test: RHA T20 Wireless

Ett av argumenten för att välja trådlösa öronproppar är att man slipper sladden. Det är en sanning med viss modifikation. De flesta öronproppar har nämligen kabel, även de trådlösa.

Om de inte är så kallade true wireless – helt trådlösa. Som Apples AirPods.

Friheten att slippa sladdar är lockande, väljer man trådlösa hörlurar med sladd mellan propparna så slipper man trots allt ha en kabel som går ner i fickan eller väskan, som ständigt fastnar i saker och ting. Då behöver man inte heller ha telefonen inom en armlängds avstånd, för med Bluetooth kan räckvidden bli 8–10 meter utan problem. Och mer än så.

Hos skotska RHA har de försökt sig på trådlösa öronproppar förut, i stort sett med mycket lyckade resultat. Till exempel är den trådlösa MA-serien bland de bästa i sin klass.

Nu har de tagit flaggskeppet bland deras trådbundna öronproppar – med dynamiska element – och gjort en trådlös version av T20. Och vederbörligt döpt den till T20 Wireless.

Det är i grund och botten samma öronproppar av lättmetall, där de dynamiska membranen har två spolar för att ge ljudet bättre balans. Lurarna kan användas med en 3,5 mm minijackkabel, som ingår, om strömmen tar slut. Men de ska klara 12 timmar på en laddning. Det är betydligt bättre än true wireless-proppar, som har problem med att klara tre till fyra timmar.

Akustiska filter

Och där har man ett av argumenten för trådlösa öronproppar som sitter ihop, som T20 Wireless. Den flexibla kabeln mellan höger och vänster propp har mer plats för batterier, kabelkontakter och fjärrstyrning med talmikrofon. Som här.

Precis som till den trådbundna versionen ingår det sammanlagt 11 silikonproppar i olika storlekar. Men det ligger även två par akustiska filter i lådan. De ersätter de som sitter på toppen av öronpropparna och skruvas fast i öppningarna längst upp. Det svarta paret dämpar diskanten och släpper igenom mer av basen, det andra paret i brons släpper igenom mer diskant.

Alltså en mekanisk, akustisk EQ, skulle man kunna säga.

Ljudet

Det fungerar utmärkt. Ljudet från öronpropparna är som mest neutralt med de ursprungliga silverfärgade filtren, och man märker tydligt att basen blir fetare med de svarta. Det låter också lite mer luddigt. Det gör det inte med de bronsfärgade, som lyfter klangen från röster, stråkar och akustiska instrument. Men man kan alltså välja efter den personliga smaken.

Tillverkare gillar att säga att de använder Bluetooth aptX, eftersom det kan ge bättre ljud än vanlig Bluetooth, men den trådbundna T20 låter mer raffinerad och har högre precision på detaljnivå. Även trådlösa hörlurar med Bluetooth aptX fungerar alltid som ett litet filter som inte finns med en kablad anslutning.

Med Tidal Masters märker man skillnaderna i ljud tydligt, men med det sagt så är det lätt att känna igen T20 Wireless om man jämför med den trådbundna T20. Båda har en relativt neutral, väldigt öppen och klockren ljudbild, som trots ett dämpat fokus på mikrodetaljer för den trådlösa utgåvans del helt klart tillhör det bättre vi hört från trådlösa öronproppar.

Slutsats

Trådlösa RHA T20 Wireless kostar relativt mycket även om man jämför med de bästa helt trådlösa öronpropparna vi har testat. Men de låter faktiskt så bra att det är lätt att höra varifrån generna kommer. När det gäller trådbundna trådlösa öronproppar ligger RHA:s dyraste helt i toppskiktet av vad man kan förvänta sig av ljudkvalitet – och själva byggkvaliteten saknar motstycke.