Det håller på att bli en häftig höst på streamingfronten, när kanoner som Game of Thrones och Sagan om ringen väcks till liv igen.

Prequels

Den 22 augusti kunde du se det första episka avsnittet av den fantastiska spin-off-serien till Game of Thrones, House of the Dragon, på HBO Max – nu kommer Prime Video med den efterlängtade, och synnerligen påkostade, Sagan om ringen-serien ”The Lord of the Rings – The Rings of Power” (eller ”Sagan om ringen: Maktens ringar”).

Båda fantasyserierna har det gemensamt att de är så kallade prequels som utspelar sig långt före handlingen vi redan har sett, men där vi befinner oss i samma universum med (delvis) samma karaktärer.

När det gäller House of the Dragon förflyttas vi till Westeros cirka 200 år innan Daenerys & Co härjade, medan handlingen i Maktens ringar utspelar sig hela 2 000 år innan Frodo & Co gick (och gick, och gick…) mot Mordor för att utplåna ringen i Härskarringen-trilogin.

 

Dyrast genom tiderna!

Det har skrivits många spaltmeter om Maktens Ringer inför premiären, där det mesta har handlat om seriens gigantiska budget.

Serien är (med god marginal) den dyraste som någonsin producerats. Enligt The Verge har den första säsongen kostat runt 465 miljoner dollar, vilket motsvarar nästan 5 miljarder svenska kronor. Eller 620 000 000 kronor per avsnitt!

Som jämförelse låg kostnaden för säsong 8 av Game of Thrones på ungefär 150 miljoner kronor per avsnitt, och ovan nämnda House of the Dragon på uppskattningsvis 180–190 miljoner kronor.

Dessutom har Amazon pungat ut med ungefär 2,5 miljarder till Tolkiens ättlingar för att få TV-rättigheterna till (delar av) Sagan om Ringen-universumet – och då är det ju praktiskt att huvudaktieägaren har djupa fickor.

Inspelningen har framför allt skett på Nya Zeeland, mitt under coronapandemin, och har därför dragit ut på tiden. Men trots den enorma kostnaden har Amazon redan lovat att det kommer fler säsonger. Upp till fem stycken. Seriens skapare är Patrick McKay och John D. Payne.

Visuellt mästerverk!

Det finns ett välkänt, ibland träffande, uttryck som säger: ”Du får vad du betalar för.”

Och låt oss en gång för alla sudda ut varje form av tvivel: de spektakulära specialeffekterna som visas upp i serien saknar nästan motstycke i serie-/filmhistorien. Här är det inte svårt att se vart en halv miljard per avsnitt har använts till.

Vi sugs in i en ovanligt fascinerande sagovärld med alver, hobbitar, orcher, trollkarlar, drakar (!) och troll. Allt utspelas sig i en äventyrlig miljö med spännande byggnader och underjord, presenterat i en otrolig färgsprakande detaljrikedom – varierande, äkta och levande.

Visst var de enorma stridsscenerna i Jacksons trilogi banbrytande och häpnadsväckande. Men Prime Video har höjt ribban ett par snäpp. Vi serveras bland annat en enorm kamp mellan alver och orcher där svärdsklingorna, blodstänket och soldaternas svett känns som på riktigt.

Vid ett tillfälle tas vi med ut på en skeppsbruten flotte, mitt ute på havet. De skeppsbrutna anfalls av ett enormt sjöodjur. Allt är så verkligt och visuellt läckert att vi sitter på helspänn. Mycket mer övertygande än till exempel havsmonstren i Pirates of the Caribbean-serien. Dessutom är kamerarörelserna enastående och rädslan gnistrar nästan i ögonen på de som försöker fly undan.

Det goda mot det onda

Berättelsen är baserad på J.R.R. Tolkiens (1892-1973) roman Sagan om Ringen, samt sex ytterligare berättelser som utvecklar karaktärerna, kulturen och bakgrunden.

På tidslinjen befinner vi oss före handlingen i Sagan om ringen-trilogin, som filmatiserades alldeles förträffligt av kiwin Peter Jackson under perioden 2001-2003. Till skillnad från Peter Jacksons välkända trilogi förflyttas vi i Maktens ringar till den så kallade second age i Midgård, som i Tolkiens universum ligger flera tusen år före händelserna i böckerna Hobbiten och Sagan om Ringen.

Då är det behändigt att flera av Tolkiens fantasikaraktärer nästan har ett evigt liv, för här får vi (i yngre versioner) återse flera av huvudkaraktärerna från Härskarringen-filmerna, i första hand alven Galadriel men även Elrond, Isildur, kung Gil-galad, Elendil och, naturligtvis, ”Satan själv”, personifierad av den svarta trollkarlen Sauron. Vi misstänker också att ”The Stranger” (Daniel Weyman) är en mycket framstående karaktär vi har stött på tidigare …

I klassisk fantasystil är historien relativt renskuren och karaktärerna är indelade i två läger: de onda (representerade av Sauron och hans armé av orcher) och de goda (resten av världen, som står upp mot all djävulskap).

