: LG 55EA980W OLED TV

På många sätt och vis är OLED ”den heliga graal” för oss som är intresserade av bildkvalitet. Snart 10 år har gått sedan vi började prata om framtidens TV-teknik för första gången och sedan dess har vi ägnat åtskilliga spaltmeter åt att beskriva, spekulera kring och längta efter dagen den skulle bli verklighet. Nu är den äntligen här!

TV-apparatens tidsålder har haft flera milstolpar. Som när vi gick från svartvitt till färg, eller från tjocka bildrörsapparater till platta flatskärmar. Och inte minst övergången till knivskarp HDTV, som de flesta fortfarande har färskt i minnet, men redan tar för givet.

OLED-TV är definitivt en sådan milstolpe. En hypermodern bildteknik som ger bildkvaliteten ett markant lyft och som kombinerar de bästa egenskaperna från dagens LCD- och plasmateknik i en och samma TV. Ljusstyrka, kontrast, svärta, färger – allt blir bättre med OLED. Men inte nog med det. Eftersom OLED-panelen är tunnare och mer böjlig än andra typer av skärmar så innebär det att skärmen kan få nya former och utseenden. Vilket LG illustrerar med sin konkava skärm.

55EA980W
Vi fick nästan en chock när vi packade upp LG-TV:n, för även om vi räknade med en tunn TV så var den ännu tunnare än vi förväntade oss. Den frimärkstunna skärmen är bara 4 millimeter tjock och är som sagt välvd, med baksidan klädd i kolfiber. Den är också med god marginal den lättaste 55-tummaren vi har lyft upp på testbänken. Den enda som höjer vikten är den genomskinliga sockeln som känns en smula plastig. Sockeln är fastmonterad och gör tillsammans med den böjda formen att det inte går att hänga TV:n på väggen.

Vad är då tanken med en skärm som inte är platt? Jo, dels har det bildmässiga fördelar, i form av att ögonen får samma avstånd till hela skärmytan och att det begränsar ljusreflektioner till en viss grad. Och dels bidrar det till att göra den tunna skärmkonstruktionen lite starkare. Men allra mest handlar det nog om ett ”design statement”, ett sätt att skilja sig från mängden och visa vad som är möjligt med OLED.

Användning och finesser
Vi ska inte öda mycket spaltplats åt menyer och smartfinesser den här gången. LG har haft en positiv utveckling av användarvänlighet de senaste åren och har numera ett av de mest välgjorda menysystemen av alla dagens TV-leverantörer. Det är enkelt att hitta till de mest använda funktionerna. Vi som är lite mer vana användare retar oss däremot på att de inaktiva bildingångarna inte kan tas bort från listan – man måste fortfarande ”skrolla” sig genom hela listan för att komma till rätt HDMI-ingång, till exempel. Vi stötte också på lite trassel när vi skulle kopiera avancerade bildinställningar från en ingång till en annan. Bortsett från detta upplevde vi användarvänligheten som exemplarisk. 55EA980W är laddad med LG:s egen smartportal som har populära appar som Netflix och YouTube samt en egen webbläsare. Ingår gör också LG:s smarta Magic Remote-fjärrkontroll med muspekare som förenklar TV-skötseln betydligt. Ändå kan det vara praktiskt att ha den traditionella fjärren (som har fler snabbfunktioner) inom räckhåll.

Bildkvalitet

Det var med viss vördnad vi stoppade i första blu-ray-skivan i spelaren. Vår erfarenhet av OLED har hittills inskränkts till mässdemonstrationer där bildmaterialet av naturliga skäl varit handplockat för att imponera. Främst datoranimationer och andra specialgjorda filmer som alla har det gemensamt att de säger lite om faktiska prestanda. Vi såg därför fram emot att få titta på helt vanlig blu-ray på LG-skärmen! Men det ska också erkännas att jag var lite nervös, både å OLED-skärmens och mina egna vägnar – kunde det vara så att vi ”hajpat” OLED för mycket? Kanske att dagens LED-skärmar har kommit så långt att vanligt folk inte kommer att se någon skillnad, och framför allt inte kommer att vara villiga att betala extra för det?

