Recension: Sky Rojo, säsong 1

Med den häftiga krim-serien Casa de Papel har producenten Álex Pina befäst Spanien som ett av de mest spännande TV-serieländerna.

 

En spansk tragedi

De sammansvetsade väninnorna Coral (Verónica Sánchez), Wendy (Lali Espósito) och Gina (Yany Prado) har alla en tragisk bakgrund med dysfunktionella familjer, vilket har lett till att de hamnat i prostitution ute i vildmarken på semesterön Teneriffa, hos den uppenbart creepy och emotionellt avtrubbade hallicken Romeo (Asier Etxeandia).

Det är drogmissbruk, sexuella övergrepp, våld och trafficking som gjort att alla tjejerna på bordellen har hamnat i klorna på Romeo. Han äger dem, har lagt beslag på deras pass och avgör när de eventuellt kan resa hem.

När kubanska Gina gör ett ynkligt försök att lämna helvetet och hävdar att hon har tjänat ihop sin ”köpeskilling” så säger Romeo att han först måste få betalt för sina utgifter för kondomer, glidmedel och sexiga underkläder. Det hetsiga grälet eskalerar och slutar i blodsutgjutelse, varpå Wendy och Coral kliver in för att hjälpa till.

Allt slutar med att de har ihjäl Romeo (tror de), varpå de flyr hals över huvud ut i friheten. Men ack, Romeo är inte död, bara medvetslös och förlamad – och nu är han ute efter hämnd och skickar ut sina lätta retarderade lakejer Moisés och Christian jakt på efter tjejerna.

Visuell orgie i våld

Det är inte bara bordellen som har orgier, Pina (producent) och regissören Pedraza har komponerat en sexig, brutal, hejdundrande orgie av våld, med tortyr, avklippta lemmar, skott- och stickskador, ett överflöd av kokain och desperata kvinnor som inte har något att förlora.

Vi ser tydliga referenser, och hyllningar, till Quentin Tarantinos verk.

Tonen är fräck men samtidigt lekfull och övertydligt sarkastisk. Karaktärerna är överdrivna stereotyper. På ytan kan serien lätt misstolkas som platt, vulgär och spekulativ, men om man tittar bakom ”kulisserna” så handlar historien om kvinnors kamp för sin egen sexualitet och kontroll över sina egna liv.

Cleo är seriens självutnämnda protagonist, som utåt är den som bäst har klarat av det hårda livet på bordellen men som har dränkt all sorg och rädsla i en strid ström av piller och droger. Gina är den naiva, som drömmer om att börja ett nytt liv med en av sina kunder, medan Wendy utåt verkar tuff och snabbkäftad, men det är mest en fasad.

Vidriga män

Romeo är en av de största manschauvinistiska sexisterna vi någonsin har sett på TV-skärmen, han håller regelbundna svulstiga pep-talks om hur rätt det är att sälja sex, fylla marknadens efterfrågan och låta kuken styra samhällsordningen.

Här är det ingen dans runt guldkalven, utan runt guldpenisen – mitt på golvet på strippklubben/bordellen. Ett organ som Romeo för övrigt tycker är missförstått och inte ska klankas ned på – han hyllar uttrycket ”män tänker med kuken”.

På samma gång får vi höra kvinnorna berätta om alla de äckliga männen som får dem att göra vidriga saker samtidigt som de stoppar sina smutsiga fingrar i munnen på dem – under tiden kvinnorna tvingas le förföriskt mot sina ”klienter”.

Ur den synvinkeln framstår Sky Rojo som en vågad blandning av samhällskritik och stenhård popcornunderhållning – och det fungerar faktiskt chockerande bra.

Humorn är mestadels kolsvart, nästan Coen-aktig, med lager av undertoner och misslyckade karaktärer. Allt toppas av ett häftigt musikspår, effektiv klippning och strålande skådespelare i huvudrollerna.

Sky Rojo är definitivt inte det mest uppmuntrande du kan titta på i soffan under påskhelgen, men vi kan garantera att de tuffa antihjältinnorna kommer att underhålla dig – och att du får något extra att tänka på nästa gång du klickar dig in på Pornhub. 5 stjärnor.

Recensionen bygger på hela säsong 1, som består av 8 avsnitt med en total speltid på binge-vänliga tre och en halv timme.