Fjärde filmen om Köpenhamn-polisens cold case-grupp, Avdelning Q, som bygger på Jussi Adler-Olsens krimromaner, håller fortfarande hög kvalitet, inte minst tack vare den omaka men charmiga duon Carl Mørck (Nikolaj Lie Kaas) och Assad (Fares Fares).

En gruvlig upptäckt av tre mumifierade lik görs i en lägenhet i den danska huvudstaden. Avdelning Q får i uppgift att lösa fallet, där det visar sig att morden har förgreningar ända till den danska mentalvården som fängslade, ”rehabiliterade” och tvångssteriliserade flera tusen kvinnor under åren 1923–1961. Adler-Olsen drar paralleller till dagens Danmark, där en klinik fortfarande tvångssteriliserar kvinnor, nu på grund av ras och på premissen att den vita rasen är överlägsen.

Ett intrikat fall som Adler-Olsen lyckas göra avskyvärt dagsaktuell och med duon Kaas och Fares i högform. Assad är på väg till miljöbrottsenheten och jobbar sin sista vecka på Q med detta morbida fall. Bara personkemin och tonen mellan grabbarna räcker för att det ska vara värt att se filmen. Den asociala och säregna Mørck som ständigt utmanas av den öppna och joviala Assad skapar en härlig dynamik och mänsklighet.

Själva mordgåtan är inte lika elegant som i förra filmen (Flaskpost från P.) och handlingen innehåller inga större överraskningar utan följer klyschorna i krimgenren. Men hoppandet mellan dåtid och det nutida mordfallet och en ung invandrares abort är bra och spännande dramaturgi. 4 stjärnor till radarparet, som vi mer än gärna återser.