: Masters of Sex, säsong 1

William Masters (Michael Sheen) revolutionerade amerikanernas och européernas förhållande till sex med sin pionjärforskning om den mänskliga sexualiteten på 50- och 60-talet. Tillsammans med sin partner, Virginia Johnson (Lizzy Caplan), studerade de fler än 10 000 orgasmer – allt noggrant mätt och nedtecknat efter alla vetenskapliga kriterier.

Vi börjar på slutet av 1950-talet och möter gynekologen/kirurgen Bill Masters som är den starkast lysande stjärnan (och pengamaskinen) på universitetssjukhuset i St. Louis. Men så fort han börjar prata om tanken på sexualforskning, med mänskliga försökspersoner, stöter han på hårt motstånd och får massiv kritik. Med hjälp av sin vänskap med chefen (en lysande och plågad Beau Bridges) trotsar de ledningen och sätter igång bakom lyckta dörrar. Det dröjer inte länge förrän Masters och Johnson själva deltar i projektet, med varandra …

Visst finns det mycket öppet sex i serien, men den är faktiskt starkare i sin skildring av det medmänskliga dramat, och lyckas på ett utsökt och subtilt sätt få fram de två huvudpersonernas enorma komplexitet. En ytterst komplex dr. Masters som är stel och tillknäppt, med en barndom som tynger hela hans vuxna liv, samtidigt som han gradvis öppnar sig för Virginia och hela tiden brinner för sitt banbrytande arbete.

Dessutom har serien fångat tidsandan fullständigt på pricken, ned till minsta detalj, samt människornas mentalitet. Något som Mad Men har lyckats lika bra med. Allt från bilar, hus, inredning och kläder får oss i rätt stämning och människorna präglas av att det är ”a man’s world”. Det märks inte minst på att kvinnorna varken ska njuta, åtrå eller ta initiativ till sex (så länge de inte är prostituerade och/eller promiskuösa) – och ”ingen” har ens hört talas om klitoris. Masters och Johnsons forskning skakade en hel värld, och frigjorde kvinnorna.

En fantastisk serie med utsökta skådespelare och en lysande handling, men lite väl ofta går den i kliché-fällan och drar sig mot genren husmorsromantik på sjukhuset. ”Alla” har sex med alla, svartsjukan härjar och de (aningen konstruerade) intrigerna bubblar. Fem gedigna stjärnor.

Ljudbilden (DTS-HD MA 5.1) är imponerande fyllig och innehållsrik och framhäver dialogen. Bildkvaliteten är så gott som perfekt, med tjusiga/naturliga färger, slående kontrast och bra svärta. Bonusmaterialet bjuder på kommentatorsspår, borttagna scener, en minibiografi om de riktiga personerna (alldeles för kort!), porträtt av Sheen och Caplan samt en mycket kort bakomfilm. Godkänt, men för grunt och för lite.