: Philips Fidelio M2L

Det kryllar av välljudande hörlurar där ute. Men den här från Philips är speciell, eftersom den har samma Lightning-kontakt som senare generationers iPhone, iPod Touch och iPad. Det betyder att den är digital.

Fördelarna med att plocka ut signalen digitalt är flera. För det första har den analoga förstärkaren i telefonen sina begränsningar, och driver inte alla lurar lika bra. Sedan kan minijack-pluggen ge dålig kontakt, så att det sprakar i ljudet när den utsätts för påfrestningar. Kontakten utsätts också för så kallad ”crosstalk”, där höger och vänster kanal smittar varandra eftersom de helt enkelt går för nära varandra i uttaget. Och så har vi själva hörlurssladden, som också medför en aning brus till musiksignalen och beslöjar ljudet i viss grad.

Alla dessa problem är analoga, och genom att hämta ut signalen digitalt och omvandla den till analogt helt i slutet av signalkedjan, är möjligheten stor för att man ska få ett renare ljud i andra änden.

Renare ljud
Och det funkar, för Fidelio M2L låter väldigt öppet och rent. Bruset är försvinnande lågt, så att till och med de minsta skiftningarna i musiken kommer fram, lekande lätt. Varje kanal är väl separerad, men binds ändå ihop naturligt till ett sammanhängande stereoperspektiv. Ljudbilden känns tredimensionell och det finns gott om plats runt varje instrument.

Övertonerna är oerhört öppna, men naturliga.

Sony MDR-1A, en lysande hörlur av den analoga typen, är också luftig men har lite hårdare klang i cymbaler och s-ljud (sibilanter).

Basen är prydligare hos Fidelio M2L, även om den inte är lika saftig som hos Sony. Men ljudbilden är ännu bättre balanserad, från bas via mellanregister och ända upp till övertonerna. Jag har inte provat den analoga versionen av Fidelio M2, men jämfört med föregångaren M1 mkII är ljudbilden tillstramad ett snäpp och ljudlandskapet är större.

Sony-lurarna har en större potential om de kopplas till en hörlursförstärkare. Då får de bättre kontroll och större grepp om övertonerna som blir mindre sträva. Den möjligheten har man inte med Philips. Men att man har en hörlur helt utan susningar och brus är ett stort plus.

Användning
De lätta Fidelio-lurarna har en mycket behaglig passform. Kåporna sitter utanpå öronen men de dämpar ljud utifrån mycket bättre än man kan tro när man ser dem. Musiken hålls inne och oväsen ute.

Ljudnivåreglaget på höger kåpa kan vara käck att ha när mobilen ligger i fickan.

Vad jag däremot inte gillar är att M2L saknar mikrofon för mobilsamtal. Den går inte heller att fälla ihop. Dessutom märkte jag vid ett tillfälle att min iPhone 6 Plus inte förstod att hörlurarna var inkopplade, utan skickade ut ljudet genom den inbyggda högtalaren. En omstart av mobilen krävdes.

Slutsats
Philips Fidelio M2L är första hörluren på marknaden som har Lightning-kontakt, vilket också innebär att den är heldigital. Det gör att den är helt befriad från brus, och du slipper höra att det sprakar när du kommer åt minijack-kontakten.

Ljudbilden är mycket stor och öppen. Det är en lysande koll på dynamiken och övertonerna är mycket luftiga och detaljerade, utan att det hårdnar till.

Basen är stram och detaljerad, fast somliga tycker kanske att den inte är fyllig nog.

Nackdelarna är att M2L inte går att fälla ihop och att det inte finns någon mikrofon till mobilsamtal.