Efter sex filmer har Mission: Impossible befäst sin position som ett av filmhistoriens främsta franchise-koncept – och Tom Cruise som en av Hollywoods största pengamagneter. Mest fascinerande är att kvaliteten har hållit så hög nivå genom hela serien, och den senaste filmen är en av de allra bästa – faktiskt en av tidernas bästa actionrullar.

Omöjligt uppdrag

Omöjliga uppdrag har varit IMF:s specialitet, ända sedan TV-serien på 1960-talet. Och det gäller i synnerhet deras främste agent, Ethan Hunt (Tom Cruise).

Hela 22 år har gått sedan Brian De Palma bjöd på den sofistikerade agentthrillern Mission: Impossible. Filmen blev en mega­succé och banade vägen för uppföljare – ständigt med allt större budget och mer halsbrytande actionscener. Trots detta har de lyckats hålla fokus på en bra handling. På samma gång har de med tiden byggt upp en miljö och ett team med ”stammisar” runt Hunt, karaktärer som vi älskar att återse.

Kärnan av birollerna utgörs av Ving Rhames och Simon Pegg. Eldiga Ilsa Faust (Rebecca Ferguson) är också tillbaka, hennes och Hunts vägar korsas ännu en gång oväntat, detsamma gäller för (mer överraskande) Hunts stora kärlek, Julia (Michelle Monaghan), som hade en av huvudrollerna i den tredje filmen. Norske Kristoffer Joner gör en kompetent roll som fanatisk terrorist, och Alec Baldwin får upprepa sin glansroll som CIA-chef, nu på samma sida som Hunt.

Efter att Criuse och hans team misslyckas med ett uppdrag i Berlin har plötsligt kärnvapenstridsspetsar hamnat i händerna på terrorister. CIA är rasande och kräver att Hunt får en ”assistent” i form av agent Walker (Henry ”Superman” Cavill).

Non-stop action

Från början till slut är filmen en enda lång action­fest, ackompanjerad av intressanta roller och en aktuell handling. Men det är de häftiga actionscenerna som verkligen sticker ut.

Från biljakt på Paris gator och toalettslagsmål till jakt från hustak till hustak, ända fram till finalen är allt en visuell och välorkestrerad njutning. Som en välkoreograferad balettdansör sparkar och springer Cruise, tacklar den ena skurken efter den andra och räddar dagen. Visst är det mycket som hamnar långt bortom vad som kan kategoriseras som trovärdigt, men allt är så välgjort och läckert att vi är villiga att låta oss ryckas med. Faktiskt mer engagerande än vad 007 åstadkommer.

Syndikatet

James Bond har i årtionden kämpat mot det mystiska brottssyndikatet Spectre, i IMF:s värld är det Syndikatet, som leds av den cyniske Solomon Lane (Sean Harris i ännu en fantastisk roll), som hotar världsfreden med död och terror – och den här gången är det kärnvapen på avvägar som Hunt & Co måste oskadliggöra.

Vi får se en invecklad handling med många sidospår och ett globetrottande vi sällan sett maken till. Men hela tiden är det den spännande historien som är i fokus, det blir aldrig action bara för sakens skull. Filmen genomsyras dessutom av intressanta karaktärer och överraskningar.

Cruise själv har för länge sedan fyllt 50, men även om det syns på mer framträdande rynkor finns det fortfarande ingen i Hollywood som springer lika fort som den scientologiske turbokaninen. Förutom att vara en fenomenal actionskådis har han vid det här laget blivit en duglig karakärsskådespelare, vilket verkligen kommer till sin rätt i M:I 6.

Höjdpunkt!

Slutstriden är onekligen en exceptionell actiontripp, när Cruise och Cavill brakar ihop på en bergsplatå 600 meter över havet. En otroligt häftig scen som inte heller (vilket annars är fallet i actionfilmer av det här formatet) känns för lång.

I slutändan kan vi bara klaga på nattklubbsscenen i Paris, med mystiska och förföriskt vackra The White Widow (Vanessa Kirby från The Crown). Den bryter med den seriösa stilen och är mer störande än underhållande – på gränsen till töntig och fullständigt onödig.

Mission: Impossible 6 är något så unikt som snudd på den perfekta actionfilmen. Den är uppenbart gjord för att vara ren och skär underhållning, men håller en nästan osannolikt hög kvalitet rakt igenom på alla områden. Från toppskådisar till manus, klippning foto och regi är den en fest i ögat – och hjärnan. 6 stjärnor till Cruise & Co.

Teknisk fullträff

4K-skivans tekniska kvalitet är verkligen ingen besvikelse. Ljudspåret (Dolby Atmos) har en komplex surroundmix med mängder av finess och detaljer – och kraft när det behövs. Bildkvaliteten är genomgående synnerligen bra, en brusfri bild där detaljerna aldrig drunknar ens i mörka scener, och svart är helt svart.

Inte heller på bonusfronten har det snålats på något, här får vi bland annat en mycket omfattande och intressant bakomfilm, hela tre kommentatorsspår, utelämnade scener, storyboards, trailers och intervjuer. En kandidat till Årets 4K-utgåva?