Den nya Ki-serien – där bokstaven ”i” står för ”improved” – har samma smala och lättplacerade kabinett som tidigare, men det är också det enda som finns kvar av de ursprungliga K3-högtalarna. Elementen, delningsfiltret och terminalerna är nya, och Audiovector har lagt särskild vikt vid att högtalarna ska vara mer effektiva än föregångarna, med hjälp av nya delningsfilter med Dynamic Feed Forward-teknik. Audiovector och konstruktör Ole Klifoth har också som vanligt släppt högtalarna i flera olika kvalitetsnivåer. Här testar vi den allra grymmaste Signature-versionen, som har en ny vibrationsdämpande sockel och en annan diskantupphängning än Standard- och Super-modellen.
 
Ljudkvalitet
Ki3 är konstruerad för att vara flexibel vad gäller placering, men ironiskt nog är också dess prestanda väldigt beroende på hur man placerar den. Om du ställer högtalarna ut på golvet, som är vanligt i hifi-sammanhang, låter de ganska så tunt och anemiskt i förhållande till de andra testdeltagarna. Basen rullar av tidigt och ljudet får inte sitt nödvändiga fundament.
Tätt intill väggen blir det andra bullar. Väggplacering har nämligen en tendens att förstärka de lägsta frekvenserna, och det utnyttjar Ki3 Signature till sin fördel. Den till en början lite tunna basåtergivningen ändrade sig och blev åtskilligt fylligare och mer utsträckt nedåt när vi ställde högtalarna ungefär 30 centimeter från väggen, vilket är vad Audiovector rekommenderar. Vi upplevde också att basen blev rappare och bättre definierad, helt enkelt för att högtalarna ”kopplas” bättre till lyssningsrummet och spelar mer ihop med det.
Mången hifi-entusiast fnyser åt placering nära väggen eftersom det brukar förstöra allt vad djup och precision heter i ljudbilden. Men här har Audiovector uppenbarligen ett par äss i rockärmen, för ljudbilden är förvånansvärt stor och har ett strålande djupperspektiv och fin rumskänsla även när högtalarna står tätt intill väggen med ett stort hifi-rack mellan sig.
Ljudet är som vi känner igen det från Audiovector, spelstilen är relativt framfusig och energisk och klarar pop, rock och hiphop lika bra som akustisk musik utan att blinka. Mellanregistret är inte fullt lika fylligt och krispigt som vad B&W CM7 presterar, och Audiovector lyckas inte heller få till riktigt samma upplösning i diskanten som Elac FS 207A. Däremot är det bra snärt i diskanten och rytmkänslan är väldigt bra.

Också i detta test: