FS 207A är en så kallad 2,5-vägskonstruktion där två baselement delar på mellanregistret men bara det nedersta spelar djupbas. På så sätt får man hög effektivitet och ett stort frekvensomfång från en kompakt högtalare. FS 207A är minst i testet, men å andra sidan är den avancerad på insidan.
Elac-högtalaren har faktiskt samma diskantelement som sina betydligt dyrare storebröder FS 249, vilket ger dem ett äss i rockärmen jämfört med övriga högtalare i prisklassen. Den speciella banddiskanten har effektiva neodym-magneter och kan återge frekvenser ända upp till 50 kHz. De blanka basmembranen är en ”sandwich-konstruktion” där Elac har limmat fast ett tunt lager aluminium utanpå ett papplager för att få rätt ljudegenskaper. Kraftiga biwiring-terminaler klarar högtalarkablar av ordentlig sort, och sist men inte minst är FS 207A utrustade med en stabil sockel som kan förses med antingen spikes eller gummifötter.
 
Ljudkvalitet
Ska vi beskriva Elac-ljudet med ett enda ord så måste det bli ”smooth”. Återgivningen är väldigt len, mjuk och behaglig. Det silkeslena mellanregistret nästan smeker våra hörselgångar och blir aldrig hårt i kanten. Från testet av FS 249 känner vi också igen den finkorniga diskanten som återger massor av detaljer utan att bli ansträngande att lyssna på.
Elac FS 207A är inte en högtalartyp som domineras av stor skrytfaktor. Basen är stram och exakt, utan påfallande ojämnheter, och längre upp i mellan- och diskantregistret finns en förförande öppenhet och förmåga att återge minsta lilla detalj utan att överfokusera. Elac behärskar den här balanskonsten ypperligt väl, vilket innebär att högtalarna bör kunna ge goda resultat med en mängd olika typer av elektronik.
Elacs kanske främsta egenskap är att de verkar avstämda för att låta bäst på en ”civiliserad” ljudnivå. Man behöver inte dra på med volymratten för att få ett gediget och tydligt lyssningsintryck – allting faller på plats redan på en behaglig volym. Det går dock att spela högt när man vill, och FS 207A kräver inte speciellt mycket för att göra just det.
Elac-högtalarna känns inte lika skoningslöst avslöjande som B&W CM7, och är mer förlåtande mot dåliga inspelningar Ändå verkar de inte vara testets mest logiska rockhögtalare. Den raffinerade diskantåtergivningen är en aning för behärskad och högtalarna håller igen lite på dynamiken när man spelar riktigt högt.

Också i detta test: