Musik ska allra helst avnjutas i konserthallar eller andra lokaler. Hifi-lyssning görs däremot bäst i hemmet, där vi strävar ihärdigt med att återge det ursprungliga ljudet från konserten. Det är deremot himmelsvid skillnad på de två platserna – även när det gäller live-inspelningar. Ett av skälen är de steg som ljudet passerar under signalbehandlingen efter inspelningen. Lösningen kan vara att hämta signalen direkt från källan, så att man får äkta vara. Och det är där temat för testet kommer in i bilden:

En handhållen inspelare – eller mer korrekt uttryckt: linjär PCM-recorder – är en liten allt-i-ett-inspelare som spelar in ljud digitalt i obehandlat WAV-format. De enklaste modellerna spelar in i två kanaler med hjälp av inbyggda mikrofoner, men vissa kan spela in fyra eller till och med sex kanaler på en gång. Ljudet sparas antingen i ett internminne eller på ett minneskort.

De första varianterna kom ut på marknaden för ungefär tio år sedan. På den tiden var det vanligt att man kunde spela in en timmes musik i CD-kvalitet (16 bit/44,1 kHz). Nu för tiden kan till och med billiga modeller spela in i full 24 bit/96 kHz-kvalitet. Det innebär dock att man ska börja med att investera i ett SD-kort av försvarlig storlek. De 2 GB-kort som brukar ligga i kartongen räcker bara till en timmes stereoljud i HD-kvalitet.

Oumbärlig för musiker och ljudfantaster
PCM-inspelare kan användas till lite av varje. Om du är hobbymusiker – eller yrkesmusiker, för den sakens skull – är de ett oumbärligt redskap till övning och demoinspelningar. Men även för vanliga hifi-fantaster är de praktiska. Med en sådan kan du ta med dig konserten hem och njuta av den igen och igen på stereon. Om artisterna tillåter det, märk väl. Andra användningsområden är för ljudsamlare av alla de slag. Fågelsång, realtidsljud och ljudlandskap kan förevigas med en realism som överträffar allt annat.

Inspelarna finns i olika prisklasser och modeller, allt efter behov. Vissa är så små att de kan tas med i fickan utan problem, medan andra är späckade med professionella funktioner. Gemensamt för dem alla är att de kan spela in ljud i HD-upplösning. Förutom detta klarar de dyrare modellerna inspelning i fler kanaler eller med ännu högre upplösning.

Så testade vi
Den viktigaste egenskapen för en handhållen inspelare är naturligtvis dess förmåga att spela in ljud. Lyckligtvis förfogade vi under testperioden över en akustisk 12-mannaorkester och en lokal avsedd för levande musik. Efteråt överfördes alla inspelningar till datorn och normaliserades till samma nivå, så att ingen av inspelarna rent subjektiv lät bättre på grund av nivåskillnader. Utöver denna justering pillade vi inte på det inspelade ljudet, som sedan spelades upp i ursprunglig upplösning genom ett professionellt, externt ljudkort.

Inspelningarna är gjorda för att användas ”i fält”, där felaktigt handhavande kan vara avgörande för om man får med sig inspelningen eller inte. Och i användbar kvalitet. Det betyder att användarvänligheten och urvalet av funktioner räknas mycket. Det är också viktigt att det är enkelt att hantera inspelningarna och att katalogisera filerna. Sist men inte minst är det viktigt att inspelaren fortsätter snurra. Därför går många testdeltagare på helt vanliga AA-batterier, som kan köpas överallt och bytas ut blixtsnabbt, samt SD-kort som går snabbt att ersätta.

Slutsats
Det är stor skillnad på de testade modellerna, både när det gäller storlek, funktioner och pris. Den dyraste modellen kostar i skrivande stund fem gånger så mycket som den billigaste. Det gör det svårt att jämföra direkt. Å andra sidan kostar även den dyraste modellen inte mycket mer än en entusiast-ljudkabel. Och visst är det väl ett rimligt pris att betala för att kunna spela in obegränsade mängder musik av högsta kvalitet.