Alverna har länge kämpat på människorna sida och håller, när serien tar sin början, på att besegra Saurons sista krafter.

Alverna jobbar dock på en storslagen plan att med hjälp av dvärgarna (får man säga det längre?) bygga ett Babels torn, med ett fundament ovanpå en smältugn, minsann. En ugn som ska kunna smälta precis vad som helst…

Kvinnlig huvudperson

I huvudrollen hittar vi alven Galadriel, som i Härskarringen-filmerna på gudomligt sätt porträtterades av Cate Blanchett i sitt esse. Men unga (svenskfödda!) Morfydd Clark (Saint Maud och His Dark Materials) är verkligen ingen andra klassens stand-in.

Clark är intensiv i rollen och får på ett föredömligt sätt fram den komplexa karaktärens personlighet, utan att det tippar över i tendentiöst överspel.

Eldig, beslutsam, smart och med stort mod och en känsla av familjeplikt ger sig Galadriel iväg på en intensiv jakt på den onde trollkarlen Sauron.

Han tog livet av hennes heroiska bror, men det har nu gått många decennier sedan någon såg skymten av såväl honom som orcherna – så alla tror att faran är över och att freden har kommit för att stanna. Men blåses det i fredshornet för tidigt?

Muntert?

Till skillnad från de flesta fantasyberättelser, som ofta är mörka och dystra, är saker och ting mycket gladare i Midgård. Kontrasterna är ofta uppskruvade till max, de extravaganta kostymerna och naturen skriker mot oss i en explosion av färger – och även persongalleriet (till många ”kommentatorers” skrattretande förtret på sociala medier) bjuder på en färgstark gemenskap. Men det är verkligen så Tolkiens böcker är, underbart befriade från den verkliga världen och fria från tolkning.

Tolkiens universum är nog också i större utsträckning än Game of Thrones, riktat mot en lite mer ”barnvänlig” publik. Tyvärr har sminkchefen fallit för frestelsen att översminka somliga, i synnerhet går detta utöver harefoot-folket (en variant av hobbitarna) som ser ut som om de är utklädda, sminkade och perukförsedda för en överdriven teaterföreställning. Dessutom är de utpräglat söta, personifierat av den egensinniga Nori (Markella Kavenagh). Även här anar vi grogrunden till en (blivande) kvinnlig hjältinna.

Men det tippar över. Hobbitarna är faktiskt mer irriterande, och teatraliskt överdrivna, än söta – tänk Jar Jar Binks från Star Wars!

En annan som borde försöka ta lite lättare på sin rollkaraktär är Ismael C. Córdova. Hans tolkning av den råbarkade krigaren Arondir tippar över i parodisk indignation, med sur och stel blick. Arondir är en karaktär som är skapad unikt för serien och tanken är uppenbart dramaturgisk, för att få till lite ”otillåten” kärlek mellan en alv och en människa. Men han känns inte äkta.

Flera av scenerna tippar över i det lite teatraliska och oftast är barn inblandade.

Dialogen är också, ibland, en smula pompös, men inte värre än att den går att leva med. Den speglar Tolkiens text – och inte minst alvers högtidliga sätt att prata.

Episk

Det är nästan omöjligt att bedöma en hel serie som är mer än nio timmar lång efter att bara ha sett de två första avsnitten. Vi antar att Prime Video inte gett pressen tillgång till fler avsnitt på grund av rädsla för läckor, men tyvärr innebär det också att recensionen blir en smula rumphuggen.

Seriens bärande element är definitivt Galadriel, och där levererar verkligen både karaktären och skådespelerskan. Hennes resa och karaktärsutveckling är något vi redan längtar efter att få följa. Men ännu så länge saknar serien ett mer mångfasetterat och fascinerande persongalleri. Vi saknar intressanta och mer nyanserade karaktärer i stil med Aragorn.

Serien innehåller dock definitivt fröet till något stort och episkt, och de två första avsnitten är i princip bara en etablering av karaktärerna, världen och konceptet. Och det här är en värld som ser helt fantastisk ut! 4 starka stjärnor (för de två första avsnitten).

Recensionen är baserad på de två första (av åtta) avsnitten. Prime Video har bekräftat att de två första avsnitten kommer att släppas på premiärdagen den 2 september, sedan följer ett nytt avsnitt varje fredag.

PS! Nyligen passerade Disneys streamingtjänst Netflix som den största av dem alla. I USA är Prime Video väldigt starkt, med god hjälp av sitt premiummedlemskap där man får streamingtjänsten gratis, men här hemma i Norden är de fortfarande en mindre aktör. Vi tvivlar inte på att lanseringen av Maktens Ringar kommer att lyfta Prime Video till nya höjder. Frågan är bara om Jeff Bezos enorma satsning i längden kommer att visa sig vara värd det och om han faktiskt kommer att sluta som ”The One to Rule them All”.