Rent allmänt kan man säga mycket om dåliga filmer och varför de blev si eller så. Men efter att ha sett Hunter Killer är vi helt enkelt mållösa och stumma av ”beundran” över att A) det ens är möjligt att göra ett sådant här hafsverk och B) resultatet faktiskt lanseras.

Det bubblar under ytan i det kalla Norra Ishavet. Amerikanerna och ryssarna befinner sig, tack vare missförstånd och en amerikansk ubåt på avvägar, på randen till kärnvapenkrig. Men ingen fara, vår cowboyhjälte-ubåtskapten Joe Glass (Gerard Butler) vet naturligtvis vad som behövs göras. Så fort han får chansen skjuter han iväg en armada av torpeder mot en ”fientlig” rysk ubåt och när den har sjunkit bjuder han in den tillsynes ”snälla” ryska kaptenen Andropov (Michael Nyquist) till den amerikanska ubåtens hjärta, kontrollrummet.

I Pentagon står självaste Gary Oldman och nickar gillande, fast bekymrat. På samma gång försöker försvarsministern efter bästa förmåga att förmå presidenten att förklara kärnvapenkrig mot de uppenbarligen krigshungriga ryssarna. So far so good? Nej! Att handlingen är banal kan man faktiskt förlåta men Hunter Killer är en vandrande katastrof och ett cineastiskt hafsverk från början till slut.

Den presenteras som en actionfilm, men saknar spänning och dramaturgi helt och hållet, man tror faktiskt att det är en parodi på en ubåtsfilm man tittar på (och då älskar vi egentligen ubåtsfilmer!). Vi får se ointressanta karaktärer som är rena pappfigurerna och en osammanhängande handling. Butler spelar över så att det pinsamt och Oldman är bara med för syns skull (vi hoppas innerligt att han fick bra betalt). Dialogen är av ett slag som B-filmer från 1980-talet skulle rodna förläget över. Och allt ”toppas” av specialeffekter som ser ut som om de är gjorda på ett pojkrum – 1989. Vi garanterar att du antingen slänger fjärrkontrollen på TV:n eller somnar … 1 usel stjärna!