Lyckligtvis behövde vi inte frukta något. LG-TV:n har nämligen en bildkvalitet som får ögonen att tåras på varje inbiten TV-entusiast. Låt oss börja med första intrycket: svärtan på den här TV:n är vida överlägset allt annat vi har testat, inklusive plasmareferenser som Pioneer Kuro PDP-5090 och Panasonic 60ZT60. På den här skärmen är svart fullständigt kolsvart, punkt slut! Och det har en oväntat stor inverkan på hur bilden upplevs.

Ta till exempel Star Trek: Into Darkness, där bilden växlar mellan beckmörka rymdscener och ljusstarka scener ombord på rymdskeppet Enterprise. Här får vanliga LED-skärmar problem direkt: även om svärtan kanske är fin i första scenen så blir det trubbel när bilden ändrar sig. Bakbelysningen hinner inte ställa om sig tillräckligt fort och kontrasten och svärtan blir lidande.

Det här problemet är på egen hand anledningen till att många filmälskare föredrar plasma. Men även de bästa plasmaskärmarna har problem med att skapa stabila nivåer kontrast och svärta eftersom de måste justera panelens spänning för att få tillräcklig ljusstyrka. Detta kan man visa på ett enkelt sätt genom att titta på en film i ”letterbox”-format och täcka för själva bilden. Då ser man att de svarta ”sorgbanden” varierar i ljusstyrka (ett fenomen som också kallas ”floating blacks”).

OLED-TV:n från LG har inga sådana problem. De mörka områdena i bilden är helt enkelt kolsvarta! ”Tomgångsljuset” som vi känner igen från plasmapanelerna är puts väck och samma sak med ljusläckaget vi vant oss vid från LCD-skärmarna. Där videosignalen säger till TV:n att ”här ska det vara mörkt” (100 % svart/ 0 IRE), är panelen fullständigt släckt, och du ser inte minsta lilla uns ljus.

Det är riktigt uppseendeväckande hur denna bottenlösa svärta påverkar bildupplevelsen i största allmänhet. Bilden får en enorm dynamik eftersom det är mycket större skillnad på mörker och ljus och mellan olika färgnyanser, än vad en vanlig TV förmår visa. Den stabila, gränslösa svärtan skapar en otroligt bra bakgrund till allt som händer på skärmen, oavsett om det är de mörka grottorna i ”Promotheus” eller bara en rymdskurk som har på sig mörka kläder.

Hur är det då med färgerna? I standardläget har LG löpt amok med kontrast och färgmättnad, och de är i starkaste laget även i ett starkt upplyst rum. Vi gillade det mer neutrala Cinema-filmläget mycket bättre. LG har som vanligt också stoppat i särskilda expertlägen där de som vill kan fintrimma i stort sett alla bildparametrar med hjälp av mätutrustning.

När det gäller antal färgnyanser begränsas OLED-skärmen av färgrymden i dagens blu-ray-standard (Rec 709) och därför är skillnaden mot plasma- och LED-skärmarna inte lika stor som i fallet med svärtan. Däremot kan man konstatera att de färger som finns är oerhört levande och gnistrande, och framför allt neutrala, i synnerhet efter kollegan Gorm Sörensen har svingat sin trollstav med ljusmätare och färgkalibrering.

Skarp – även i rörelser
De ultra-högupplösta 4K-skärmarna (3840 x 2160 pixlar) är på frammarsch i dessa dagar. LG:s OLED-TV får nöja sig med vanlig Full-HD (1920 x 1080). Är det dåligt? Inte alls. Eftersom OLED har en så stark kontrast utan ”blödningar” från ljust till svart, känns bilden otroligt skarp. Det lilla 55EA980W saknar i konturskärpa och detaljering jämfört med 4K-LED-LCD tar den igen så det räcker och blir över i andra bildparametrar. I synnerhet svärtan och synvinkeln är betydligt bättre än vad även de bästa LCD-skärmarna lyckas med.

