: Panasonic SC-ZT1

Många vägrar installera hemmabio i vardagsrummet på grund av att det är för krångligt med inkopplingen och trassligt med alla kablar. Ett sätt att lösa problemet är att överföra ljudsignalen trådlöst från elektroniken till högtalarna. Vi noterar att utbudet av sådana lösningar bli allt större.
Panasonic tillhör tillverkarna som har tagit steget fullt ut i den trådlösa tillvaron med sin anläggning SC-ZT1. Det vill säga: helt trådlösa är de inte. För bortsett från en HDMI-kabel från Blu-ray-spelaren till huvudenheten behövs det strömkablar till både elektroniken och högtalarna. Trådlös överföring till högtalarna förutsätter nämligen att förstärkarna finns inbyggda i dem, och sådana behöver som bekant ström. Ända tills tekniken med induktionsplattformar som genererar ström till högtalarna med hjälp av magnetism blir tillräckligt billig och effektiv är alla högtalare beroende av en strömkabel. Men genom att bli kvitt högtalarkablarna kan högtalarna placeras mycket friare, och utseendet får sig också ett riktigt lyft.
SC-ZT1 är en hemmabioanläggning med två höga, supersmala pelarhögtalare. Någon subbas ingår inte, men huvudenheten har en subbasutgång så att man kan koppla in en sådan om man vill.
Två trådlösa högtalare ingår, men hela systemet kan enkelt utökas till surround genom att man köper till två extra högtalare och använder dem till bakkanalerna. De känns igen automatiskt av systemet när de får ström, varpå anläggningen förvandlas till ett 4.0-system. Någon centerhögtalare finns inte.
 
Ljudkvaliteten
Anläggningen har ett par virtuella surroundlägen som kan aktiveras när man använder två högtalare, men vi tycker inte att de fungerar tillräckligt bra. Ljudet blir bäst om man lyssnar i vanlig stereo.
Vi blir förtjusta i anläggningens förmåga att spela högt innan det börjar förvrängas i diskanterna, vilket är en viktig egenskap när man ska titta på film med ett dynamiskt ljudspår (stora skillnader mellan starka och svaga ljud). Annars får anläggningen problem när det plötsligt kommer en explosion eller häftig musik.
Dialogen återges med mycket tydliga röster, det finns ingen störande puckel längst ned i röstregistret – du vet, det där omisskännliga burkiga ljudet som man ofta hör från billiga högtalare med stora och ostadiga kabinett. Vi saknar inte heller någon centerhögtalare eftersom ljudbilden har ett välfokuserat centrum. Ljudbilden är luftig och stor, och dynamiken är relativt bra.
 
Svagheter
Det finns emellertid svagheter också, och inte oväsentliga sådana. Det skakar aldrig i rumpan på oss när The Comedian slåss mot en maskerad inkräktare i början av ”Watchmen”, striden som kostar The Comedian livet. Trots att många tuffa kast, slag och sparkar försiggår på skärmen rycks vi inte med av det svaga ljudet. Det finns inte heller någon vidare energi i den nedre delen av röstregistret, så dialogen är en ganska så tunn historia.
En subbas är en förutsättning om detta ska bli tillräckligt underhållande. I synnerhet musik är bara att glömma utan en sådan, eftersom ljudet påminner mycket om en reseradio. Subbasen bör vara relativt liten och kraftig så att den kan hänga med högt upp i basregistret och smälta ihop med ljudet från högtalarna. En sådan kostar lätt fyra–fem tusen, kanske ännu mer.
Elektroniken ger dessutom ifrån sig ett svagt, högfrekvent pipande som blir lite irriterande när man lyssnar på låg volym.
För att få äkta surround är man som sagt beroende av ett extra högtalarpar (SB-ZT1). De kostar 8 000 kronor och tillsammans med en subbas är man då uppe i gott och väl över 20 000 kronor. Utan Blu-ray-spelare. Rent ljudmässigt finns det avgjort bättre alternativ för de pengarna, om du kan leva med högtalarkablar.