Recension: Bruce Springsteen’s Letter to You (film)

Rocklegenden från New Jersey har släppt sitt 20:e studioalbum, Letter to You. Under den intensiva inspelningsperioden släppte Bruce Springsteen in regissören Thom Zimny ​​och hans filmteam i hemmastudion.

Ironiskt nog hade Springsteen i många år nästan en fobi mot att bli filmad på scen och/eller i studion. Han var orolig för att det skulle ta bort, nästan ”avslöja”, magin som uppstod under ett liveframträdande – och den unika kontakten, precis där och då, mellan musiker och fans.

De senaste 15–20 åren har han ”kommit på bättre tankar” och filmar numera mycket av det han gör i studion, på scen och på turné. Hans ”ständige” regissör, ​​Thom Zimny, har arbetat nära Springsteen ända sedan 2005 och bland annat regisserat Wings for Wheels: The Making of ”Born to Run”, Hunter of Invisible Game, Emmy-vinnande Springsteen on Broadway och förra årets Western Stars.

Den nya en och en halv timme långa svartvita dokumentären är ett litet guldkorn för hardcore-fansen och får fram den äkta spelglädjen och den starka vänskapen, men tillför inte materialet mycket nytt och framstår, bortsett från liveframförandet av låtarna, nästan som anonym och en smula oinspirerad.

En snöig novemberdag i fjol samlade The Boss sitt sedvanliga band (E Street Band), som han samarbetat med av och till under de senaste 45 åren. Efter ett par år med något som närmade sig skrivkramp för musik ”anpassad” till bandet, fick Springsteen ny inspiration och skaparkraft när frontfiguren för The Castiles, George Theiss dog. Plötsligt var 71-årige Springsteen ”Last Man Standing” från sitt allra första band.

Det är en eftertänksam, åldrande rockmusiker vi möter i snöiga New Jersey. Han betraktar livet i retrospektiv, minns bortgångna vänner och kollegor och är oerhört tacksam för det rika liv han har haft – och kors så bra, och häftigt, de åldrande herrarna fortfarande får det att låta!

När alla tar sig en shot och skålar för det färdiga albumet och fantiserar om minst fyra nätter på den legendariska San Siro-stadion i Milano, sitter vi med en klump i halsen och drömmer oss tillbaka till tiden före corona. Det är fortfarande en lång väg att gå innan 80 000 Springsteen-fans kan skrika ”Your love and I’m alive” och livsbejakande sträcka upp armarna i luften.

Filmens styrka och ryggrad är kompletta framföranden i studion av hela 10 (av 12) låtar från Letter to You. Mellan låtarna funderar Bruce Springsteen på sitt liv, reflekterar över sin egen dödlighet och kommer med visdomsord. Zimny ​​har grävt djupt i arkivet och hittat ett par guldkorn från början av karriären, men det är långt ifrån tillräckligt.

För i en film som i så stor utsträckning försöker koppla samman det förflutna med nuet är det för lite fokus på ”gamla” dagar – och framför allt får Springsteens ständiga blodsbröder knappt komma till tals.

Manuset borde ha finputsats mer, det blir lite för mycket floskler och självklarheter. Vi tror att vi skulle ha fått ut mycket mer av Springsteen som person, och en mer fascinerande filmupplevelse, om en duktig journalist hade intervjuat The Boss, ackompanjerat av hans nya låtar. Någonting i stil med Zane Lowes intervju med legendaren.

 

Letter to You har blivit en film om och för fansen, och om man är på väg in i ”livets höst” så kommer man att hitta flera anekdoter som ger samklang. Själva albumet spelades in på bara 4–5 dagar, vilket också filmen präglas av. Den saknar lite narrativ spänning, hela konceptet känns begränsat och en smula obearbetat. Det här är långt ifrån samma kaliber som förra årets filmjuvel, Western Stars.

Men visst, om vi går till kärnan av hela konceptet så får vi tio nya Springsteen-låtar direkt från hans eget vardagsrum – och det är minsann inte illa alls. 4 stjärnor.

Bruce Springsteen’s Letter to You går att streama (exklusivt) på Apple TV+.