Recension: The Devil All the Time

Djävulen lurar i mörkret! var en rubrik vi använde nyligen för att beskriva den intensiva thrillern The Lighthouse, men tänk så väl den passar för att beskriva även detta upprörande drama.

 

I mitten av 1950-talet försöker krigsveteranen Willard Russell (Bill Skarsgård) skapa sig ett liv och starta familj. Hans gudfruktiga mamma vill att han ska gifta sig med ”ett Guds ord från landet”, Helen, men han faller för den söta och charmiga servitrisen Charlotte.

Sonen, Arvin (Michael B. Repeta/Tom Holland) upplever tragik i unga år, sjukdom och en far som lider av psykiska krigsskador och en fanatisk gudstro – en tro på Gud och ett förhållande till djävulen som förföljer honom genom livet.

Detta historiska drama utspelar sig i gudfruktiga småstäder i Ohio och West Virginia, där tragiska familjeöden flätas samman. Kyrkan är stadens mötesplats och Djävulen måste hållas på avstånd. Till staden kommer den nya, sliskiga predikanten Preston (Robert Pattinson) som hånar de fattiga och lockar stadens unga flickor till sexuella obsceniteter – allt i Guds namn, givetvis.

Det finns verkligen inte mycket ljus i mörkret i The Devil All the Time, i mer än två timmar bombarderas vi av våld, sexuella övergrepp, korruption, moraliskt förfall, religiösa uppoffringar, seriemördare, kinky sexlekar och en korsfäst, flådd soldat. Hårdsmält en mörk höstkväll, men vi får också se fascinerande karaktärer och en fängslande historia – och ett härligt musikspår.

Filmen bygger på en roman av Donald Ray Pollock (som för övrigt är berättarrösten) där skam, religion och arvsynd är helt centralt för de olyckliga karaktärerna. Regissör är New York-bon Antonio Campos, som också skrivit manus.

Vi sugs in i den spännande historien, fylld av ett säreget persongalleri. Tyvärr haltar dramaturgin en smula, det är så många trådar som måste nystas upp att det ibland går väl fort fram, lite hipp som happ – trots att filmen är en bra bit över två timmar lång.

Samtliga karaktärer har stora karaktärsbrister, de plågas olika mycket av religiös fanatism och ångest och lever sina eländiga liv längst ner på samhällsstegen. Utan tvekan sydstats-stereotyper, och ibland överdrivet karikerade, men enastående skådespelare gör dem obehagligt levande.

Tom Holland (mest känd som Spider-Man-tunnis) imponerar stort som inbiten, arg ung man som har upplevt mer tragedi i barndomen än de flesta skulle mäkta med. En bra pojke som lärt sig av sin far att man ibland måste ta till våld om livet går emot en.

Hans förtappade far, Bill Skarsgård (Castle Rock) får ännu en gång visa vilken utmärkt karaktärsskådespelare han är. En perfekt skådis om du letar efter en kuslig person. Men det är Robert (Twilight!) Pattinson som ger oss rysningar! Som den cyniske, självgode skitstöveln till pastor är Pattinson en fröjd (skräck) att beskåda. Hans irriterande, nasala röst och nedlåtande blick borde finnas i läroplanen på alla teaterhögskolor! Med The Lighthouse och nu senast Tenet har Pattinson tagit sig till en ny nivå som skådespelare.

The Devil All the Time är en fängslande familjekrönika men som tyvärr vill i mesta laget, gapar efter för mycket och inte riktigt hittar rätt fokus. 4 starka stjärnor till en ovanlig filmupplevelse som definitivt är värd att se nu när kvällarna blir längre.