LG-skärmen är också en mästare på att visa en skarp bild även när motivet rör på sig, vilket den restaurerade blu-ray-versionen av den norska animerade klassikern ”Flåklypa Grand Prix” är ett bra exempel på. OLED-panelen jobbar med en väsentligt högre uppdateringsfrekvens än vanliga plasma- och LCD-TV-apparater, och kan därför visa en otroligt skarp och sömlös bild utan hackningar. Vi upplevde en dubbel bonus eftersom 24 Hz blu-ray visades oerhört jämnt och filmlikt, samtidigt som interpolerade bildlägen med rörelsekompensation (även kallat ”såpopera”) såg mindre konstlade ut än vi är vana vid. LG-skärmen är ovanligt bra på att bevara skärpan i rörelser. Vi har noterat att vissa recensenter kritiserar 55EA980W för att ha dålig upplösning när bilden är i rörelse, men märkte inget av detta när vi testade. Tvärtom tyckte vi att det vilade ett stoiskt lugn och en fin kontroll över bildåtergivningen, med så lite felaktigheter att vi ibland glömde av att vi faktiskt tittade på TV …

Imponerande 3D
Naturligtvis var vi tvungna att testa hur OLED-bilden artade sig med 3D-glasögon på. Vi bytte därför till 3D-versionen av ovan nämnda Star Trek-film, Into Darkness. Och fick omedelbart en bekräftelse på att 3D kan förstärka inlevelsen och realismen flera snäpp, så länge bilkvaliteten är tillräckligt hög. Till 55EA980W ingår två specialdesignade 3D-glasögon från Alain Mikli, som definitivt ser mer påkostade ut än de vanliga plastbrillorna. Dessa polariserande 3D-glasögon ger en helt flimmerfri 3D-upplevelse. LG-skärmen har verkligen en enastående djupkänsla, inte bara på grund av den fina kontrasten, utan också tack vare den fina bildbehandlingen och panelens höga kvalitet. 3D-bilden är helgjuten, utan tecken på crosstalk eller störande brus. Däremot märker man, åtminstone till en början, att det saknas lite upplösning och detaljer. En full-HD-skärm med passiv 3D-teknik halverar ju som bekant den vertikala upplösningen (till 1920 x 540) och visar den för varje öga. Detta är inte lika påtagligt med OLED-tekniken på grund av den genomgående höga bildkvaliteten, men vi kan ändå inte låta bli att undra om inte Samsungs OLED-TV med aktiva 3D-glasögon kan ha en ännu något skarpare och mer detaljerad 3D-bild.

Ljudkvalitet
Den här TV:n har den högsta bildkvaliteten vi sett hittills. Dessvärre är ljudkvaliteten inte lika minnesvärd. En så smal form innebär naturligtvis att det inte finns plats för speciellt potenta högtalare, och ljudet från LG-skärmen känns både tunt och tamt i förhållande till den testosteronfyllda bilden. LG har däremot en annan OLED-modell, 55EA880 med platt panel och en tavelram runt, som är särskilt avsedd för väggmontering. De som vill ha en allt-i-ett-lösning kan titta närmare på den. Annars bör man helt klart överväga att skaffa en separat ljudlimpa eller hemmabioanläggning.

Slutsats
Den är svindyr, den har ett speciellt böjt utseende och ljudkvaliteten är inte direkt våldsamt inspirerande. Fast den här gången gör det inget: LG 55EA980W har nämligen givit oss en försmak av vad som komma skall: en ny generation TV-apparater med en bildkvalitet som verkligen kan få oss att tappa andan! Vi har aldrig sett en grymmare bild någonsin – och det är från en TV som faktiskt går att köpa i butik. LG:s OLED får visserligen klara sig utan 4K-upplösning, men vi tvekar inte en sekund: Vi föredrar Full-HD-OLED före 4K-LCD när som helst!

Organiske lysdioder

En OLED-TV kan se ut precis som vilken plasma- eller LCD-LED-TV som helst på utsidan, men på insidan är skillnaderna stora. En OLED-skärm består av tusentals pyttesmå lysdioder som sitter fast på en tunn, organisk (kolbaserad) film. Runt varje lysdiod sitter två elektroder som leder ström genom det organiska materialet och får det att lysa. Bakom sitter en tunn film med transistorer (TFT) som styr varje enskild lysdiod. Dessa två skikt utgör tillsammans grundprincipen i en OLED-panel.
De två koreanska tillverkarna LG och Samsung har stått för mycket av utvecklingen de senaste åren, men har två olika versioner av bildpaneler. LG 55EA980W har en OLED-variant som består av fyra lysdioder (röd, grön, blå och vit) i varje pixel, med ett färgfilter framför.
OLED har alla fördelar från plasma- och LCD-tekniken, men nästan inga av dess nackdelar. Precis som med plasmatekniken kan OLED framställa ljuset i varje enskild pixel, och i varje färg, vilket ger en oerhört exakt färgåtergivning med miljontals färgnyanser. Dessutom är kontrasten rent teoretiskt oändlig eftersom varje pixel kan vara fullständigt släckt när det behövs. Ljusstyrkan är i samma klass som LED-LCD medan svärtan till och med är mörkare än i de bästa plasmaskärmarna. Och inte nog med det, OLED-tekniken klarar en betydligt bättre uppdateringsfrekvens och responstid än konventionella skärmar, vilket ger mjukare och mer sömlösa bildrörelser.

