Man måste ta av sig hatten för Sony. På rekordtid har de gått från att vara en grå mus till klassens ljushuvud. Vägen från transistorradioapparater, Trinitron-TV-apparater och Walkman-spelare till ledande inom digitalkameror har varit kantad av fallgropar. Men den högteknologiska kämpen har visat att alla fördomar var ogrundade och Sony har blivit ett av de mest innovativa kameramärkena i modern tid.
Efter en offensiv men inte särskilt lyckad start på den växande marknaden för kompakta systemkameror har den senaste generationen NEX-modeller seglat upp som många recensenters stora favoriter. Och Alpha-seriens spegelreflexer måste vi medge är några av de mest intressanta som finns för tillfället. Sådant skapar självförtroende i ett företag som har haft problem med att hitta fotfäste på kameramarknaden.
I takt med ett växande självförtroende kommer också viljan att våga ta risker och det märks alla tydligast i RX1, världens minsta digitalkamera i proffsklassen med fullformatsensor och 24 x 36 mm bildyta. Vilket låter som det perfekta redskapet för reportage, dokument, resor och allroundfotografering.
Vi har svårt att se att Canon eller Nikon skulle våga bryta ny mark i ett marknadssegment som inte ens har existerat förut. Men Sony är tillräckligt lekfulla för att våga försöka och RX1 dyker upp som en av de intressantaste kamerorna det senaste årtiondet. Fast med sitt pris på 27 000 kronor är den dessutom den avgjort dyraste kompaktkameran.
Full kontroll på bländaröppningen i tredjedelssteg. Notera makroinställningen på den främre ringen.
Kombinationen kvalitetsoptik från Carl Zeiss, med 35 mm brännvidd och bra ljusstyrka på f2,0, en 24,3-megapixlars bildsensor i 24 x 36 mm-småbildsformat samt ett ytterst kompakt yttre, gör RX1 till en helt unik kamera. Den saknar motstycke. Närmast kommer Fujifilm X100, som nyligen ersatts av X100S och som har en väldigt bra 23 mm/f2,0-optik (motsvarande 35 mm), och Leica X2. Även den med optik som motsvarar 35 mm brännvidd.
Grym optik
Men ingen av dem har lika stor bildsensor, vare sig när det gäller yta eller upplösning. Även om man skulle kunna argumentera för att X100:s och X2:s 16 megapixlar i APS-C-format (16 x 24 mm) motsvarar 24 megapixlars upplösning i fullformat.
Hjärtat och hjärnan i RX1 är skräddarsydd optik och bildsensor. Det fastmonterade objektivet är specialkonstruerat för kamerans bildsensor och har en kombination av åtta linselement i sju grupper, vara tre har en så kallad asfärisk slipning som reducerar brytningen väsentligt. En av dem kallas till och med för ”advanced aspherical lens” och är specialanpassad för maximalt jämn skärpa över hela bildytan.
Med en närgräns på 20 cm och bländare i 1/3 steg från f2,0 till 22, med nio avrundade bländarlameller, är 35 mm-objektivet oerhört användbart. Bildvinkeln passar till det allra mesta, bortsett från porträtt med täta utsnitt. Fast då kan man använda kamerans inbyggda digitalkonverter, som med en knapptryckning eller två ger fotografen en bildvinkel som motsvarar 49 eller 75 mm brännvidd. Utan att det påverkar upplösningen, enligt Sony.
Användning
Allt detta har Sony lyckats klämma in i en kamera som inte är mycket större än Canon Powershot G15. Den är mindre än Fujifilm X100 och X100s, fast å andra sidan har de inbyggda hybridsökare. Leica X2 kommer närmast av alla highend-kompakter utan sökare, men Sony-kameran hämmas av att objektivet sticker ut hela 4 cm från kamerahuset, vilket gör att RX1 är betydligt tjockare än både Fuji- och Leica-kameran.
Den uppfällbara blixten är inte särskilt stark men passar fint till att ljusa upp skuggor i motivet.
Det innebär att RX1 inte är ultrabärbar, men det vore kanske att begära för mycket med tanke på att objektivet konstruerats för att ge hög ljusstyrka och höga prestanda ihop med en CMOS-fullformatsensor.
Sony-kameran har inget format handgrepp. Två gummerade ytor ger ändå ett bra tag och i övrigt är skötseln föredömlig. Skärmen är tillräckligt skarp och ljus för att fungera fint i solljus, bländar- och fokusringen glider mjukt och kvalitetskänslan är påtaglig. Till och med objektivskyddet i lättmetall osar av kvalitet.
Sony har valt bort Minoltas blixtsko och gjort en ny så kallad multikontakt, där små kontaktpunkter i änden används för kommunikationen mellan kameran och extrautrustning som blixtar och sökare.
Fyrvägshjulet och funktionsknappen på baksidan kan tilldelas valfria funktioner, detsamma gäller C-knappen på ovansidan. Där sitter även ratten för exponeringskompensation samt programratten. Som ger fotografen tillgång till tre valfria grupper med förhandsinställningar. Väldigt praktisk för erfarna fotografer som blixtsnabbt vill kunna få tag i inställningar de använder ofta.
