: JBL S4700

Lika bra att erkänna direkt. Vi flinar från öra till öra varje gång vi får in ett par maffiga JBL-högtalare för test. Då vet vi nämligen att vi kommer att ha extra kul de närmaste veckorna. Precis som det mesta från andra sidan Atlanten är de amerikanska högtalarna större än de flesta andra och spelar musik på ett lika STORT sätt. De låter inte alltid 100-procentigt hifi-korrekt, men oj så roligt!

JBL:s allra största toppmodeller Everest D6600 och K2 S9900 är enligt min personliga åsikt något av det grymmaste som går att köpa för pengar. Problemet är bara att de kostar lika mycket som en bra bil – eller två! Nu har däremot JBL lanserat en högtalarmodell som (med en god portion välvilja) befinner sig lite närmare inom räckhåll för musikälskare. Vi hyser en viss förhoppning om att den nya ”mini-K2”-modellen S4700 ska kunna spela i kapp med de stora grabbarna …

JBL S4700
Den har inte fått äran att bli uppkallad efter något majestätiskt berg som Everest och K2 men S4700 är ändå en vidunderlig högtalare, med samma fysiska framtoning som ett normalstort kylskåp. I egenskap av medlem av Synthesis-familjen är den tänkt att vara en potent fronthögtalare till en highend-hemmabio eller spela musik i en seriös stereo.

Rent bestyckningsmässigt har S4700 mycket gemensamt med K2 S9900, fast har mindre extrema högtalarelement och delningsfilter. Kabinettet är förenklat också, med traditionell fyrkantig form i stället för K2:s eleganta, välvda uppenbarelse. Men det handlar fortfarande om en konstruktion av mycket hög kvalitet. S4700 är skapad av Greg Timbers, mannen bakom K2, Everest och andra klassiska JBL-högtalare.

Hjärtat i S4700 är kompressionshornet, som spelar en central roll i nästan alla JBL:s highend-högtalarsystem. Hornet är nyckeln till ljudtrycket, den höga effektiviteten och dynamiken som högtalarna är kända för.

Det 15 tum stora baselementet skapar basfundamentet i konstruktionen. Ett så stort element ser man oftast i stora subbasar, men här används det alltså för att återge frekvensregistret upp till 800 Hz. Modellen heter 2216ND (där ND anger att magnetsystemet har högeffektiva neodym-magneter) och är detsamma som sitter i JBL:s dyraste studiohögtalare.

Vi kunde knappt vänta med att få sätta igång musiken i lyssningsrummet. Men att packa upp de stora och mer än 50 kilo tunga högtalarna var inte gjort i en handvändning. S4700 ska stå på golvet och det rekommenderas att använda metallkonerna (med golvskydd) som ingår för att förankra kabinetten väl till underlaget.

Ljudet
Vissa musikupplevelser glömmer man aldrig. Det kan vara en hejdundrande arenakonsert med skrålande hårdrockare eller en intim klubbspelning med en favoritartist, de har det gemensamt att håret reser sig på armarna och adrenalinet börjar pumpa i ådrorna. Känslan sitter liksom kvar i hörselgången långt efter man har gått hem – och då menar vi inte bara susningarna i öronen …

Många av oss försöker återskapa känslan hemma i vardagsrummet. Det behöver inte låta superkorrekt, vi behöver inte höra minsta lilla detalj, men det ska låta LIVE. Vi vill känna musiken i kroppen. Känna gitarrerna som kittlar i magen och rösterna som smeker öronen och näsan.

Sådana upplevelser kräver en stereo med betydande krafter och en förmåga att skapa ljudtryck, och det är därför det finns högtalare av S4700:s kaliber. Man kan säga mycket om JBL-högtalare, men förmågan att låta LIVE är framträdande. Och när de första tonerna strömmar ut ur S4700 känner jag omedelbart igen den klassiska JBL-klangen. För det första är ljudet extremt direkt, klart, och osminkat. Precis som de flesta JBL-högtalare gör de inga försök att ställa sig in hos lyssnaren på något sätt. Du behöver inte leta efter detaljer, här får du musiken rakt i ansiktet, vare sig du gillar det eller inte!

Bruce Springsteens Wrecking Ball har väsentligt högre ljudkvalitet än hans förra skiva Magic, och med låten ”Swallowed up” låter det ungefär som om vi har bokat en egen privat och personlig konsert med the boss. Gitarrklangen fyller rummet till brädden och tyngden i Bruces röst får väggarna att skallra. Realismen går nästan att ta på och gåshuden infinner sig omedelbart. Detta är minsann ingen dålig kopia av de mer än dubbelt så dyra K2 S9900. Även om diskanten är en aning mer tilltufsad i kanterna än storebror så är dynamiken i röstregistret tveklöst av referensklass.

