Om man bara ska köpa en enda kamera är det inte säkert att det är så enkelt att välja. En spegelreflexkamera från Canon eller Nikon med kit-objektiv för runt 5 000 kronor är vad de flesta hamnar på till slut. Alternativt en kompakt systemkamera från Olympus eller Sony. Då får de flesta av oss vad vi behöver. Men det finns en kameratyp som uppfyller ännu fler önskemål, som nästan klarar allt.
De så kallade superzoomkamerorna påminner om spegelreflexer, fast har mycket längre zoom och bygger på teknik från kompaktkameror. En kompromiss som dessvärre inte ger samma bildkvalitet som en spegelreflex. Anledningen är mycket enklare optik och en pytteliten bildsensor med stora begränsningar.
Resultatet är en kamera som både är lika stor som en spegelreflex och som kostar ungefär detsamma, men som inte kommer i närheten av samma bildkvalitet.
Just det här tänker Sony RX10 försöka göra någonting åt. Kameran är ganska så stor och tung, lika stor som en Nikon-kamera (D3200 eller D5300) men har en mycket större bildsensor än de flesta kompaktkameror, en välbeprövad 20 Mp-sensor på 1 tum – och en massiv 8,3x-zoom från Zeiss med mycket bra ljusstyrka f2,8.
Knivskarp zoomoptik
Med massiv menar jag att objektivet som täcker 24–200 mm verkligen är stort. Det har motorstyrd zoom- och fokusring med manuell bländare (du kan stänga av klickljuden) och är urstabilt byggd. Det bidrar till att vågen tippar över 800 gram. Men det positiva med den stora diametern är att kameran vilar bekvämt i handen.
Kvalitetskänslan är härlig. Ett gummerat handgrepp, vridbar skärm och en stor och högupplöst OLED-sökare (1,44 Mp) förmedlar en stark känsla av att detta är en premiumprodukt. Vilket det också är, för RX10 tillhör Sonys highend-serie, där de två andra modellerna som ingår är RX-100 II och RX-1 (1r). RX10 har samma 1-tums bildsensor som RX-100 II, som fick maxpoäng i vårt test, men en ny Bionz X-bildsensor. Som motsvarar Sony A7 och A7r.
Det ger en bildkvalitet vi inte har sett från motsvarande kameror förut. Men glaset spelar stor roll. Med maximmal ljusstyrka f2,8 kan man få mjuka bakgrunder, och knäppa med full bländaröppning i dåligt ljus för att hålla nere slutartiderna så att bilderna inte tappar skärpa. Objektivet har även optisk bildstabilisator som hjälper till.
Med 24 mm brännvidd (motsvarande 35 mm-format) har man tillräckligt bred bildvinkel för landskap och interiörfoto. Och 200 mm räcker till sport och action, men är också utmärkt för nära porträtt.
Maximal bildhastighet är för övrigt 10 bilder/s och maximal ljuskänslighet ISO 12800. Kameran har wifi (med NFC) för trådlös överföring av bilderna, och flera av knapparna går att programmera.
Fotografen kan zooma med ringen runt objektivet eller zoomreglaget runt utlösaren på ovansidan. Det går att zooma i två hastigheter, men hur man än zoomar så går det mycket saktare än med manuell mekanisk zoom. En praktisk funktion är möjligheten att zooma med zoomringen i steg: 24 mm, 35 mm, 50 mm och så vidare.
Bildkvalitet
Om man vill plåta med bländare 2,8 är kortaste slutartid 1/1600 sekund, men om det är för mycket ljus kan man aktivera det inbyggda gråfiltret som dämpar ljus med tre exponeringssteg. Kortaste slutartid, 1/3200 sekund, nås bara med bländare mindre än f8.
RX10 är snabb också, bildhastigheten är som sagt 10 per sekund, och autofokusen som varit ett problem i många superzoomkameror är snabb och exakt i bra ljus. Även på 200 mm. Fast den är inte Olympus-snabb (OMD), åtminstone inte i dåligt ljus där den tar längre tid på sig att hitta fokus. Det går även att ställa in fokus för hand. Vrid fokusomkopplaren till DMF så går det att justera autofokusen, eller till MF för helt manuell inställning.
Precis som förväntat av Sony är videokvaliteten mycket god, med fin färgmättnad och lite brus. Möjligheten att zooma och fokusera ljudlöst ihop med bildstabilisator gör RX10 till en ypperlig videokamera för amatörer och entusiaster.
De blir knappast besvikna över bildkvaliteten. Sony-kameran har det bästa superzoomobjektivet vi någonsin har sett. På testbilderna kan man se tydlig vinjettering (ljusförlust) ut mot hörnen med full bländare och vidvinkel. Det ser man sällan på vanliga bilder, och väljer man bländare 4 i stället så dämpas vinjetteringen. Då är skärpan mycket jämnare också, även på bländare upp till f11.
På merparten av brännvidderna är kamerans optik förfriskande skarp, i synnerhet från f4, men skärpan faller en smula när man rundar 100 mm, å andra sidan finns det ingen förvrängning kvar.
En del av äran ska Sonys diffraktionsreducering ha, som utförs av Bionz X-processorn och som korrigerar för diffraktionen man ofta får när man bländar ner objektivet.
Alla otroligt höga optiska prestanda återfinner man i form av mycket god kontrast och marginell färgrytning (kromatisk aberration). Färgåtergivningen är en smula övermättad i JPEG-bilder, framför allt i rött och gult, men det är också det enda minuset i kanten. Brus är inget tema förrän vid ISO 3200 och till och med där levererar kameran fullt användbara bildfiler som du tryggt kan beställa förstoringar av.
Slutsats
Sony RX10 är inte helt befriad från brus, men det tänker man nästan inte på. Kamerans optiska prestanda i kombination med marknadens just nu bästa 1-tums bildsensor ger den högsta bildkvaliteten vi har sett hittills. I någon superzoomkamera. Men kameran är stor och tung, och med elektronisk zoom tar det tid att zooma från 24 till 200 mm. Vi ska inte heller sticka under stol med att 11 000 kronor är ett styvt pris, även för en så välutrustad kamera. Men ska du ha det bästa, och tillfredsställa många behov med en och samma kamera, så är det Sony RX10 du ska köpa.
