Högtalare finns i en mängd olika former och storlekar. Men gemensamt för så gott som alla är att de har kabinett som är gjorda av trä. Somliga går dock sina egna vägar och bygger kabinett av plast, aluminium eller till och med stål. Och så finns det de som utnyttjar en hundraårig teknik för att skapa något helt nytt. Till exempel Skalform i staden Aars i norra Danmark.
Jern 14 är det extremt passande namnet på märkets första högtalare. Namnet kommer från att högtalaren är gjord av gjutjärn och väger precis 14 kilo.
Att bygga ett högtalarkabinett av järn skulle praktiskt taget vara omöjligt för de flesta. Vem som helst kan ju snickra ihop ett kabinett av MDF, men för att arbeta med järn krävs ett gjuteri. Äger man däremot redan ett järngjuteri så är det ju en helt annan sak …
Jern 14 är resultatet av ett samarbete mellan järngjuteriet Skalform och ingenjör Ole Lund Christensen. I dagsläget görs högtalaren i tre varianter, fast med samma kabinett. En subwoofer med inbyggda stativ för satellithögtalaren håller också på att tas fram.
Jern 14 DS är utrustad med en 5,25-tums bas och en 0,75-tums domediskant, båda från Scanspeak. Delningsfiltret är flackt, bara 6 dB/oktav, och de få filterkomponenterna kommer från tyska Mundorf. Sådant brukar borga för kvaliteten.
Kabinettet är gjutet i ett enda stycke i en form av sammanpressad sand. Det finns alltså inga skarvar och gjutmetoden gör det möjligt att arbeta med järnlegeringen som kallas för gråjärn, som även används i industriella maskiner. Gråjärn har en hög draghållfasthet och seghet, vilket gör det lämpligt för högtalare. Det är tungt också, vilket är en fördel. Det vill säga, utom när man som hårt prövad recensent ska baxa anläggningen på plats. Testhögtalarna levererades nämligen på solida stativ i samma material. Den REL-subwoofer som användes i testet var också monterad på en massiv – och tung – ”fot” av gjutjärn.
Startkostnaden är hög för att göra en gjuten högtalare. Å andra är det fritt fram för formgivningen. Kostnaden för att utveckla gjutformen är densamma oavsett om man väljer en fyrkantig låda eller ger sig hän åt runda former och finurliga finesser. Detsamma gäller i stort sett materialpriset. Och produktionen har inget spill. Detta gäller även kabinetten till de färdiga högtalarna, som någon gång i framtiden kan smältas ner till nya järnprodukter. Kabinettens hållbarhet sägs vara 200 år!
Friheten i formgivningen av kabinetten bestäms enbart akustiska hänsyn. Här har man valt en form som består av två sammansmälta klot – ett stort till basen och ett mindre till diskanten. Eller en ”Barbapapa” om man så vill. Kabinettet har en mjuk men något ojämn yta som känns skön att röra vid och som finns i grått, svart och vitt.
”Klotformen är idealisk för att undvika diffraktion och få en jämn frekvensgång. Det har man egentligen vetat ända sedan 1957 när Harry Olson studerade frekvensgången i många olika kabinettformer – och klotformen var bäst. Det har bara varit för dyrt att bygga klotformade kabinett tills nu”, säger Jern-chefen Ole Lund Christensen.
Även om Jern 14 är kompakta så väger de en hel del. Med stativen inräknade kommer vikten upp i 30 kilo. Egentligen hade jag trott att ett gjutjärnskabinett skulle ringa som en kyrkklocka, men det hänger på legeringen och Jern 14 är helt resonansdöd. Och det händer absolut ingenting om man knackar på dem. Det enda som hörs är knogarnas möte med järnet.
Högtalarna har en rät frekvensgång (inom 3 dB) från 20 kHz ner till 120 Hz. Men sedan är det stopp. Det kompakta 3,7-literskabinettet ger en brant och naturlig gräns för basåtergivningen, och det finns ingen puckel strax ovanför gränsfrekvensen för att ge intryck av bas – ett trick som man hittar hos många andra stativhögtalare, till exempel den klassiska BBC-monitorn LS3/5A.
