: Sennheiser RS160

Sladdar är inte alltid lika praktiska. Dessutom begränsar de räckvidden. Med trådlösa hörlurar kan man röra sig fritt. Men trådlösa hörlurars ljudkvalitet är sällan av samma kaliber som lurar man kopplar till förstärkaren med kabel. Sennheisers RS160 löser i mångt och mycket problemet för dem som vill lyssna på musik utan att störa andra, men som behöver mer än tre meters räckvidd. Hörlurarna räcker upp till 20 meter i fri sikt. I praktiken betyder det att man kan vandra runt i huset och lyssna på musik utan att störa någon.
RS160 består av en trådlös sändare som kopplas till ljudkällan, som till exempel kan vara en iPod. Den drivs av en liten strömadapter, men kan också köras på AA-batterier (ingår ej) så att man kan ta den med sig i fickan om man är på resande fot. Hörlurarna, som är tillräckligt stora för att täcka hela örat, använder två uppladdningsbara AAA-batterier och har volym- och balanskontroll på den ena kåpan.
 
Ljudkvalitet
Hörlurarna är slutna. Vilket innebär att de inte släpper ut mycket ljud och inte släpper in mycket bakgrundsljud. De sitter – väl – fint på huvudet och klangen är både fyllig och behaglig. Basen är relativt potent. RS160 spelar inte särskilt högt, pressar man volymen så bryter ljudet upp och man tappar dynamik. Särskilt i basregistret. De släpper inte igenom särskilt mycket detaljer, ljudbilden är en aning grå och inte särskilt transparent. Nästan oengagerande. Kräsna lyssnare bör hellre välja RS180-modellen som låter mycket fräschare och som släpper igenom oerhört mycket mer av musikens många klangfärger.