: LSTN Encore

När man köper ett par hörlurar från amerikanska LSTN, som har huvudkontor i Los Angeles i Kalifornien, köper man inte bara själva produkten utan också en liten bit av världen. En del av pengarna från varje par går nämligen till Starkey Hearing Foundation, en stiftelse som skapats av märkets grundare. Stiftelsen arbetar med att hjälpa personer med hörselhandikapp överallt i hela världen. Hur stor summa som doneras för varje hörlur framgår inte direkt. Men pluspoäng för den goda tanken.

Tillbaka till produkten. Det första man lägger märke till när magnetlocket på den stora och exklusivt formgivna kartongen öppnas, är den karaktäristiska doften av kinesisk maskinolja. Samma lukt som från billiga verktyg på byggvaruhusen. Att produkterna är monterade på andra sidan jordklotet är inget problem i sig, det gäller de merparten av all konsumentelektronik nu för tiden. Det är dock sällsynt att man till och med känner det på lukten.

Bortsett från detta tilltalar LSTN Encore sinnena med en känsla av lyx. De fyrkantiga öronkåporna är gjorda av lackad ebenholts och har kanter av kromat stål och öronkuddar av mjukt konstläder. Huvudbygeln är gjord av borstad aluminium och som helhet betraktad liknar designen något från 1950-talet på ett tungt och retroaktigt sätt. Fast utan den sista grad av förädling och läckerhetsfaktor som man kan förvänta sig av det som min kollega Jonas Ekelund brukar kalla en premiumprodukt.

 

Bäst med förstärkare

Encore levereras med löstagbar kabel med mikrofon och Android-fjärrkontroll, så det är naturligt att koppla dem till telefonen. När de drivs av min smartmobil (Sony Xperia Z3) är ljudet dock mörkt, grynigt och onyanserat. Röster låter någorlunda okej, om inte musiken är för komplicerad. Men basen är ihålig och saknar kontroll. Diskanten är – i bästa fall – mycket dämpad. I en låt som ”Scarlet Ribbons” från Sinead O’Connors ”Am I Not Your Girl” saknas all rumsklang och all luftighet i rösten

Inkopplad till en Trends Audio-hörlursförstärkare med rör blir kontrollen längst ned lite bättre. Men det ändrar inte den allmänna klangen. Vad vi än kör genom LSTN Encore så är ljudet mörkt och tillbakadraget. Det låter ganska så behagligt, men den dominerande mellanbasen drar till sig all uppmärksamhet. Trots all bas handlar det inte heller om klubbljud. Så mycket tryck finns det nämligen inte allra längst ner. Trentemøllers ”… Even Though You’re With Another Girl” förvandlas till oengagerande basmuller utan tyngd.

 

Slutsats

LSTN Encore har både en vacker tanke och en snygg design, och är dessutom sköna att ha på sig. Rent ljudmässigt är det dock svårt att motivera priset. Det kan låta som hårda ord, och jag har hört hörlurar som haft ett sämre och mindre välnyanserat ljud. Men inte för de här pengarna! Om man är ute efter en lätt on-ear-designhörlur så får man mycket mer för exempelvis BeoPlay H2, som bara kostar hälften så mycket.