Norden och framför allt Norge svämmar över av bra och välmeriterade deckarskribenter. En av dem är norska Jo Nesbø, en av vår tids mest sålda författare.

Med Harry Hole-serien har Nesbø slagit sig in på den internationella marknaden som få nordiska författare före honom. Nästa år kommer Jo Nesbøs Harry Hole att släppas på Netflix. Det är en serie med en astronomisk budget och ett A-lag av nordiska skådespelare.

En annan norsk deckarförfattare som säljer väldigt bra är Anne Holt. Hennes protagonist är kriminalinspektör Hanne Wilhelmsen. År 2007 gav Holt ut kriminalromanen 1222, som Prime Video har baserat den nya miniserien Blindspår på.

Kjersti Elvik har tidigare porträtterat Hanne Wilhelmsen på film (bland annat i Blind gudinna, 1997), men det här blir första gången vi får se Holts Hanne Wilhelmsen få liv i en TV-serie.

Prime Video har anlitat Sara Heldt (Morden i Sandhamn) för att skriva manus till serien, medan Erik Skjoldberg (Slaget om Narvik) sitter i regissörsstolen. Allt toppas av några av Nordens främsta skådespelare, med Ida Engvoll (Kärlek och anarki, Riket) och Pål Sverre Hagen (Exit) i huvudrollerna.

Det är med andra ord erfarna och begåvade människor som ligger bakom denna (överraskande) röra till kriminalserie. Efter tre timmar framför 83-tummaren undrar vi hur det kunde gå så fundamentalt snett.

Vintage deckare

I korthet befinner vi oss på ett tåg, mitt i vintern, från Stockholm till Narvik. Dit åker utredaren Wilhelmsen (Engvoll) för att sprida askan efter sin nyligen avlidna kollega – ett tragiskt dödsfall i tjänsten som hon känner sig delvis ansvarig för.

Naturligtvis går det mesta åt helvete, strax efter att tåget korsat gränsen till Norge kör det rakt in i en lavin och spårar ur. Under kollisionen får Wilhelmsen en skidstav rakt in i foten, men hon är förlamad i benen och känner ingen smärta. Det är värre ställt med konduktören, som hittas död i snön utanför.

När det brokiga sällskapet tar sig upp till det närbelägna bergshotellet, medan stormen rasar, börjar liken strax staplas på hög. Vem är mördaren? Och vad är motivet?

Häng med! Häng med!

Bland medpassagerarna som ”tar mest plats” hittar vi den hippieliknande tonårspappan Magnus (Hagen). Han är på handbollsresa med sin dotter och hennes lag och ber genast Wilhelmsen att ta reda på vem som är mördaren(-arna). Trots att Wilhelmsen har blivit avstängd av den svenska polisen och befinner sig i Norge börjar hon utreda mordgåtan.

Till en början tycker vi att serien är en smula udda, småcharmig och retronostalgisk. Ett litet gammaldags mordmysterium à la Röd Snö, med drag av klassisk Agatha Christie.

Men så börjar, tyvärr, handlingen, karaktärerna och mordgåtan utvecklas …

Deckarparodi eller thriller?

Samtliga i persongalleriet är så vansinnigt karikerade och/eller stereotypa att vi baxnar. Det skulle kanske fungera i en kriminalparodi, men här faller det helt platt.

Det verkar som om Skjoldberg & Co inte riktigt kan bestämma sig för vilken genre de befinner sig i. Det går från lättsam komedi (sömnpiller i våfflorna) via Fleksnes-parodi (en idiot som är radioamatör) och oskyldiga tonårsproblem hela vägen till internationell terrorism. Vad i hela friden?!

Människor dör tillsynes utan anledning, utslitna deckarklyschor staplas tätare än snöflingorna och ett antal lösa handlingstrådar blir just det – lämnas hängande i luften.

Stabila skådespelare som Engvoll och Hagen tvingas riva av konstlade, stackato-artade och pinsamma dialoger som verkar direkt hämtade ur en brittisk tretton-på-dussinet- landsortsdeckare från tidigt 1980-tal.

För att ”krydda” alltihop har stackars Engvoll uppenbarligen fått instruktionen att ha ett enda monotont ansiktsuttryck och stirra intetsägande ut i luften – utan att avslöja en enda känsla eller sinnesstämning. Hagens rollfigur ska vara en mer och mer överbeskyddande, töntig tonårspappa som håller på att tappa greppet.

Holt har dessutom haft fullt upp med att plocka fram alla klyschor och stereotyper från grannlandet. Här finns en gängkriminell från Malmö, flyktingar från Balkan, unga och arga nynazister och ett äldre par som har sett lite för många avsnitt av Andarnas makt.

Konstruerad

Den konstruerade mordgåtan som serien försöker knåpa ihop är så full av hål och återvändsgränder att man kan gå vilse på vägen – och det är precis vad serieskaparna har gjort. Upp och ner för trapporna går det, utan att vi blir klokare eller att handlingen rör sig framåt. Och vart i hela friden har spänningen tagit vägen? Blindspår är mer (oavsiktligt) corny än en spännande thriller. Något som förmodligen till stor del kan tillskrivas romanen, med reservationen för att undertecknad inte har läst den.

Lägg därtill att handlingen utspelar sig i nutid, medan tåget är från tidigt 1960-tal. Utan någon annan rimlig förklaring än att det är vad gick att få tag i om det skulle rymmas i budgeten.

En sak att är själva manuset helt saknar spänning och är så löjligt långsökt och sövande att man skruvar på sig i soffan, men hela produktionen doftar lågbudget.

Miljöerna ser ut som kulisser, specialeffekterna är inte realistiska alls utan påminner om något som en finnig filmstudent lämnat in som sommarprojekt på den lokala filmskolan 1984. Snön ser ut precis som om den precis har sprayats på fönstren (från en burk köpt i en skämtbutik) och liken ser ut som vaxdockor med plast på. Ljussättningen är minst sagt usel, klippningen haltar och dramaturgin är nästan frånvarande.

När serien sedan mot slutet försöker sig på ett ”chockerande” avslöjande – och till och med tar med händelser som kan påverka Sveriges Nato-ansökan – kastar vi in handduken! Den som gav grönt ljus till det här borde få sparken.

Lokalt innehåll

Prime Video är förmodligen mest känt för sina internationella engelskspråkiga serier med enorma budgetar, som till exempel Sagan om ringen: Maktens ringar, The Wheel of Time, The Boys, Citadel och Fallout.

Men på senare år har den amerikanska streamingjätten investerat allt mer i lokalproducerat innehåll, inte minst i regionala realityserier.

Om nivån på de lokalproducerade serierna ska fortsätta vara på samma nivå som Blindspår kan de lika gärna hoppa över det. 2 ynka stjärnor till detta krimskräp – en vardera till huvudrollsinnehavarna, som gör sitt bästa med de svåra förutsättningarna.

Blindspår har exklusiv Prime Video-premiär den 24 januari, då släpps samtliga fyra avsnitt. Recensionen är baserad på hela säsongen.