Vi fortsätter med Springsteen och låten ”American Land”. Med vad som bäst kan beskrivas som irländsk folkrock får de stora JBL:erna oss att stampa takten. Trots det är jag lite besviken över mängden bas. Borde det inte komma mer tryck från två 15-tummare? Även om det finns en betydande snärt i bastrumman har inte S4700 riktigt samma ”slam”-effekt längre ner i djupbasen som andra högtalare med hög underhållningsfaktor, till exempel de betydligt billigare Klipsch RF-7 II. I stället har JBL fintrimmat basen att spela linjärt och kontrollerat i ett så stort frekvensomfång som möjligt. Och även om övre basen och mellanregistret låter snudd på fulländat i mina öron så sker det på bekostnad av djupbasens underhållningsfaktor. S4700 bör därför helst paras ihop med en eller flera subbasar om du vill ha samma dynamik i de lägsta oktaverna också.

Även om ljudet är osminkat och rått betyder det inte att JBL:erna saknar finkänsliga egenskaper. Delikata kvinnoröster som Natasha Khan (från gruppen Bat for Lashes) pressar fram en tår i ögonvrån när hon framför den kittlande ”Laura” och hennes melankoliska röst träffar oss djupt i hjärtat. Ännu en gång förmedlar JBL en känsla av fysisk närvaro som är tämligen unik.

JBL S4700 är dock inte den mest raffinerade högtalaren vi har hört. I lyssningsrummet står även nya Fact.12 från PMC, som spelar i samma prisklass, och de har tveklöst ett ännu klarare, mer neutralt och välnyanserat mellan- och diskantregister. Och där PMC imponerar med sin precisa holografi och djupkänsla upplever vi en mer tvådimensionell ”vägg av ljud” från amerikanerna, som däremot är flera nummer större på höjden och bredden. Det handlar alltså om högtalare som drar sig mer i riktning av rock, pop och annan musik där det gäller att återge instrumenten med realistisk storlek och klang, snarare än att kunna höra exakt varifrån de kommer! Både S4700 och Fact.12 har sina absoluta kvaliteter, men vi vet vilka vi skulle ha valt till kräftskivan …

När vilddjuret vaknar
Ljudbeskrivningen ovan kommer från när vi lyssnat på musik på vad som kan kallas för ”normalhög” volym. Men det är när vi drar upp ljudstyrkan ordentligt som S4700 verkligen vaknar till liv och nästan hamnar i en klass för sig själv. De här högtalarna älskar helt enkelt att spela högt och fortsätter att låta klockrent även på trumhinne-hotande nivåer. Du har blivit varnad!

I takt med att vi driver volymratten medurs går det upp för oss att den lite tunna basen kanske inte är så tunn ändå. Klangbalansen känns nämligen perfekt på högre volymer. Till och med på ljudnivåer som många förmodligen skulle betrakta som galna lyckas JBL få fram alla element i ljudmixen lika bra, och ändå finns det resurser över till de allra hårdaste strapatserna. Det ställer vanliga snygga och prydliga hifi-högtalare i lite pinsam dager! Det är uppenbarligen skillnad på högtalare och HÖGtalare …

Vilken förstärkare?
Den höga känsligheten på 94 dB gör att S4700 kan spela högt även med beskedlig effekt. Men den ljudmässiga potentialen innebär också att de bör kombineras med en strömstark och pålitlig förstärkare som tål att vara med på leken. Vi började testet med vår trofasta arbetshäst Hegel H300, som visade sig ha god kontroll men som inte var en idealisk matchning rent ljudmässigt. S4700:s direkta och osminkade karaktär kunde låta lite vass med Hegel-förstärkaren. Vi hade bättre lycka med Marantz PM11mk3 som har en något varmare och sötare klangkaraktär. Men JBL svarar fint på ännu tyngre grejor: med amerikanska McIntoshs potenta integrerade förstärkare MA8000 fick vi mer av allt, solid kontroll och fyllighet i basen i kombination med luftiga och behagligt upplösta övertoner.

Slutsats
JBL S4700 är en riktig värstinghögtalare som har dynamiska egenskaper som överträffar det mesta vi har hört i sin prisklass och en bra bit ovanför. JBL har lyckats bygga en högtalare som har prestanda väldigt nära de kostsamma K2 S9900, och till ett betydligt hyggligare pris. S4700 låter hejdundrande tjusigt, storslaget och levande med all slags musik. Men den är ändå inget för alla, den vill helst ha en hel del volym innan den gör sitt bästa, och den kräver att ägaren har gott om plats och ett bra förhållande (eller avstånd) till sina närmaste grannar. Dessutom måste man ha en kraftfull subbas eller två om man vill att djupbasen ska låta lika häftigt som den övre basen. Men så länge de här högtalarna får rätt arbetsvillkor är vägen till ljud-Nirvana kort. JBL S4700 är så ”rockigt” highend-ljud kan bli!