I sitt avslutande kapitel har Adam Prices moderna knorr på den nordiska mytologin verkligen hittat formen.
Ragnarok tar oss med till den lilla norska fiktiva industristaden Edda (egentligen Odda), där det genomkorrupta lokalsamhället helt domineras av den mäktiga familjen Jutul, som äger det miljöförstörande företaget Jutul AS.
Netflix-serien har fått blandad kritik, men har ändå varit en odiskutabel tittarsuccé. I somras befann vi oss på en mysig uteservering i Tjeckiens pittoreska huvudstad Prag när vår unga servitris insåg att vi var från Norge. Hon berättade genast entusiastiskt om sin favoritserie Ragnarok och om hur gärna hon ville besöka det exotiska bergslandet.
Anekdoten säger en hel del om det inflytande och den enorma genomslagskraft som streamingjätten har gett lokalt producerade serier, som under det senaste årtiondet har fått en helt unik möjlighet att nå ut till en global publik.
För de flesta av oss är den Adam Price förmodligen mest känd som ena halvan av de mysiga och matälskande programledarna i Spisa med Price. Men multikonstnären har många järn i elden, bland annat som TV-producent och serieskapare. Tillsammans med Emilie L. Kaae har den muntra dansken skrivit manuset till den norsk-danska serien om fornnordisk mytologi i modern förpackning.
I två säsonger har vi fått se hur några av stadens ungdomar har en mycket speciell koppling till de gamla gudarna i den nordiska mytologin. Nu måste de växa upp, kontrollera sina krafter och ta en sista strid mot jättarna i Jutul-familjen.
I slutet av förra säsongen slöt Magne/Tor (David Stakston) ett fredsavtal med gudarnas ärkefiender och lovade att lägga hammaren på hyllan, mot att de garanterade att hans halvbror Lauritz/Loke (Jonas Strand Gravli, 22 July) skulle få leva.
Men den unge, frustrerade och lätt förvirrade Magne låter kraften i Tors hammare stiga honom åt huvudet – och eskalerar på så sätt den oundvikliga uppgörelsen mellan gudarna och jättarna.
Och Magne är verkligen inte den enda av de hormonstinna ungdomarna som har hamnat på villovägar. Iman/Freya satsar på en karriär som realitystjärna, Laurits/Loke vill vara joker med en fot i båda lägren och jättarna har en intern maktkamp efter faderns brutala död. När vi återser den skandalomsusade familjen är Saxa (Theresa Frostad Eggesbø) familjens personliga träl, medan Fjor (Herman Tømmeraas) leker skamlös industrimagnat.
Den roliga men lite naiva mamman till Magne och Laurits (en utmärkt Henriette Steenstrup, Pörni) har tyvärr en mer tillbakadragen roll i den sista säsongen. Turid har mer än tillräckligt att göra med att planera sitt bröllop. Den enda som (till synes) fortfarande har fötterna på jorden och kan banka lite vett i de vilseledda ungdomarna är Wotan. En lätt försupen, marijuanarökande 2023-version av Oden, i filmlegenden Bjørn Sundquists skepnad. Men kan han få dem på rätt spår innan det är för sent?
Ragnarok är en märklig serie, den har ofta en töntig dialog och balanserar hårfint mellan oavsiktligt parodisk och ironiskt dramatisk. I den tredje säsongen fungerar den här balansgången bättre än tidigare. Med det sagt hade vi gärna sett en vassare dialog från Price, samt en något mer elegant och subtil dramaturgi.
HBO-serien Beforeigners gjorde absurd komedi av vikingar i vår egen tid, medan Netflix har placerat våra fornnordiska gudar i dagens Norge och omgivit dem med aktuella frågor som miljökrisen, överkonsumtion och tidlösa tonårs-/ungdomsproblem.
Det finns inte en tillstymmelse till självgodhet i serien, som surfar på sin joniserande charm i krocken mellan forntida gudatro och modernt uppväxtdrama. Historien har inte bara utvecklats och mognat, de relativt oerfarna skådespelarna har också fått några år på nacken och verkar nu mycket mer självsäkra och mogna än i den första säsongen. Stakston är fortfarande lite stel och teatralisk, men fungerar fint som osäker tonåring i förändring. Men bäst av alla är Jonas Strand Gravli. Han har visserligen fått den saftigaste och lite utflippade rollen (med sin absurda relation till självaste Midgårdsormen), men hans sätt att gestalta den komplexa tonåringen är något vi måste ta av oss hatten för!
Ragnarok är en lite töntig serie, fast på ett coolt och ungdomligt sätt. Vi förstår att den tilltalar en global, ung publik. Så vi förlåter det något pompösa och något otillfredsställande sista avsnittet. I vilket fall som helst kan vi sammanfatta med att även tonåringar som kämpar för att hitta fotfästet till slut växer upp.
4 stjärnor till denna originella och säregna norska ungdomsserie.
Den tredje och sista säsongen av Ragnarok har premiär på Netflix den 24 augusti, då hela säsongen släpps. Recensionen är baserad på samtliga avsnitt.