Kalibrering av LG 55EA980W

Av: Gorm Sørensen

Äntligen! Det här har jag väntat länge på.  

Utrustad med en god dos entusiasm och marknadens bästa mätutrustning ska vi äntligen sätta ”morgondagens skärmteknik” på prov. Att säga att väntetiden på en kommersiellt tillgänglig TV-apparat med OLED-teknik har varit lång, vore en underdrift.

Men nu när väntan äntligen är över, är det LG som är först. Kan deras TV hota dagens bästa LCD- och plasmaskärmar?

Första intrycket
Direkt ur kartongen, i ”Standard”-bildläget, är skärmen uppenbarligen kalibrerad för att stå i butik. Färgtemperaturen är iskall och bilden är överbearbetad med alldeles för hög kontrast, skärpa och färgmättnad! LG har naturligtvis även mer välkalibrerade bildlägen på lager, inklusive både ett låst THX-läge och två ISF Expert-lägen. Till skillnad från det låsta THX-läget kan ISF-varianterna kalibreras efter egna preferenser. Det inkluderar både 2-punkters och 20-punkters gråskala samt full CMS-färgkalibrering. Allt vi kan önska oss, med andra ord.

Den kurviga skärmen faller inte undertecknad speciellt väl i smaken, eftersom kurvigheten hos så förhållandevis små skärmar verkar totalt meningslös. Kurvigt glas med högglans orsakar dessutom större problem med reflektioner av rummet. Och det blev inte bättre när kollegan Audun kallade reflektionen av mig i glaset för ”väldig kraftig”. Kan tänka mig att detta blir en WAF-issue, när frun i huset ser sin egen reflektion i ”lustiga huset-spegeln”. Men allt detta glöms fort när rätt bildläge har valts och Star Trek: Into Darkness snurrar i blu-ray-spelaren. Milde himmel, en sådan bild!

Kalibrering
Det är inte bara priset som indikerar ”high-end” med den här skärmen. LG har verkligen lagt ner möda på kalibreringen, och dessutom betalat licens för att få använda både THX- och ISF-loggan. Av de förkalibrerade lägena är det ISF Expert som drar det längsta strået. Även om det inte är perfekt så är både färgåtergivningen och gråskalan tämligen nära acceptabel nivå. Det är tydligt att skärmen har lite för stort fokus på maximal ljusstyrka, för färgtemperaturen sjunker kraftigt när ljusstyrkan närmar sig full intensitet. Redan från 75 procent ljusstyrka börjar rött tappa intensitet och vid full ljusstyrka saknas nästan 15 procent röd ljusstyrka, vilket ger en kallare färgtemperatur (för stort inslag av blå och grön). Dessutom sjunker gamma en del i samma område. Se ”RGB Balance – Pre-Calibration” i mätresultaten. Dessutom vill jag ha något lägre gamma än de 2,14 vi uppmäter i ISF Expert-läget, i synnerhet som 55EA980W har en så fantastisk svärta. I normala fall skulle allt detta gå att ordna genom att kalibrera normal 2-punkters gråskala, men den svarar dessvärre inte linjärt utan resulterar i ganska så dålig gamma-respons, plus färginslag i gråskalan. Räddningen är 20-punkters gråskalejustering, men man får verkligen hålla tungan rätt i mun för att inte stöka till gamman.

