Lika säkert som att dagarna blir mörkare, kreditkortsskulderna växer och stressnivån skjuter i höjden, så kommer filmbolagen (och nu strömningstjänsterna) med julfilmer.
När årets största helg närmar sig vill vi gärna bli invaggade i barndomens falska idyll, med bekymmerslöst familjemys, pepparkaksbakande mödrar, snötäckta granar, älvor och söta tomtar.
Att gigantiska, über-kapitalistiska amerikanska underhållningsmaskiner hämningslöst försöker utnyttja vår nostalgi har vi egentligen ingenting emot, men att de har fräckheten att inte leverera en bättre, mer genomarbetad produkt än det här mediokra jultramset, det kan vi faktiskt inte acceptera!
Den här filmen släpptes i USA för ett år sedan (i samband med lanseringen av Disney+), men här hemma har vi inte fått ”nöjet” att se Anna Kendrick som självaste ”Fröken Jul” förrän till årets julhelg – och väntan har verkligen inte varit värd det.
Hela produktionen stinker så starkt av hafsverk att vi blir irriterade. Noelle kommer bara att tilltala de minst kritiska, allra helst de som slukar allting som är ”brandat” jul med hull och hår. Tyvärr ingår nog en stor del av befolkningen i denna kategori – och Disney gömmer sig förmodligen bakom det faktum att de bara ger folket vad de vill ha.
I en Disneyland-version av Nordpolen, översvämmad av nostalgiska träbyggnader, glada färger, snö och massor av barrträd (!) råder det krisstämning när julen närmar sig. Nick Kringle (Bill Hader) har precis tagit över rollen som jultomte efter sin far, men känner sig inte bekväm i rollen som Tomten.
Hans nästan neurotiskt positiva och överoptimistiska syster Noelle (Anna Kendrick) rekommenderar honom att ta en helgresa till varmare klimat för att slappna av och komma på bättre tankar. Föga anar hon att han ska ta första bästa plan (släde?) till Phoenix, Arizona (!) och finna sig så tillrätta att han bestämmer sig för att stanna – permanent.
På Nordpolen blir goda råd dyra när ingen får tag i tomten och det bara är dagar kvar tills miljontals julklappar ska delas ut. Hans kusin, den cyniske Gabe (Billy Eichner) tar över, men Noelle har inte gett upp hoppet utan reser till The Grand Canyon State för att hämta tillbaka tomten.
Det är egentligen inget fel med överromantiserade, sockersöta, mysiga julfilmer, men de måste åtminstone ha lite substans och ett uns av dramaturgi, plus en någorlunda originell handling och karaktärer som vi orkar bry oss om. Noelle har inget av detta, däremot surfar den ohämmat på Kendricks omisskännliga charm.
Och det ska Noelle ha, Anna Kendrick är ständigt i centrum, och med sitt bländande leende och positiva och småcharmiga naivitet räddar hon filmen från totalhaveri. Trots att hon förbarmar sig över en nyskild man, som skulle ha fått en eländig jul utan sina nära och kära (”snyft!”). Vad Shirley MacLaine gör i filmen är inte lätt att veta.
Bill Hader, som brukar göra bra komiska roller, är här undernärd på bra repliker och en trovärdig karaktärsutveckling. Marc Lawrence har skrivit (och regisserat) en så tråkig och förutsägbar film att vi nästan blir imponerade av bedriften. Trots drygt en och en halv timmes speltid kryper tiden fram och den lilla handling som finns är ovanligt förutsägbar. Vi chockar garanterat ingen när vi avslöjar att det, naturligtvis (och politiskt korrekt) är Noelle som är den perfekta jultomten – hon måste bara ”hitta sig själv” först.
Nej, bespara oss det här hafsverket, som förutom ren ooriginell och konstruerad handling genomsyras av löjligt dåliga specialeffekter. 2 irriterande stjärnor till Disney & Co – nästa gång, hyr in någon som kan lite om hur man skapar julstämning!
PS! Om det är Disney+ som ska rädda julfriden så titta hellre på Mickey’s Christmas Carol, Miracle on 34th Street eller The Nightmare Before Christmas.