Bildhastigheten är respektabla 5 bilder i sekunden och autofokuseringen är snabb. Inte Olympus OM-D-snabb, men mycket snabbare och mer precis än i de flesta – påkostade – kompaktkameror. Bortsett från i dåligt ljus eller i miljöer med lite kontrast. Då famlar autofokusen onödigt länge, men fotografen kan enkelt ta kontroll över fokuseringen och själv ställa in skärpan med hjälp av kamerans fokusmarkering (peaking).
Tillbehör
Man kan argumentera för att RX1 absolut borde ha integrerad sökare, med tanke på det höga priset. Men den finns bland extrautrustningen. Och en optisk sökare med Zeiss-glas och markeringar för 35 mm kostar lite drygt 5 000 kronor. Den vridbara OLED-sökaren med 2,4 Mp-upplösning (som även kan kopplas till multikontakten på RX2!) kostar 3 500 kronor. Solskydd kostar
1 500 kronor, skinnväskan 2 000 och det praktiska tumgreppet som fästs i blixtskon lika mycket. Kostsamma tillbehör till en kostsam kamera, som inte ens säljs med en ordentlig batteriladdare. Den kostar 600 kronor extra, i stället får man ladda batteriet i kameran.
Klassledande bildkvalitet
Jodå, visst syns ett tydligt brus vid ISO 25 600. Men det är av den sorten som inte förstör en svartvit bild utan bidrar till att ge den karaktär. Färgbilder får däremot ett markerat kornbrus och färgstörningar, så personligen hade jag hållit mig under ISO 6400 om det gick. Och i stället utnyttjat objektivets ljusstyrka tillfullo genom att välja en stor bländaröppning, som f2,0 eller f2,8.
Bruset är så välkontrollerat att man knappt behöver vara bekymrad över att låta kameran styra ISO-inställningen själv, åtminstone upp till ISO 6400, där RX1 verkligen klår det mesta annat vi har skådat. Upplösning och skärpa befinner sig i en klass för sig och är bättre än med Sonys egen Alpha 99 som har en motsvarande bildsensor. Nikon D600 kommer närmast RX1:s mikroskärpa och har i praktiken en smula bättre brusegenskaper vid hög ljuskänslighet, över ISO 6400, men är en betydligt större och tyngre kamera.
DMF gör att fotografen kan styra autofokusen manuellt.
Sony-kameran skapar ett djup i bilderna som man nästan bara hittar i kameror med fullformatsensor. Och i Fujifilms X-E1 med X-Trans-bildsensor, för övrigt.
Bilddynamiken är bättre än i X100 och X2, och fullt i klass med vad jag sett med Nikon D800 och D600 och Sony A99. Med andra ord: världsklass.
Zeiss-objektivet har en knivskarp bild till och med med bländare 2,0. Då syns visserligen tunnformig förvrängning och vinjettering i hörnen, men skärpan är enastående för den här typen av optisk konstruktion. Vinjetteringen sjunker påtagligt redan med bländare 2,8 och är beskedlig från 4,0. Bildkvaliteten är kort sagt briljant och gör RX1 till en unik kamera även på detta område. Och eftersom det är en Sony-kamera håller videokvaliteten hög klass. Man kan lagra HD-video i full 1080p/50-upplösning, med respektabla 28 Mbit/s-datahastighet, vilket ger en ren och skarp videobild som ingen annan kompaktkamera jag känner till kommer i närheten av.
Men …
Sony RX1 är ett lyckat resultat av en enastående bragd. Sonys ingenjörer har lyckats över all förväntan, inte bara med att bygga den bästa kompaktkameran hittills, utan också en av de allra bästa kamerorna oavsett kategori. Helt perfekt är den dock inte. Till exempel är Sonys sätt att lagra video- och stillbilder trassligt eftersom man måste byta mellan olika mappar för att se videosnuttarna.
Samma menysystem som i Sonys spegelreflexer, som är överskådligt att navigera runt i.
Och …
Autofokusens respons kan säkert bli bättre med en uppdatering av kameran, men ett par andra saker är inte lika enkla att förbättra. Batteritiden är skrattretande dålig för den här klassen. Det ingår inte en riktig batteriladdare. Och så kan man hävda att en kamera av den här kalibern absolut borde ha en inbyggd sökare.
Sonys enastående NEX-6 för 7 000 kronor har det i form av en prydlig OLED-sökare, men här kostar sökaren 3 500 kronor extra. Då hamnar man på 30 000 kronor totalt. Mer än vad en Canon EOS 6D kostar, inklusive Canons nya 35 mm/f2,0. Då får man bilstabilisator och stor sökare, i vad som är den mest kompakta av alla spegelreflexer med fullformatsensor.
Priset
Bildkvaliteten och den praktiska bärbarheten till trots, priset kan vara RX1:s akilleshäl. För även om Sony-kameran befinner sig i en klass för sig själv så känns det som mycket pengar, vilket kan skrämma bort många potentiella fotografer. Trots att bildkvaliteten är i en klass för sig.