Sony PCM-D100 är testets totalvinnare. Ljudkvalitet, byggkvalitet och funktioner blir tillsammans mer än summan av delarna. Men man måste betala för det. Tack vare sina tekniska egenskaper vänder D100 sig främst till hifi-entusiaster. Är du musiker eller musikproducent kommer avsaknaden av professionella mikrofonkontakter och flerkanalsinspelning att vara en dealbreaker.

Yamaha Pocketrak PR7 är ett fynd med sitt beskedliga pris, kompakta storlek och utmärkta ljudkvalitet. Om du behöver en inspelare utan lull-lull, som alltid kan hänga med i fickan, är den ett givet val. Den kan också vara en bra nybörjarmodell för dig som ännu inte vet om du kommer att använda en PCM-inspelare.

Roland är inte för inte en tillverkare av musikinstrument. R-26 låter helt enkelt musikaliskt, och det är smart att den kan spela in både direkt signal och en bredare rumsatmosfär på en gång. Det ger musiker och producenter bra förutsättningar att arbeta vidare med i studion.

Zoom H6 är en riktig schweizerkniv som både är rejäl, allsidig och välljudande. Den spelar in upp till sex kanaler åt gången om du har tillräckligt med mikrofoner. Och tillbehörsprogrammen är imponerade. Den kan spela in ett helt band på en gång, med olika instrument som har var sin kanal.

Tascams DR-40 är en utmärkt inspelare utan onödiga funktioner. Den är förnuftigt och logiskt uppbyggd, men också lite tråkig. Med en extra uppsättning mikrofoner kan du spela in fyra kanaler samtidigt. Och med tanke på priset får du riktigt mycket för pengarna.

Till sist har vi Olympus LS-100. Det är en godkänd inspelare, men vare sig funktioner eller ljud befinner sig på samma nivå som rivalerna. Dess förmåga att arbeta med upp till åtta kanaler är intressant, men inte speciellt praktiskt för vare sig livemusik eller ljudsamlare. Andra testdeltagare ger helt enkelt mer för pengarna.

Fjärrstyrning
PCM-inspelarna kan ge dig musikaliska upplevelser utan filter. Men hur är det med kamera- och videofolket? Kan de använda dem som en genväg till bättre ljud i filmerna? Vilket det i allra högsta grad finns ett behov av, eftersom den inbyggda mikrofonen i videokameran bara i ytterst sällsynta fall kan mäta sig med bildkvaliteten.

Både ja och nej. När man spelar in en föreställning på video ligger det nära till hands att ha med en PCM-inspelare i fickan och lägga den vid scenkanten för att fånga upp ljudet med lika hög upplösning som videobilden. Men ljudspåret måste läggas på exakt i videoredigeringsprogrammet därhemma. Man kan nämligen inte fjärrstyra inspelningen från kameran.

På Roland D-26 och Yamaha PR7 kan inspelningen visserligen fjärrstyras. Det görs med hjälp av en 2,5-mm mikrojack-kontakt. Kontakten är universell, men det betyder inte att man bara därför kan räkna med att allt som har en mikrojack-kontakt med texten ”remote” går att koppla in. På till exempel system- och videokameror. Inspelarna i detta test har en remote-kontakt som bara är avsedd för tillverkarnas egna fjärrkontroller, som typiskt kan starta och stoppa inspelningen, lägga in avsnitt och ändra inspelningsnivån. Men bara med ”egna” produkter.

Tascam har en speciell inspelare som heter DR-60 som är avsedd för kamerabruk. Den monteras i blixtskon på en systemkamera. Men inte heller denna kan fjärrstyras från kameran utan vidare, utan överför i stället ljudet från inspelaren till videokameran, så att den utnyttjar PCM-inspelarens bättre mikrofoner och förstärkare. I detta test har vi dock koncentrerat oss på inspelare, primärt för hifi-ljud.

Skadad – inte rörd
Förr i tiden (på 1980-talet) krävdes det dyr och omfångsrik utrustning för att spela in ljud. En bekant till denna artikels författare gick in på en biograf, beväpnad med två stora batteridrivna Nagra-rullbandspelare och en mikrofon av samma storlek som en välvuxen broccoli. Tanken var att avgöra ett vad som gällde huruvida James Bond föredrog sin vodka martini serverad ”shaken, not stirred”. Eftersom citatet bara är med i ett fåtal av filmerna krävdes det flera biografbesök för att avgöra tvisten.