Recension: The Tender Bar

George Clooney har haft en fantastisk skådespelarkarriär, en karriär som under andra hälften av livet sömlöst har glidit över i att handla mer om att vara bakom kameran. Som regissör har han varit något spretig, från lysande Good Night, and Good Luck och Maktens män, till högst medelmåttiga The Monuments Men.

Med The Tender Bar är Clooney tillbaka på hemmaplan, med porträtt av ”vanligt” folk i högst ordinära arbetarklass-Amerika. Mänskliga porträtt är något han förstår sig på, och brinner för att förmedla – det visas även i filmatiseringen av J.R. Moehringers självbiografi.

J.R. (Daniel Ranieri/Tye Sheridan) växer upp i en typisk amerikansk förstad inte så långt från New York City under sorgfritt 1970-tal. Men den unga, livsbejakande och kunskapstörstande mannen får en inte helt bekymmerslös uppväxt.

J.R. växer upp med en virrig mamma (Lily Rabe), som går från jobb till jobb och från date till date, samt en totalt frånvarande och riktig skitstövel till pappa. På grund av tight ekonomi spenderas huvuddelen av barndomen i Mormor och Morfars (Christopher Lloyd) öppna hus. Saknaden av en trygg fadersfigur skaver i unga JR och ensambarnet uppsöker därmed manliga förebilder på den lokala hörnbaren; ”The Dickens”.

Morbror Charlie (Ben Affleck) äger och driver den författarinspirerade, nedslitna puben – en pub som osar gammal fylla, cigarettrök och försoffade stammisar. Här hittar J.R. sin fristad – och den manliga vuxenkontakt som han saknat under uppväxten. Barnlösa Charlie tar honom med på utflykter, uppmuntrar honom, fyller honom med livsvisdom och ger honom den lilla knuff han behöver i livet för att leva ut sina drömmar. Och det enda J.R. drömmer om är att skriva.

Clooney har lyckats fånga tidsandan och -koloriten från 1970-talet helt och hållet på kornet. Nostalgin är trivsamt närvarande, och Affleck är som född in i rollen som den joviala, avslappnade och bekymmerslösa morbrorn som tar smått osäkra J.R. under sina vingar. Filmens tempo är tidvis lika avslappnat som morbror Charlie, och rent dramaturgiskt är filmen stillastående lite för ofta. Det nästintill maniska förhållandet till Miranda förankras aldrig tillräckligt tydligt och vi har svårt att relatera oss till J.R:s besatthet.

Som bekant älskar författare att dramatisera – så var även fallet med J.R. Moehringer när han skulle skriva ned sin ungdomstid. Att hans far antagligen var ett gediget kräk finns det ingen tvivel om, men här framställs han i överkant stereotypt och demoniserat. Lite för ofta drama för dramats egen skull här alltså – men det är väl ändå det man har författare till?

The Tender Bar är närmast handskriven för blivande författare, och kommer då också garanterat att hitta stor genklang bland författarföreningars och bokklubbars inre kretsar med alla sina referenser och igenkännbara situationer. Alla vi andra kan se fram emot en mycket trevlig och nostalgisk film, från en svunnen tid – perfekt för en mörk vinterkväll i TV-soffan. 4 solida stjärnor.

The Tender Bar kan nu streamas från Prime Video.