: NAD Viso HP50

Ända sedan Bjørn Erik Edvardsen konstruerade den ursprungliga NAD 3020 – kanske världens mest berömda budgetförstärkare – har NAD varit synonymt med hög ljudkvalitet till förnuftiga priser. Men de har inte byggt hörlurar på länge, vilket är lite märkligt eftersom just hörlurar är ett område som växer stadigt samtidigt som resten av branschen går kräftgång.

Jag hade för övrigt ett par billiga lättviktslurar från NAD på den tiden när Walkman var spelaren man skulle ha med sig ut. De var mycket bättre än Sonys egna, men gick sönder efter ett tag.

Det är knappast någon risk att NAD Viso HP50 ska gå sönder. De har måhända inte samma raffinerade design som Sennheiser Momentum, och förmedlar inte samma känsla av lyx som B&W P7, men de känns solitt byggda. Med kvalitetsplast, lättmetall och stålbygel.

Rent prismässigt kostar de lika mycket som Momentum och är en tusenlapp billigare än P7. Ljudmässigt ställer de upp i samma klass, fast låter inte likadant. Det finns det en speciell anledning till.

NAD ägs av kanadensiska Lenbrook Group, som också äger högtalarmärket PSB. Mannen bakom PSB är Paul Barton, som bortsett från att bygga några av de bästa högtalarna som finns räknat i ljud per krona också har konstruerat hörlurar. Passiva M4U1 och aktiva M4U2 med brusreducering är några av de bästa i sina respektive klasser, så därför finns det all anledning att ha en del förväntningar på NAD Viso HP50 också.

Room Feel
Målet med NAD-lurarna har varit att förmedla samma känsla som när man lyssnar på högtalare. Om man sitter med ansiktet vänt mot högtalarna låter de som mest optimalt och har den mest linjära frekvenskurvan. Så fort man vrider på huvudet ändras frekvensbalansen. Samma sak händer på konsert, fast inte lika markant.

Denna teori lade grunden för ett projekt som startades på 80-talet av Sean Olive, chef för akustisk forskning på Harman, och involverade senare Floyd Toole och Paul Barton i ett projekt för Canada’s National Resarch Council.

Målet var att försöka återskapa samma upplevelse i ett par hörlurar, där både det subjektiva och objektiva skulle spela in. På IFA-mässan i september förra året berättade Paul Barton för oss att tekniken kallades Room Feel.

Viso HP50 är konstruerad efter just Room Feel-principen, men lurarna ändrar inte karaktär när man vrider på huvudet. I stället försöker de skapa en känsla av rymd med hjälp av en noga uträknad responskurva som är anpassad efter en subjektiv uppfattning av vad som är balanserat ljud.

Det intressanta är att andra har försökt göra samma sak, att återskapa känslan av att man lyssnar på högtalare i stället för hörlurar. Men i HP50 fungerar det faktiskt bättre. Så något har NAD gjort rätt.

Lurarna sitter bra på huvudet utan att klämma åt för hårt. Isoleringen är bra, även om det inte blir lika tyst som i ett par Focal-lurar. HP50 går inte att vika ihop, men tar inte så väldigt mycket plats. Det ingår två platta kablar, en med fjärrkontroll till iPhone och en utan.

Hörlurarna är tillräckligt känsliga för att kunna spela med bara en iPhone som ljudkälla, även om ljudkvaliteten lyfts ytterligare med en Fiio-hörlursförstärkare.

Somliga uppfattar dem kanske direkt som tråkiga, men sanningen är att de är bättre balanserade och har mycket bättre sammanhållning i frekvensresponsen, från bas till diskant. Det finns ett litet, men klädsamt och inte alls påträngande, lyft i övre basregistret. Fördelarna med det är fler än nackdelarna. Det ger nämligen basen värme, men utan att den blir för fluffig och påverkar röster också. Som låter naturligare än i många andra lurar.

Det finns ett litet lyft i diskanten också. Det är så välkontrollerat att det är inte är framträdande på något störande sätt. Men fullständigt neutrala är HP50 alltså inte, och det är lika bra det. NAD-lurarna är mycket roligare att lyssna i.

Klangkaraktären är varm, trivsam och ljudbilden är öppen, fast inte lika transparent och raffinerad som i B&W P7. Basen trycker verkligen till i kraniet, fast utan att dominera ljudbilden. Cymbaler, mässingsinstrument och röster kan låta en smula påträngande när man lyssnar högt i många lurar, men inte här. Ljudbilden är aningen mer distanserad, det känns verkligen som om man lyssnar på ett mellanting mellan hörlurar och högtalare, och påminner mig lite om AKG:s enastående K1000. Och det är en komplimang av enorma mått.

Den utpräglat fylliga klangen och den balanserade och dynamiska ljudbilden gör HP50 till en av våra favoriter i prisklassen. Äntligen har Sennheiser fått en värdig rival till Årets hörlur 2013, Momentum. Det säger inte lite!