En subwoofer är därför nästan oumbärlig. En REL T/5i (6 500 kr) lånades ut tillsammans med högtalarna och Jern har tagit fram en järn-stödfot som REL-basen kan skruvas fast på så att den sitter helt fast. Lyssningsintrycken i testet bygger på den sammanlagda 2.1-kombinationen. Men priset gäller enbart för högtalarna. Stativ är också extrautrustning, men det ingår en gummiring som man kan ställa högtalaren på om den placeras på en bänk.
Ljudet av Jern 14
Innan jag började testa hade jag fått förslaget att testa Jern 14 med en triodbaserad rörförstärkare – eller åtminstone en klass A-förstärkare. Eftersom de kunde vara för hårda i klangen ihop med en klass D-förstärkare.
I princip bör en välkonstruerad högtalare kunna kombineras med ett stort urval av förstärkare. Om en högtalare låter dåligt med allt annat än en helt specifik sorts förstärkare är det förmodligen något fel på konstruktionen.
Lyckligtvis är det inget fel på Jern 14. Det handlar tvärtom om en högtalare som gör det allra mesta väldigt bra, och vars brister är mycket lätta att leva med enligt den här testarens åsikt.
Från högtalarnas nedre gräns och uppåt får man ett ljud som framför allt kan beskrivas som naket. Röster framträder klart och utan den extra ”kropp” som egenljud från kabinettet kan tillföra. Högtalarna är också riktigt osynliga i ljudbilden i den andemeningen att ljudet låter som om det kommer lika mycket från rummet och bakom högtalarna som från de två järnskulpturerna i lyssningsrummet. Detta är egenskaper som kännetecknar högtalare i den bättre (dyrare) änden. Men avsaknaden av resonanser och färgningar är av mycket hög klass. Inte minst med tanke på att ett par Jern 14 inte kostar mer än 20 000 kronor – dock utan stativ eller subwoofer.
Sedan kommer vi till den komplicerade delen. Under 100 till 120 Hz är basåtergivningen överlämnad till subwoofern och inte ens med gjutjärnsfot på sig är lilla REL T/5i lika fri från färgningar och lådljud som Jern. Det är egentligen inget fel på den, men basen är tillbaka i lådan. När vi besökte gjuteriet såg vi dock ritningar på en subwoofer med 10-tums bas och klotformat kabinett i gjutjärn. Den kommer förmodligen att bli en bättre partner. Förutom denna finns det ju ett fritt val av subwoofer, och T/5i ingår under alla omständigheter inte i priset.
För att testa påståendet om att en klass A-förstärkare är en naturlig partner till Jern 14 fick vi tag på en handbyggd ”Zen variation 2”-förstärkare designad av ljudlegenden Nelson Pass. Den lilla förstärkaren lämnar – under stor värmeutveckling – strax under 20 watts effekt, men den gör det med en mjukhet och renhet som få uppvisar maken till. Att lyssna på ”Confessin’” från ”Jazz at the Pawnshop” genom Jern 14 är som att äta en läcker crème brûlée. Sött, men tyvärr bara i små portioner rent ljudtrycksmässigt. Trots att Jern-högtalarna tillhör de mer lättdrivna.
Tillsammans med en klass D-förstärkare i samma prisklass som högtalarna (NAD C388) är intrycket ett annat. Inte dåligt, men betydligt mindre förlåtande. Om Nelson Pass och Jern är som crème brûlée är kombinationen av Jern och NAD som Gin & Tonic utan tonic: torr och helt utan sötma..NADen är nästan lika torr i klangen som högtalarna. Och kombinationen är snustorr, men också stor, öppen och fri. Har du lust att analysera och hitta alla smådetaljerna i dina favoritinspelningar så är detta rätt ställe att börja på.
Slutsats
Jern 14 är en intressant och lyckad högtalare, där man har gjort några välvalda kompromisser för att åstadkomma en på alla andra punkter helt kompromisslös konstruktion. Resultatet har blivit en högtalare som kan tillfredsställa både kritiska lyssnare och designälskare. Åtminstone några av dem. Bristen på bas innebär att man antingen behöver en subwoofer eller ett mycket litet rum. Och Jern 14 är allt annat än diskret. Men kan du säga ja till båda delar så får du i gengäld en synnerligen välljudande högtalare till ett riktigt rimligt pris.
