Recension: The Marvelous Mrs. Maisel, säsong 5

Gläd er! En av de charmigaste humorserierna genom tiderna, och ett av Prime Videos flaggskepp, The Marvelous Mrs. Maisel är tillbaka till skärmen. Prime meddelar dock att den femte säsongen blir Maisels definitiva svanesång.

Serien handlar om härliga händelser i vardagen för den livsbejakande Midge Maisel (Rachel Brosnahan, House of Cards). Midge växer upp som en ung samvetsgrann hemmafru, i en rik och konservativ judisk miljö i New York på 1950-talet.

 

Karriär i otakt med tiden

Efter ett misslyckat äktenskap och några drinkar för mycket uppenbarar sig hennes oklanderliga komiska talang – och Midge börjar (till sina föräldrars stora förtret) försörja sig som stand-up komiker! Inte ett särskilt vanligt kvinnligt yrke för 70 år sedan och hon får verkligen känna av motståndet från den mansdominerade branschen.

Rachel Brosnahan är ett fynd som den eldiga, vilda och smittsamt sprudlande Midge Maisel. I fyra säsonger har vi sett henne kämpa sig fram till en plats i komedivärlden, bombarderad med motstånd, misstänksamhet och sexism. När vi lämnade henne i slutet av säsong 4 försörjde hon sig som ståuppkomiker på en av stadens strippklubbar.

Den fjärde säsongen var seriens svagaste och var både upprepande och trevade lite med riktningen. I säsong 5 har vi nått fram till det tidiga 1960-talet. Midge närmar sig nu den efterlängtade framgången, men det dyker ständigt upp nya käppar i hjulet.

Karaktärerna mognar

Seriens skapare och manusförfattare Amy Sherman-Palladino väljer en ny berättartyp i den sista säsongen. Vi växlar kontinuerligt mellan tidigt 1960-tal och mitten av 1980-talet, där vi möter en vuxen, väletablerad Midge som tittar tillbaka på sitt liv.

Hennes barn, som hon uppenbart försummade i deras barndom, har inte precis ett drömförhållande till sin självupptagna mamma, men en medelålders Midge låter minsann inte det stå i vägen för henne – det är fortfarande ”Tits up!” som är vägledande för hennes exotiska liv i rampljuset.

TV-jätten NBC ligger bakom 1960-talets mest populära talkshow i Amerika. Från Rockefeller Centre spelas varje dag in en kvällssändning av ”The Gordon Ford Show”. Ford (Reid Scott) blir snabbt förälskad i Midge och efter att ha sett henne uppträda erbjuder han henne ett jobb som skämtförfattare. Hon tackar tveksamt ja, med förhoppningar om att det skulle kunna bli en väg in i den förlovade TV-branschen – och hennes manager, Susie (Alex Borstein) trycker på.

Självklart stöter hon på ett smått förstockat gubbgäng som kollegor och får svårt att bli accepterad för sina färdigheter och sin komiska talang. Det dröjer veckor innan ett av hennes skämt kommer med i programmet. Dessutom visar det sig att Gordon har en strikt regel om att ingen som arbetar med programmet får uppträda i programmet, samtidigt som han gör sitt yttersta för att uppvakta Midge.

Politiskt inkorrekt

Serien har en fräck och originell humor, en vinkling på 1950-talets könsroller, fascinerande karaktärer, en mängd (!) häpnadsväckande kostymbyten och nästan perfekt tidskolorit.

Manuset är politiskt inkorrekt så det ryker om det, vilket på ett underbart sätt exemplifieras av Midges förtjusande föräldrar, som lever i en bubbla av rikemansliv och som under deras polska hushållerskas bröllop uteslutande oroar sig för om hon ska sluta arbeta för dem eller inte. Eller Midges kontroversiella val att ”släppa” sina barn och arbeta både dag- och nattskift för att uppfylla sin dröm, plus hennes ideliga skämtande om judar.

Traditionella könsroller har alltid varit ett starkt inslag i serien och den här säsongen är inget undantag. Men det serveras alltid på ett avväpnande roligt och subtilt sätt. Aldrig påträngande eller öppet moraliserande. Hela samhället, och hennes familj, förväntar sig att Midge ska ta hand om sin man och sina barn, men hon väljer att leva ut sin okonventionella karriärdröm.

Hennes föräldrar är fortfarande förtjusande charmiga och hopplöst i otakt med tiden, men precis som i den fjärde säsongen börjar deras brister och laster bli lite gamla och upprepande.

Konceptet med hopp i tiden är intressant och sätter karaktärernas livsval i ett nytt ljus, men samtidigt trevar även den här säsongen lite med riktningen och en haltande dramaturgi. Alltför mycket tid ägnas åt managerna och (ännu en gång) alldeles för lite tid åt Midges uppträdanden på scen – det är i rampljuset som karaktären verkligen glänser.

En lysande Brosnahan!

Brosnahan är fortfarande The Marvelous Mrs Maisels starkaste kort. Hennes naturligt koketta uppträdande, hennes fräcka och smarta repliker, glimten i ögat och komiska timing är helt enkelt enastående. Lägg därtill den fräcka kontrasten mellan hennes häftiga feministiska drag (hon är alltid välsminkad och har en ny, snygg kjol var tionde minut) och hennes kvicka skämt så har du en komisk charmbomb.

Vi tror dock att Prime Video gör klokt i att avsluta berättelsen om den energiska Mrs Maisels liv och leverne efter fem säsonger. Det mesta har sagts och berättats om den originella karaktären vid det här laget. Både fru Maisel och vi tittare kan nöjt konstatera att hon går av scen med flaggan i topp. 4 starka stjärnor till denna smått unika serie.

Recensionen är baserad på de första 8 (av 9) avsnitten.

Säsong 5 har premiär den 14 april på Prime Video. På premiärdagen släpps de tre första avsnitten, sedan följer ett nytt avsnitt varje vecka. Säsongsfinalen är den 26 maj.