: Klipsch RP-280FA och Klipsch R-115SW

Det är inte många som har hållit på med hemmabioljud lika länge som Klipsch. Deras första centerhögtalare Heresy är daterad till så länge sedan som 1957! Så det kommer inte som någon överraskning att det ärke-amerikanska högtalarmärket är ett av de första som hoppar på Atmos-tåget.

För att få ut så mycket som möjligt ur den extra höjdkanalen, som sitter infälld i på ovansidan av golvhögtalaren RP-208FA, har Klipsch bestyckat den med samma Tractrix-horndiskant som sitter på fronten, plus en 6,5-tums mellanregisterbas av keramik och aluminium. Kanalen är snett nedsänkt och omringad av tjockt, ljudabsorberade skumgummi. Merparten av ljudet som skulle ha läckt direkt mot lyssnaren absorberas alltså, så att den mesta energin skickas upp mot taket. Detta i kombination med horndiskantens kontrollerade spridningsegenskaper gör att öronen nästan bara hör ljudet som reflekteras mot taket och därför ger ett intryck av att ljudeffekterna faktiskt kommer ovanifrån. Vi har provat att skicka helt vanlig musik i stereo genom Atmos-elementen på toppen, och det funkar ganska så bra.

 

Atmos-version av RP-280F

Vi har tidigare testat den golvstående standardversionen, RP-280F, till mycken fröjd och gamman. Bortsett från Atmos-elementen är skillnaden att kabinettet är gjort av äkta trä medan den enklare versionen är gjord av klädd MDF. I övrigt är de likadant bestyckade, med två 8-tums basar av aluminium och keramik och samma specifikationer. Bland annat en känslighet på hela 98 dB med en enda watt, vilket innebär att de bara behöver en tiondel så mycket förstärkarkraft som de flesta andra högtalare! Atmos-versionen har dock ett dubbelt så högt pris, vilket kan tyckas vara i styvaste laget.

Den stora (!) centerhögtalaren RP-450CA är anpassad efter frontarna och har också kabinett av äkta trä. Vill du spara pengar så är standardversionen RP-450C ett par tusenlappar billigare men bör kunna ge ungefär lika god ljudkvalitet.

Bakhögtalarna är bipolära med vinklad front och dubbel uppsättning element. Dessa placeras högt på väggen precis vid sidan av lyssningsplatsen.

Den 15 tum stora subwoofern är mycket stor och ett kapitel för sig – vilket den också har fått, se vårt stora grupptest av baslådor i detta nummer.

Virtuell Atmos när det är som bäst

Man inser snabbt att Klipsch har löst svårigheterna med front-integrerad Atmos på ett tämligen lyckat sätt. Det kan knappast göras bättre än så här, för trots min klara skepsis mot hela principen så sitter jag och hör att det kommer ljud ovanifrån. Mad Max (alias Tom Hardy) röst i öppningsscenen av Mad Max: Fury Road fyller rummet samtidigt som rösterna från hans inre demoner flyger runt och över oss. Samma sak händer i första scenen av Mission: Impossible – Rogue Nation, där Tom Cruise försöker ta sig in i ett flygplan – i farten! När flygplanet susar över huvudet på mig sitter jag nästan och tittar uppåt. Jag säger nästan, för när jag kopplar över till våra takmonterade Martin Logan SLM så växer den stora bubblan av ljud sig ännu större och man kan sitta och lokalisera varifrån alla ljud faktiskt kommer exakt. Med andra ord kan Atmos Elevation inte riktigt ersätta äkta vara.

 

Ljudet i övrigt

Att ljudkvaliteten överlag befinner sig en helt annan liga än den billigare Pioneer 73A-serien kommer inte som en överraskning. Men medan Pioneer är en besvikelse även jämfört med billigare högtalare så kan Klipsch i mångt och mycket motivera prislappen. Pioneer-receivern SC-LX89 behöver göra betydligt mindre EQ-korrektion eftersom högtalarna på egen hand målar upp en stor och massiv ljudbild där tonernas nyanser skildras riktigt bra. Och den enorma centerhögtalaren återger dialog och sångröster med en fyllighet och en storlek som lyfter upplevelsen. Den fysiska väggen av ljud kan visserligen bli i mesta laget för ömtåliga öron som helst vill lyssna på ett par stativhögtalare som drivs av en liten rörförstärkare. Det finns högtalare som gör att man blir sugen på att korka upp en vinflaska, men här får man nästan lust att montera upp en hembränningsapparat! Men ljudet är välbalanserat och Klipsch har faktiskt en förmåga att spela högt också, även med musik i stereo.

Subwoofern är saftig. Den smäller till med mörbultande slag. Och den går väldigt djupt! Det hörs lite blåsljud i portarna när tonerna är för djupa och den är inte den stramaste eller mest väldefinierade vi har hört – i synnerhet inte med musik i stereo. Sänk ljudnivån en smula så smälter den in fint. Men till actionfilm vill vi helt klart dra upp volymen till 11!

 

Slutsats

Genom att ljudisolera kabinettet runt Atmos-elementet tvingar Klipsch upp ljudet mot taket, så att det faktiskt låter som om ljudet kommer uppifrån. RP-280FA ger alltså en mer övertygande Atmos-känsla än vi trodde var möjligt med den här principen, som kan vara ett alternativ för personer som vill uppleva tredimensionellt ljud i höjdled men som vägrar att montera högtalare i taket. Tänk bara på att du går miste om riktigt äkta Atmos, som takmonterade högtalare ger.

Klipsch-systemet bjuder rent allmänt på extrema film- och musikupplevelser, med ett ljudtryck som få andra kan mäta sig med. Centerhögtalaren är enormt fet och subwoofern likaså, och systemet kan spela lågt utan problem.

Men du får betala för nöjet, för du kan köpa golvmodellen RP-280F utan Atmos och centerhögtalaren RP-450C och spara 19 000 kronor. Då får du råd med ett par rejäla takhögtalare och får ännu bättre ljud – och har ändå pengar över till att hamstra filmer och skivor!