: Canon EOS 650D

Alla som är intresserade av att ta bättre bilder bör seriöst överväga att skaffa en systemkamera. Då ökar chanserna för högre bildkvalitet och man får dessutom ett redskap som kommer att vara kapabel att klara av krävande uppgifter i många år. För med utbytbar optik och stort urval av tillbehör passar en systemkamera många olika behov.

Canons modeller har varit bland de mest populära ganska länge vid det här laget, och 650D visar med all önskvärd tydlighet varför. Ända sedan 300D lanserades 2003 har EOS-serien toppat försäljningslistorna ofta. Efter många modellskiften och otaliga förbättringar är senaste generationen här.

Nya EOS 650D ser måhända lika tråkig ut som föregångaren 600D – och förbättringarna är inte heller tillräckligt många och stora för att det ska vara värt att byta ut en välfungerande 600D mot en ny 650D. Förbättringarna är kanske inte tillräckligt omfattande för att kameran ska verka spännande för krävande fotografer, men för den stora målgruppen glada amatörer är detta ett tryggt och bra alternativ.

Snabbare autofokus
Allt som var bra i föregångaren finns kvar. Några av knapparna ser annorlunda ut, display-knappen på ovansidan har försvunnit och numera finns det äntligen en inbyggd stereomikrofon i spegelhuset på toppen. Bildsensorn har alltjämt 18 megapixlar – men tillhör en nyare generation – och kameran kan filma HD-video med fungerande autofokus.

Bland de mest väsentliga förbättringarna märks en helt ny och högupplöst vrid- och vändbar pekskärm, 14-bitars processning som stöder miljarder färger, högre bildhastighet (5 bilder/s), högre ljuskänslighet upp till ISO 25 600 vilket ger bättre egenskaper i dåligt ljus, samt ett mycket bättre, niopunkters autofokussystem som har en exakt fasbaserad autofokus under videofilmning. Plus live-view, alltså en skärm som används som sökare. Den inbyggda blixten kan användas som sändare och utlösa andra blixtar trådlöst. Gärna flera blixtar i grupper för optimal ljuskontroll.

Ligger fint i handen
Resten av kameran har en välbeprövad och välfungerande design, med genomgående god ergonomi och tydlig menystruktur. Allt är enkelt att komma igång med. Även om man har begränsade förkunskaper. 650D passar utmärkt till amatörer som vill bli bättre fotografer och behöver ett bra verktyg som inte kostar skjortan. Tack vare gummerade ytor och ett generöst tilltaget grepp ligger kameran dessutom fint i handen.

Sökaren är tillräckligt ljus, fast inte särskilt stor. Å andra sidan är skärmen ljusstark och har bra upplösning och kontrast. Pekfunktionen fungerar utmärkt och kan användas i nästan alla menyer, plus när man bläddrar bland bilderna. En tryckning på Q Menu, antingen på skärmen eller på själva knappen, aktiverar pekfunktionen och gör alla inställningar till en barnlek.

Snabb, men …
Tack vare den högre bildhastigheten och en förbättrad hybrid-autofokus är 650D mycket bättre på actionfoto än sin föregångare. Men buffertminnet stoppar bildserier efter ett fåtal exponeringar om man tar råfiler, i synnerhet om man samtidigt lagrar JPEG-bilder. Tricket är att hålla sig till enbart JPEG om man ska ta långa bildserier.

Autofokusen under skärmvisning (live-view) är märkbart bättre än i 600D, både när man tar stillbilder och när man filmar video. Man kan dessutom fokusera och ta en bild samtidigt genom att bara nudda vid ett visst ställe på skärmen – fast det går väsentligt långsammare än med Olympus OM-D eller Panasonic Lumix G5.

HD-video
En av fördelarna med hybrid-autofokus, som kombinerar fasbaserad och kontrastbaserad fokusavkänning, är snabbare reaktioner även när man filmar. Med stereomikrofoner och även en ingång för separat mikrofon passar EOS 650D fint som videokamera. Man kan välja full HD-kvalitet med 1080-upplösning, antingen 25 eller 24 bildramar i sekunden, samt överstyra exponeringen manuellt. En fiffig detalj är funktionen som sätter ihop alla små videoklipp till en sammanhängande film. Den funktionen borde finnas i fler kameror, den är superpraktisk.

Bildkvalitet
Efter att ha tagit flera hundra bilder med olika objektiv och i olika ljusförhållanden har jag inte hittat mycket att klaga på när det gäller bildkvalitet. Allt hänger dock på optikens kvalitet.  Under testet använde jag Canons version av zoomen 18–135 mm/f3,5–5,6 IS STM II, som har en tystgående STM-fokusmotor, nya 40 mm/f2,8 STM samt Tamrons nya SP 24–70 mm/f2,8 (Di VC USD). Och det är ingen tvekan om att bildkvaliteten från det sistnämnda objektivet vida överträffar de övriga två. Fast det är klart, det lilla 40 mm-objektivet för 2 400 kronor ger fotografen hög optisk kvalitet för pengarna.

De flesta lär dock använda kit-objektiven 18–55 mm eller 18–135 mm STM, båda med inbyggd bildstabilisator. Dessa lyckas däremot inte få fram potentialen i kamerans fina bildsensor och DIGIC5-processor. Kamerans upplösning och bildernas dynamik förtjänar högre optisk kvalitet. Vilket tesplanscherna som togs med Tamon-zoomen visade tydligt.

Som förväntat håller bilddynamiken och färgåtergivningen hög kvalitet. Oavsett om vi pratar om JPEG- eller råfiler, även om råfilerna har en något mer neutral färgbalans. Kamerans vitbalans och 63-punkters ljusmätning prickar rätt oerhört ofta. Motiv med väldigt mycket ljus eller hög kontrast har en tendens att överexponeras och bli för ljusa. Kom ihåg att kompensera för detta med hjälp av kamerans exponeringskompensation.

Upplösningen och skärpan är enastående. Särskilt när jag studerar bilderna från Canons 40 mm och Tamrons 24–70 mm – fast precis som med 600D dyker brus upp redan vid ISO 800. Tillräckligt marginellt för att man inte ska se det på A3-utskrifter, men bruset tilltar vid ISO 1600 och vid 6400 är både kornbrus och färgbrus så tydligt att man bör efterbehandla bilderna. I synnerhet om man funderar på att göra förstoringar.

Canon har stoppat i en smart funktion i scenmenyn som kallas för handhållen nattscen. Den fungerar på så sätt att fyra bilder sätts ihop, sedan använder bildprocessorn bildfilerna som utgångspunkt för att dämpa brus. Det fungerar fint i dåligt ljus men kan inte ersätta efterbehandling.

Sammanfattning
Canon har inte gjort några stora förbättringar i förhållande till 600D. Bildkvaliteten tillhör alltjämt toppklassen, bildhastigheten och fokushastigheten är väsentligt förbättrad. Och pekskärmen är kolossalt praktiskt att ha för alla fotografer, hur erfarna de än är.

Priset är ännu så länge högt, men när det så småningom sjunker blir 650D ett av de bästa köpen i allroundklassen för spegelreflexer. Med 650D får nybörjare och erfarna ett välgjort fotoredskap som inte tar långt tid att lära sig behärska och som levererar varorna varenda gång. Det enda som behövs är ännu bättre optik, som bättre passar kamerahusets höga prestanda, och autofokus av samma klass som de allra bästa.