Färgrymden LG 55EA980W målar upp i ISF Expert-läget är väldigt bra i förhållande till färgkoordinaterna för primär- och sekundärfärgerna, men är lite ”off” med tanke på de individuella färgkanalernas ljusstyrka. Det innebär att TV:n inte blandar färger med perfekt precision, vilket till exempel påverkar hur den visar komplexa hudtoner. Det är inga stora avvikelser jag pratar om, men man får tillåta sig själv att vara lite kräsen när man kalibrerar den bästa skärmen man någonsin har sett. Lyckligtvis går detta att korrigera med TV:ns färghanteringsmeny. För att garantera korrekta färger vid alla intensiteter måste jag tillåta att den är svagt övermättad vid full intensitet. Mätningen i kalibreringsrapporten är gjord med full intensitet, medan bilden ”Saturation Sweep” visar färgkoordinaterna mätta på fem nivåer (20, 40, 60, 80 och 100 procent färgintensitet).

Kontrasten är det egentligen inte mycket att säga om, annat än att den är oändlig. I svart finns inget ljus som går att mäta och då är det meningslöst att ens prata om on/off-kontrast. Efter kalibrering mäter ljusstyrkan 46 foot-Lambert (fL), vilket är runt dubbelt så mycket som en välkalibrerad plasmaskärm. ANSI-kontrasten (schackrutigt mönster) ligger också på referensnivå eftersom det i princip inte finns något ljusläckage mellan vitt och svart.

Resultat och sammanfattning
Jag ska inte brodera ut mig för mycket om bildkvaliteten, Audun har redan klarat av den biten. Men det som måste nämnas är att TV:ns förkalibrerade ISF-läge är högst acceptabelt och att skärmen svarar bra på kalibrering. Ur den synvinkeln finns det relativt mycket att hämta för dem som ställer höga krav på bildkvalitet hemma i vardagsrummet. LG 55EA980W är däremot ingen enkel skärm att kalibrera och jag har fått ta till all min erfarenhet för att kalibrera fram en godkänd gamma-respons. Dessutom är det ytterst ont om mätutrustning som klarar av att mäta OLED-skärmar korrekt.

Det slutliga resultatet är inget annat än helt otroligt. LG:s skärm raserar alla referenser jag haft bland TV-apparater och är helt klart ”numero uno”. Att gå tillbaka till LCD-LED och plasma blir rejält dystert och det finns dessvärre bara en enda lösning på problemet. Jag hoppas att OLED sjunker i pris lika snabbt som andra skärmtekniker!

Her kan du lasta ner mätningslresultater av kalibreringen

Vad är gamma-respons?
Gamma är ett sätt att beräkna ljusintensit på olika nivåer, för att kompensera för skillnaden mellan hur en kamera registrerar ljus och hur våra ögon uppfattar samma ljus.
Hög gamma (lågt värde) ger mer ljus i mörka områden i bilden. Det ger en bra detaljering i skuggiga områden men samtidigt dålig dynamik eftersom skillnaden mellan ljusa och mörka områden minskar.
Låg gamma (högt värde) ger mindre ljus i mörka områden i bilden, vilket ger bättre bilddynamik. Risken är att om gamma ställs in för lågt så försvinner detaljerna i de mörkaste områdena (”black crush”).
Standarden för film och video på konsumentmarknaden är gamma 2,2. Det är referensen som filmbranschen använder när de mastrar film. Då utgår de ifrån att vissa av oss sitter i helt mörklagda rum när vi tittar på film och att vi inte ska missa några detaljer i mörka områden även om det finns ett visst bakgrundsljus i rummet som stör ögonen. Detta är också skälet till att det finns en del att tjäna på att mörklägga rummet och kalibrera fram en perfekt gammarespons i förhållande till displayens egenskaper och miljön den står i. Vi får alltså fram den maximala bilddynamiken som utrustningen kan få fram, utan att tappa detaljer i de mörkaste scenerna. I LG:s fall slutade det med att vi fick en gammarespons som var något lägre än standard (2,3), eftersom testrummet är mörkt och skärmen har en förmåga att ge en ytterst bra bilddynamik, utan detaljförluster i de mörkaste områdena.

Audun Hage

(f. 1981): Redaktionschef. Audun anställdes som journalist på Ljud & Bild 2004 och har spelat en aktiv roll i utvecklingen av L&B som tidning och webbplats. Audun är extremt kvalitetsmedveten och känd för sina kräsna öron och skarpa ögon. Som redaktionschef håller han ett öga på allt som journalisterna skriver. Han ansvarar också för Ljud & Bilds TV-tester.