Vem behöver hörlurar för gott och väl över tiotusen? Antagligen ingen, egentligen. Det är ingen som verkligen behöver Ultimate Ears värstingsnäckor. Men om du är besatt av tanken att äga de mest extrema ljudprodukterna som finns, är det helt klart så att UE-18 Pro är något av det tyngsta som går att köpa för pengar. Och tycker du dessutom att det är coolt att kunna välja mellan en uppsjö av genomskinliga och heltäckande färger, gärna anpassad med egen grafik – eller till och med få dem i ett aluminiumskal med ditt eget namn på, så är detta helt rätt för dig. Kabeln kan dessutom bytas ut om den blir sliten med åren.
För proffs
Detta är egentligen in-ear-monitorer för de mest krävande live-musikerna. De gjuts speciellt för användarens hörselgång och är oanvändbara för alla andra. Tanken är att ge musikerna bästa tänkbara ljud på scen, så att de aldrig ska behöva tveka om vilka toner som spelas. Vi skulle kunna tänka oss att Madonna och andra in-ear-artister nog klarar sig fint med lillebror UE-7 för strax under 10 000 kronor, även den specialgjuten. Men som ordstävet säger: ska det vara så ska det vara!
Sex högtalarelement
UE-18 Pro har hela sex små högtalarelement till varje öra! Två till basen, två till mellanregistret och två till diskanten. Varje frekvensregister leds genom en akustisk kanal ända ut till spetsen på snäckan, så att registren inte blandas förrän de når örat (bas- och mellanregistret slås ihop strax före). Allt för att ge en så bra separation av frekvensregistren som möjligt, och därmed renast möjliga ljud.
Extrema specifikationer
Rent dynamiskt har snäckorna extrema specifikationer. En impedans på låga 21 ohm (att jämföra med normala 32–50) i kombination med en känslighet på svindlande 115,6 dB, innebär att UE-18 Pro bara behöver en tiondel så mycket förstärkarkraft för att spela lika högt som andra modeller. Och de kan spela högt! I live-sammanhang är den höga känsligheten viktig för att ge artisten stor flexibilitet när det gäller ljudnivå, plus att det höjer kapaciteten på den trådlösa mottagaren som driver snäckorna. I vår hifi-värld är det inte heller dumt att få fullt utbyte av våra bärbara spelares strömsvaga förstärkare och belasta batterierna minimalt.
Trots den höga känsligheten sträcker sig UE-18 nedemot 20 Hz i basen, och rullar inte av i toppen förrän vid 18 kHz.
Dämpar oväsen
Om du tillhör dem som gillar att ha musik i öronen när du promenerar på stan ska du veta att oväsen utifrån dämpas med 26 dB. Detta kan inte justeras eftersom det är en direkt följd av att propparna gjuts efter hörselgången.
Ljudkvalitet
Ljudmässigt är UE-18 Pro verkligen extrema. Ska vi jämföra ljudet med köregenskaper så får detta betraktas som en Formel 1-bil. En som sitter som klistrad mot vägen och nästan flyger genom kurvorna. En supermaskin på alla sätt och vis. UE-18 Pro är likadan. Varje rytm, varje slag på cymbaler, varje mässingsutblåsning, allt återskapas utan problem. Sångröster framträder i musiken med största självklarhet och eftersom öronsnäckorna är individuellt utformade efter varje öra så är ljudet helt identiskt i höger och vänster kanal, vilket betyder ett superbt stereoperspektiv.
Vilken musik du än gillar kommer du att uppskatta lurarnas extrema attack och deras förmåga att urskilja alla instrument från varandra med stor övertygelse.
Detta är dock inte hörlurar för den som föredrar att lyssna på musiken i vardagsrummet med en rullbandspelare kopplad till en rörförstärkare. Med andra ord: om du uppskattar värme och sötma så kommer du att bli besviken. UE-18 Pro är öronsnäckor utan stötdämpare, om man säger så. De sminkar inte över de vassa övertonerna i Eminems ”The Way You Lie” med Rihannas allt annat än luftiga och detaljerade röst. Och de avslöjar MP3-formatets alla komprimeringsproblem.
Snäckorna är inte heller fullständigt klangneutrala, utan har ett lite väl markerat mellanregister. Eller rättare sagt: det verkar så på grund av en liten dämpning i diskantregistret mellan 5 och 7 kHz. Det gör att all musik verkar lite framfusig. Detta beror nog på att UE-18 Pro främst är avsedda att vara scenmonitorer, och på scen är det viktigare att höra varje instruments grundtoner än att få fram oerhört komplexa tonstrukturer.
Vad snäckorna däremot har är en extrem och överväldigande återgivning av all musik, och de får dig att uppskatta alla dina bra inspelningar. Dessutom kommer de tämligen säkert att få dig att börja rippa dina CD-skivor med lossless-komprimering eller ingen komprimering alls, i stället för med MP3 eller AAC, när de ska läggas över på iPoden. Jämfört med min referens Starkey SA-43 (också gjutna snäckor) har UE-18 Pro mer energi i mellanregistret och ett ännu bättre grepp om tonerna. De har däremot inte samma upplösning och luftiga övertoner, och Starkey-lurarna är mer förlåtande för dåliga inspelningar.
Slutsats
Ultimate Ears UE-18 Pro är inte som några andra öronsnäckor jag har lyssnat på. De återger varje detalj i musiken så tydligt och övertygande att man nästan inte tror att det är sant. De har en extrem dynamik och förmågan att spela högt med nästan ingen förstärkarkraft. Allt hörs tydligt i musiken och frekvensregistren är otroligt välseparerade tack vare att varje snäcka innehåller sex element.
UE-18 Pro är inte helt neutrala, de känns en gnutta framfusiga i mellanregistret. Det beror på att musikerna på scen (som ju hörlurarna är avsedda för egentligen) ska höra bättre. Men att säga att Ultimate Ears-snäckorna också passar till vanlig musiklyssning är en stark underdrift!
Eftersom propparna är specialgjutna för varje öra måste du göra en avgjutning innan du beställer, och det kostar ett par hundralappar. Fast det är ju ingenting med tanke på vad hela kalaset kostar!
Är de då värda alla pengarna? Ja, om du vill ha extrem dynamisk precision och är villig att betala för det. Vill du ha ännu mer upplösning och neutralitet så kan det hända att Ultimate Ears In-Ear Reference Monitors för ett par tusenlappar mindre passar ännu bättre.
