En förstärkare som har digitala ingångar utöver de analoga kan inte vara någon nackdel, nu när den musikaliska vardagen har blivit digital.

Ingen betraktar väl Rotel som det hippaste märket, men här är alltså RA-12, med hela fyra digitalingångar och en möjlighet att streama musikfiler direkt från USB-minnen via porten på fronten. Koppla CD-spelaren, spelkonsolen och TV:n digitalt rakt i förstärkaren – både enklare och billigare än med analoga kablar, och det kan dessutom låta bättre. D/A-omvandlaren är nämligen en påkostad historia från Wolfson, som stöder digitalsignaler i ända upp till 24 bit/192 kHz-upplösning.

2 x 60 watt per kanal låter inte som så mycket men eftersom Rotel är mer återhållsamma med sina siffror än många av konkurrenterna så kan effekten lätt motsvara 80 watt från andra. Det bör hur som helst vara tillräckligt för att kontrollera högtalare på ganska hög volym, även om det inte är den här förstärkaren du ska skaffa om du vill blåsa ut fönstren på festvåningen. Ett par fina stativhögtalare eller mindre golvhögtalare är nog favoritkombinationen, i stället för stora högtalare med enorma baselement som behöver styras med järnhand ned i de djupaste oktaverna.

Användning
Det är ingen idé att prata om användarvänlighet när det handlar om en integrerad stereoförstärkare. De är lika enkla och intuitiva allihop. Det enda jag kan säga är att fjärrkontrollen är en smula oöverskådlig och krånglig, men man vänjer sig.

Över till ljudkvaliteten. Precis som förväntat låter RA-12 bra. Mycket bra. Det finns tillverkare som faller för frestelsen att feta till basen och förstärka diskanten för att ge intryck av luftighet, men RA-12 är ärlig. Den är en perfekt partner till en kompakt golvhögtalare som Monitor Audio Bronze BX5. Med multispelaren Electrocompaniet EMP-2 ansluten digitalt till en av koaxialingångarna återges ljudbilden med ett prydligt och dynamiskt mellanregister, och sångröster framträder på ett lysande sätt. Kari Bremnes kraftfulla och krävande röst skildras klart och tydligt, och mycket av dynamiken är intakt.

Imiterar High End
Förstärkaren får fram nyanserna i musiken och lyckas på ett briljant sätt imitera en High End-ljudbild. Jag säger imitera, för när förstärkaren kopplas till de superavslöjande lyxhögtalarna DALI Epicon 6 skalas ljudbilden ned en smula. Men nu är det ju inte High End som RA-12 ska jämföras med, och för sin prisklass är den bra på alla sätt och vis. Den gör inte bort sig alls med DALI-högtalarna, och lyckas i hög grad skildra musikens alla lager.

Det är imponerande hur rappt och bestämt perkussion återges, och det finns en god dynamisk kontrast mellan slagen och i tystnaden före och efter dem. Diskantregistret är också upplöst och fint, övertonerna och luftigheten markeras väl.

Behärskad djupas
RA-12 saknar dock lite kontroll i den allra djupaste basen. Basgitarrens och bastrummans undertoner skjuts inte genom rummet på samma sätt som med mer potenta förstärkare. Musiken låter inte tam på något sätt, men något djupbasmonster är detta inte.

Digitalingången håller hög kvalitet, för även om ljudet är ett strå vassare och mer levande när Electrocompaniet-spelaren kopplas in analogt så bevaras mycket av ljudkvaliteten när Rotel-förstärkaren tar hand om omvandlingen. Och jämfört med nätverksspelaren RT-12 ansluten analogt är det uppenbart att det lönar sig att koppla digitalt, trots att de båda apparaterna har samma D/A-omvandlare. Kvalitetsförlusten sker i de analoga kablarna.

Slutsats
RA-12 är en integrerad förstärkare med digitalingångar som ger ett väldigt bra ljud för pengarna. För 7 000 kronor får du en förstärkare som återger musiken på ett neutralt och övertygande sätt, med god dynamisk kontrast som gör att instrumenten placeras i en städad ljudbild. Sångröster framträder tydligt och Rotel-förstärkaren skriker aldrig ”lyssna på diskanten” eller ”jag kan spela fet bas”!

RA-12 är behärskad men bestämd och försöker sig inte på något den inte behärskar. I den allra djupaste basen finns inte kontrollen riktigt på plats, men det är inte så konstigt i den här prisklassen om ljudet ska låta så bra som det gör längre upp i registret. Detta är en särdeles lyckad kompromiss som får våra varmaste rekommendationer.