Tills för några år sedan var begreppet dock reserverat för dyra totallösningar, med kilometervis av kablar och sofistikerad utrustning som bara kunde installeras av en certifierad tekniker.

Detta har den tekniska utvecklingen lyckligtvis lyckats ändra på, vilket innebär att smarta hem i dag även är tillgängliga för helt vanliga människor om de köper så kallade smart home devices (smarta hem-enheter). Man måste inte längre köpa hela konceptet utan kan helt enkelt investera i en eller flera produkter och själv montera och installera dem hemma.

Men i och med den ökade tillgängligheten har det dykt upp ett par nya problem. Förr i tiden såg teknikern till att allting fungerade, men numera är man i klorna på tillverkarna och helt beroende av att de vill fungera med varandra. Ett smart hem är ju bara riktigt smart när alla prylar pratar med varandra. Och på den punkten är det tyvärr långt kvar.

Vad kan jag ha det till?

För att bättre förstå vad ett smart hem egentligen innebär kan det vara bra med ett par exempel. Vill du spara energi och därmed pengar går det att göra genom att utrusta hemmet med en rad sammankopplade sensorer. Tanken är att när de fasta installationerna – till exempel el, vatten, värme och ljus – kan kommunicera så kan deras förbrukning också justeras efter varandra och på så sätt regleras för att fungera så energieffektivt som möjligt.

Varför ska elementen köra för fullt när du vädrar? Och hur är det med belysningen, kom du ihåg att släcka lamporna när du gick hemifrån? Med sensorer på dörrar och fönster och vid termostaten på elementet slipper du elda för kråkorna och kan sätta på och stänga av värmen precis som du vill. Och med hjälp av GPS-signalen i din mobil kan smarta LED-glödlampor ha koll på om du är hemma och alltså släcka sig själva om du inte är det. Riktigt smart!

Vilken sorts apparater?

Ett smart hem består dock av mer än bara ljus och värme. Rent övergripande kan produkterna delas in i fyra huvudkategorier. Den första omfattar styrning av hemmet, inklusive hålla koll på energiförbrukningen. Intelligenta wifi-termostater styr på egen hand uppvärmningen och nätverksanslutna LED-lampor tänds och släcks av sig själva. Båda styrs främst via appar i telefonen, men det är nya och ännu smartare saker på gång. I USA är röststyrning stort och även om vi här hemma kan leka lite med Apples Siri och Homekit så ligger vi långt efter. Skälet är bland annat språkförbistring och det faktum att våra marknader är alldeles för små.

Övervaka hemmet

En annan produktkategori som växer sakta men säkert ”over there” är säkerhet och övervakning. Med hjälp av larm, kameror och elektroniska lås kan du hela tiden hänga med i vad som händer i och runt ditt hem, var du än befinner dig. Släpp in brevbäraren så att han kan leverera paketet du har väntat på hela dagen eller håll ett öga på barnen som kom hem tidigt från skolan. Övervakningskamerorna vet om du är hemma eller inte och skickar meddelanden om de registrerar rörelser eller till och med ser ansikten som de inte känner igen. Rena rama science fiction.

Massor av underhållning

Även underhållningsprodukterna passar in fint i det smarta hemmet. Praktiskt taget alla produkter med självaktning kan numera kopplas till det trådlösa nätverket och därifrån kan de styra både TV, högtalare, streaming-boxar och radioapparater. Smart-TV har funnits i flera år men det är först nu som vi börjar vi se hur praktiska de kan vara. Ringer någon dörren så visas bilden från porttelefonen på skärmen. Är det någon du vill släppa in så låser du upp dörren med fjärrkontrollen.

Köket är också med

Till sist har vi vitvaror och andra saker som vi brukar hitta i köket. Det har länge varit en framtidsvision att kylskåpet håller koll på bäst före-datum och själv beställer nya matvaror eller påminner dig om att göra det. Så är det inte längre. Produkterna finns i verkligheten, även om det är det är en kategori som vi inte ser så mycket av på våra breddgrader.

Pratar inte samma språk

Tyvärr finns det ett stort problem med smarta hem, som vi nämnde i inledningen. Även om alla produkter är anslutna till samma nätverk så betyder inte det att de nödvändigtvis kan kommunicera med varandra. Ännu så länge finns det inte någon gemensam trådlös standard och varje tillverkare har utvecklat en egen app som styr de egna produkterna. Då ryker hela idén om det riktigt smarta hemmet och användaren upplever det som rörigt. Lyckligtvis är det en ändring på gång och flera tillverkare har precis börjat öppna sina egna system för andra och arbeta tillsammans. Detta går till exempel att göra med Apples Homekit, Amazon Alexa och Google Home. Även andra märken, till exempel danska Bang & Olufsen har insett att det är dags att sluta isolera sig och de har därför öppnat dörren till sitt BeoLink-system så att du nu kan integrera alla dina enheter i en enda paketlösning. Sådant är trevligt att se.

Vart är vi på väg?

Tanken med det smarta hemmet, vare sig man gillar det eller ej, är att alla enheter i hushållet kan kommunicera. Klockan kan prata med ugnen och klockradion i sovrummet kan prata med kaffekokaren i köket. Har du en högtalare som Alexa eller Google Home så kan du prata med allihop – alltså med riktiga ord. De med teknikskräck kan mycket väl börja darra på manschetten. Det handlar om att släppa taget och låta tekniken styra. Mardrömsscenariot är naturligtvis roboten HAL 9000 från 2001: En rymdodyssé. Så illa lär det knappast gå, även om tanken är intressant. Hur sårbara blir vi om hela hemmet är uppkopplat på nätet?

Hur är det med säkerheten?

I likhet med andra internetanslutna enheter kan det finnas en säkerhetsrisk att ge smarta hem-enheter tillgång till hemnätverket. Det säger sig självt. En hackare kan vilja komma åt elektroniska dörrlås, kameror eller larm. Ja, till och med LED-lamporna kan vara intressanta eftersom minsta spricka i säkerheten kan ge till­gång till mer. Och ja, rent tekniskt är det möjligt att hacka sig in på en säkerhetskamera eller till och med tvättmaskinen. Så kom ihåg att skydda nätverket med lösenord och se till att kontinuerligt uppdatera programvara och firmware på alla nätverksanslutna enheter. Är du extra paranoid så kan du göra en webbsökning och se om någon av dina smarta enheter finns med på svarta listan över saker som kan nås utifrån nätverket.

På webbsidan http://iotscanner.bullguard.com, finns den så kallade Shodan-listan, som är en lista över världens alla internetuppkopplade enheter.