Filmen baseras på Kathryn Stocketts bästsäljare där vi möter den muntra och empatiska Aibileen (Viola Davis) som är hemhjälp hos familjen Foote i rassegregerade Jackson. Hemmafruklubben styrs av den manipulerande och rakt igenom illvilliga Holly Holbrook som gör allt som står i hennes makt för att upprätthålla och stärka rasåtskillnaden. Men den nyutbildade journalistaspiranten Skeeter (Emma Stone) börjar ställa frågor i samhället och bestämmer sig för att intervjua alla dessa hemhjälpar och skriva en bok om dem.

Niceville har blivit en av årets stora oscarsfavoriter, och Emma Stones definitiva genombrott. Det har blivit ett starkt drama, men historien saknar dessvärre bett, och det hela blir för mjukt, förenklat och överdramatiserat – på gränsen till ytligt. Personerna är endimensionella och antingen goda eller onda stereotyper, så dryga två och en halv timme blir för mycket. Den är ett fascinerande drama om en (lyckligtvis) svunnen tid, med starkt skådespeleri – men den är ingen ny Purpurfärgen.

Inte mycket att klaga på, varken när det gäller bild- eller ljudkvaliteten, och en fascinerande bakomfilm, utelämnade scener och intervjuer stillar din nyfikenhet kring historien bakom filmen.