Fotomarknaden har förändrats de senaste åren. Kvalitet har blivit viktigare än låga priser och samtidigt som försäljningen av billighetskameror sjunker som en sten ökar intresset för kvalitetskameror. Det bereder plats för nya kamerasegment, som det här där Coolpix A befinner sig: små, avancerade kameror med fast optik och teknik på insidan som lånats från avancerade spegelreflexer. I samma segment hittar vi Leica X2 med 35 mm/f2,8 och Fujifilm X100S med 35 mm/f2,0 samt fullformatkompakten Sony RX1 med 35 mm/f2,0. Ingen zoom och ingen möjlighet att byta objektiv. Bara en enda brännvidd. Fast ändå med färre begränsningar än man skulle kunna tro.
Nikons första kamera i det här segmentet har precis som X2 och X100S en 16-megapixlars bildsensor i APS-C-format, men skiljer sig från de andra genom att ha optik med 18,5 mm brännvidd, vilket motsvarar 28 mm vidvinkel och ljusstyrka f2,8. På utsidan påminner Coolpix A om en vanlig Nikon Coolpix-modell, men rent tekniskt har den mer gemensamt med Nikon D7000. Det enda som inte kommer från Nikons spegelreflexer är menysystemet.
Skjuter från höften
Bildsensorn är en vidareutveckling av CMOS-sensorn i Nikon D7000. Fast i Coolpix A har lågpassfiltret plockats bort för att öka detaljskärpan och mikrolinserna över fotosensorerna är bättre anpassade för det fastmonterade Nikkor-objektivet. Som dras in i kameran när man stänger av den. Strömbrytaren är förresten värd att nämna. Den är en liten spak som man kommer åt alldeles för enkelt när man ska stoppa i eller ta upp kameran ur fickan, då sätter man på eller stänger av den av misstag.
Ringen runt objektivet kan inte användas till mycket annat än manuell fokus, den kan till exempel inte programmeras till bländarring, och på ovansidan av kameran sitter ett vanligt programhjul, inget slutartidshjul. Kameran är uppenbart byggd för att vara så liten som möjligt (världens minsta APS-C-kompakt, gillar Nikon att kalla den) och den är inte mycket större än många vanliga kompaktkameror. Rent fysiskt är den mindre och lättare än både X100S och X2, och får alltså plats i mindre fickor.
Högupplöst och knivskarp skärm, men ingen sökare.
Coolpix A kan inte ha någon form av elektronisk sökare och har inte heller någon inbyggd. Det finns en separat optisk sökare som heter DF-CP1 som kostar 3 200 kronor och som är både ljus och skarp med markeringar för bildutsnitt. En adapterring som används för att montera filter eller solskydd finns också som extrautrustning. Och så fungerar kameran med Nikons trådlösa fjärrkontroller, GPS-mottagare (GP-1) och trådlösa wifi-adapter WU-a1.
Skarp bildkvalitet
Detta är en kvalitetskamera på alla sätt och vis, den känns mycket mer solid än vanliga Coolpix-modeller. Bortsett från Coolpix P7700. Och bildkvaliteten befinner sig i en helt annan klass. A-kameran har en synbart bättre skärpa än exempelvis hybriderna i Nikon 1-serien och detaljskärpan kommer i praktiken väldigt nära spegelreflexen D7100.
Vidvinkelobjektivets breda bildvinkel som motsvarar 28 mm passar knappast alla fotografer, 35 mm är nog mer användbart, men det går inte att klaga på optiska prestanda. Bortsett från en aning vinjettering (ljusförlust) på största bländare går det bara att skönja relativt måttlig förvrängning. Skärpan är mycket hög och ganska så jämn även på f2,8 som är största bländare, och nästan helt utjämnad från f4,0. Det är väldigt bra för ett objektiv av den här typen. Även utan solbländare kontrolleras ströljus väl och det syns inte heller mer än marginella färgbrytningar i objektivet.
Brus finns ingen anledning att frukta, det är välkontrollerat upp till ISO 3200, fast Fujifilm X100S har mer finkornigt brus som dessutom inte är lika synligt i skuggor, inte ens på ISO 6400. Enligt min åsikt är skillnaderna inte tillräckligt stora för att vara av avgörande betydelse, och i utskrifter är de försumbara.
Funktionsratten till höger kan även styra bländare och slutartid.
I JPEG-filer är färgåtergivningen övermättad, i synnerhet den röda kanalen, men det är enkelt att kompensera för genom att välja porträttläget i menysystemet, även om kontrasten då sjunker i bilderna. Gör hellre justeringen i kamerainställningarna (Picture Control) eller ändra färginställningen under efterbehandlingen av bilderna.
Sammanfattning
Om Coolpix A är rätt kamera för dig beror på två saker: om du gillar storleken och om du kan leva med 28 mm vidvinkel. Då kan Nikon-kameran mycket väl vara värd pengarna, även om den har sina klara brister. I synnerhet om man jämför den med sin kanske närmaste konkurrent, Fujifilm X100S. Sökaren har offrats för att göra den så liten som möjligt, och antagligen av samma skäl har Nikon valt ett 28 mm/f2,0-objektiv i stället för ett mer ljusstarkt 35 mm.
Kameran saknar sökare och kortaste slutartiden är begränsad till 1/2000 sekund. Med bländare f2,8 och ISO 100 finns risk för att kameran överexponerar. Ett ND-filter kan lösa problemet men något sådant finns inte inbyggt.
Bildkvaliteten kan däremot ingen klaga på. Nikon-kameran skämmer inte ut sina dyrare syskon i spegelreflexkategorin, den tar knivskarpa bilder med lite förvrängning och extremt hög detaljskärpa. På det området är den inte sämre än konkurrenterna i samma segment, men priset borde kanske i högre grad återspegla att detta är en relativt enkel kompaktkamera med en lägre funktionsnivå. Köper man till den optiska sökaren hamnar priset på över 13 000 kronor. Då riskerar Coolpix A att bli en kamera för särskilt intresserade – i ett segment som redan är avsett för särskilt intresserade.
