopera à la Falcon Crest. Serien har dock ”vuxit” på oss, och den tredje och fjärde säsongen fick oss helt hooked på Dutton-familjen, med familjeöverhuvudet John Dutton (Costner) och hans spritt språngande galna dotter, Beth (Kelly Reilly), i deras ständiga kamp för att behålla ranchen.

 

Den fjärde säsongen kulminerade med att ranchägaren Dutton förklarade sin kandidatur till guvernörsposten och därmed, flagrant och brutalt, knuffade undan sin adoptivson Jamie. Nio månader senare återvänder vi till den majestätiska naturen i Montana, där John är redo att krönas som ”kejsare” av landsbygdsstaten.

Ont blod

Mycket av framgångarna med Yellowstone kan tillskrivas Sheridans förträffliga manus, som elegant blandar traditionella familjevärderingar, ”the American way of life” och cowboymytologin i konflikt med det ”moderna” samhället där tillväxt, framsteg och övertag av enorma markområden för kasinoverksamhet, hotell och underhållning för rika stadsbor i medelklassen betraktas som framsteg.

Just den konflikten sattes på sin spets förra säsongen, när ett enormt fastighetsbolag från New York kom till Montana för att bygga en enorm semesterort mitt i hjärtat av Yellowstone-ranchen. Serien har blivit en show som många republikaner tagit till sig och kallar för anti-woke (något som cowboyen Sheridan bestämt bestrider) och som Emmy-utdelningen tydligt ignorerar.

Elegant, om än inte alltid lika subtilt, kryddar Sheridan sedan historien med arketypiska inslag från klassiska såpoperor, à la Dallas.

Som om John Duttons blodtryck inte blir tillräckligt högt av att slåss mot fiender utifrån är den stabile familjefadern omgiven av ihållande ont blod, och regelrätta maktkamper, inifrån sin egen familj. Främst av den äregirige och försmådda Jamie (Wes Bentley), som tycker att han borde ha hedersplatsen vid middagsbordet. Ett scenario som hans slagkraftiga, och druckna, syster Beth gör sitt bästa för att sabotera.

Lite tillbakadragen försöker den yngsta brodern, Kayce (Luke Grimes), få ​​ihop sitt eget familjeliv igen. Det är en smula problematiskt med tanke på hans nära koppling till familjen och ranchen, med en hustru som inte lägger fingrarna emellan i sitt förakt för Dutton-familjen och sättet de gör affärer på. När vi möter paret igen ska familjen precis få tillökning.

Omgiven av fiender

De interna maktkamperna inom familjen och de bittra intrigerna håller på att slita isär familjen, men efter ett mycket större yttre hot, i form av Caroline Warner (Jacki Weaver) och hennes cyniska New York-baserade förvärvsföretag, samlas trupperna.

John hatar politiker och allt de representerar. Han gör inte heller något för att dölja sitt förakt för politikerkåren. När han ska avlägga guvernörseden är han på vippen att dra sig ur hela den förbannade cirkusen.

Tidsenligt är han en man som vunnit väljarnas gunst genom att aktivt hävda att han inte är en politiker, bara en ”vanlig” person. Men som han så träffande säger till familjen efter ceremonin: ”Från och med nu är allt vi gör, och varje beslut vi fattar, för ranchens bästa.”

Läckert

Rent hantverksmässigt präglas serien fortfarande av Sheridans kompromisslösa kvalitet. Superbt foto (naturligtvis med god hjälp av ett ”välvilligt” Montana-landskap och vackra vildhästar), välfungerande klipp och ett gäng skådespelare som verkligen växt med sina roller. Men det är aldrig någon tvekan om att seriens stjärna är Costner. Det är runt honom, och hans enorma personlighet, som historien spinns – och Costner är, och har alltid varit, som skapt för att spela en stabil, självsäker cowboy.

Samspelet mellan Costner och senator Perry är en av seriens höjdpunkter. Dottern Beth har den här gången (lyckligtvis) fått en lite mer dämpad ton, vi anar faktiskt konturerna av genuint ånger i hennes självcentrerade, högfärdiga uppträdande.

Än en gång är Jamie tyvärr för karikerad, stereotyp och inte särskilt trovärdig. Det är visserligen inte Bentleys fel, utan ett ibland för onyanserat manus.

 

Dialogen är mestadels naturlig, medan dramaturgin (vilket också var fallet i tidigare säsonger) präglas lite för mycket av behovet av att provocera fram sensationell dramatik.

Det första avsnittet slutar med en katastrof som återigen drabbar Dutton-klanen som en torped mittskepps…

Allt står på spel!

Den femte säsongen av Yellowstone innehåller kort och gott mer av samma sak som tidigare. Konfliktmässigt trampar handlingen lite vatten, men vi känner att det faktiskt är mer fundamentalt som står på spel den här omgången.

Trots att guvernörskapet är vunnet har framtiden aldrig varit mer oviss för familjen Dutton, i deras eviga kamp för att bevara det stolta familjearvet.

Vi kan inte recensera en hel säsong baserat på ett enda avsnitt, men känner oss övertygade om att seriens fans kommer att vilja fortsätta följa Costner & Co – och enligt ryktena kommer säsongen att bli blodig. 5 stjärnor.

Säsong 5 består av 10 avsnitt, varav de två första kan streamas från och med måndag 14 november på SkyShowtime. Därefter släpps ett nytt avsnitt varje måndag. Tyvärr har pressen bara fått tillgång till första avsnittet.

Obs! Det har inte bekräftats att den femte säsongen blir den sista av Yellowstone, men relativt välkvalificerade rykten hävdar det. Under alla omständigheter kommer det att finnas många kommande serier från den hårt arbetande Taylor Sheridan att se fram emot.

Förutom flaggskeppet Yellowstone ligger den energiska multikonstnären Sheridan bakom serier som Mayor of Kingstown, 1883, Lioness, Landman och Tulsa King.

PS! Tidigare i år kom den fantastiska prequel-serien till Yellowstone: 1883, en serie som vi utan att tveka utsåg till ”Årets bästa 2022-2023”. Redan i januari nästa år kommer Sheridan med ytterligare en Yellowstone prequel-serie, 1923.

När vi följer en ny generation av Dutton-familjen får vi se Harrison Ford och Helen Mirren i huvudrollerna. Om 1923 säger Sheridan:

Peek through a different window into a different era. Again, I don’t think of any of these as spinoffs, but rather as complete stories that have common roots. My goal with the next one would be that you could never have seen 1883 or Yellowstone, and still have a fully realized experience as a viewer.