: JBL LSR4326P/PAK

Med kännedom om att inte heller hemhögtalare har den riktverkan som behövs för att undgå ett bostadsrums förödande reflektioner hade jag absolut gett JBL:s studiomonitorer samma chans som mina övriga kandidater.

Att få fresta hemanvändare med lite av det godis – och de faktiska prestanda – man ofta finner bland studioprodukter är ett mycket stort nöje. Att kraven på ofärgad ljudåtergivning är högre för arbetsverktyg än produkter avsedda för underhållning är förstås logiskt men det finns åtminstone en bidragande faktor ytterligare. Eftersom den miljö som konsumentprodukter typiskt jämförs i kamouflerar dess egentliga klangkvaliteter kan valet lätt komma att handla om utseendemässiga attribut. När man som musikproducent eller studiotekniker däremot jämför monitorer sker det typiskt i en akustiskt rimligt neutral miljö och skillnaderna mellan olika modeller blir mer reella. En färgad högtalare avslöjas dessutom genom att den mix man arbetat med blir oanvändbar. Valet att testa just LSR4326P är något jag lagt stor möda vid. Serierna LSR-2300/4300/6300 innehåller teknik som är ett resultat av JBL:s och Harmans forskning kring betydelsen av högtalares off-axis-prestanda vid användning i annan än nära reflektionsfri miljö. Ironiskt nog kan dessa studiomonitorer därmed sägas vara bättre anpassade för bruk i hemmiljö än de flesta av dagens hemhögtalare.

Teknik
LSR4326P är i grunden en tvåvägs basreflexkonstruktion avstämd till omkring 50 Hz. Huvudelementet är av lite drygt sex tums storlek och använder ett membran av polymer-förstärkt papper. Dess arbetsområde avslutas vid 2,3 kHz där ett element med membran av silke tar vid. Detta element sitter monterat i ett stort, elliptiskt, spridningsanpassande horn (eller waveguide). Båda elementen är bestyckade med högeffektiva neodym-magneter.

Det faktum att konstruktionen är aktiv har flera stora fördelar. Dels kan man mer effektivt dela upp insignalen så att respektive element erhåller exakt det tonområde som det återger bäst. Baselementet lågpassfiltreras här med hela 48 dB/oktav medan diskantelementet klarar sig med 24 dB/oktav. Vidare möjliggörs avancerade anpassningar av elementens tonkurvor. Exempelvis kompenseras diskantelementet med +6 dB vid 11 kHz. Slutligen har en aktiv konstruktion fördelen att högtalarelementen kan direktkopplas till slutstegens utgångstransistorer – något som har stor betydelse för systemets dämpfaktor. Medan exklusiva förstärkartillverkare sörjer för att uppnå en mycket låg utgångs­impedans (Audionet omkring en milliohm) så introducerar passiva högtalarkonstruktioner serieinduktanser med hundratals gånger högre resistansvärden. Detta medför att gjorda ansträngningar typiskt går förlorade.

På högtalarens baksida finns två lågnivåingångar (tele och XLR) samt två stycken digitala ingångar (RCA och XLR). Ett oerhört priseffektivt system kan fås genom att använda LSR4326P ihop med en tusenkronors CD-spelare med elektrisk digitalutgång – allt annat (inklusive fjärrkontrollerad volymkontroll samt ingångsväljare) finns inbyggt i högtalarna. De som använder någon typ av datorbaserad musikspelare kan naturligtvis ansluta denna på samma sätt. Angående uppspelning från renodlad dator så rekommenderar jag normalt ett externt ljudkort men eftersom den kritiska DA-omvandlingen i detta fall sker i LSR4326P så finns stor sannolikhet att man klarar sig undan utan märkbara förluster. Detta gäller alltså om datorn har elektrisk digitalutgång. Dock bör man undersöka om den mjukvara man använder kanske kan omvandla (sampla upp) programmaterialet till 48 kHz. Enkla ljudkort konverterar annars ofta upp signalen till 48 kHz för att åter konvertera ned den till 44,1 kHz – en process som med förenklade rutiner kan degradera ljudet hörbart.

Lågfrekvenskorrektion
Inbyggt i 4326P finns ett automatiserat system för utjämning av rumsproblem vid låga frekvenser. Processen är mycket enkel och görs utan dator och krångliga program. För mer avancerade användare ingår ändå mjukvara för att kunna skräddarsy systemets inställningar. Rumsanpassningen görs på någon minut genom att placera medföljande mätmikrofon i lyssningspositionen och hålla inne fjärrkontrollens RMC-knapp – sedan sköter högtalarna sig helt själva.

Trots implementeringen av DSP-teknik har man glädjande nog avstått både från att impulssvarskorrigera högtalarna och att försöka bekämpa rumsreflektioner. Beslut som får min redan höga respekt för tillverkaren att öka ytterligare. Impulssvarskorrektion hade visserligen kunnat förbättra högtalarnas prestanda i en viss punkt men inte utan att tillföra avsevärt större problem i andra. Till skillnad från enkel ekvalisation – där man kan välja att basera sitt filter på ett genomsnitt av flera mätpunkter – behöver den mer avancerade tekniken en helt specifik beskrivning av systemets karakteristika. Eftersom högtalare utgör ett nytt linjärt system för varje betraktad punkt så är sådan teknik högst vansklig att använda i andra än nära reflektionsfria rum.

Förutom att observera problematiken kring högtalarkorrektion har man alltså klokt även avstått från att försöka korrigera rumsreflektioner vid riktningslokaliserbara frekvenser. Att korrigera en tredimensionell miljö är inte möjligt med vare sig två, fem eller sju högtalare. Varje reflektionspunkt kräver en egen, dedikerad ljudkälla med tillhörande DSP och specifika filter. Även om tekniken rent teoretiskt skulle fungera inom ett mycket litet lyssningsområde är alternativet att använda absorbenter naturligtvis mer tilltalande på alla sätt.

Vid icke riktningslokaliserbara frekvenser är däremot såväl enkel ekvalisation som den mer avancerade motfastekniken mycket fördelaktiga att utnyttja. Den teknik som JBL implementerat i LSR4326P använder minimum-fas-ekvalisation för att linjärisera tonkurvan under 160 Hz – en mycket väl avvägd övre gräns. Tyvärr görs korrektionen individuellt för varje högtalare. Att detta är olyckligt är något jag påpekat för flera utvecklare av produkter gående under namnet ”digital rumskorrektion”. Eftersom musik typiskt är monoverkande under 100 Hz (bastrumma och melodibas) kommer en korrektion av varje högtalare separat att kompensera för fel situation och stående vågor som helt enkelt inte existerar vid användning av två högtalare. Resultatet av detta kan studeras i nedanstående mätning av RMC kalibrerat i vanligt, odämpat rum.

Placering
Även om 4326P alltså möjliggör kompensation för rumsproblem vid låga frekvenser är en speciell placeringsstrategi ändå fördelaktig att vidta. Enkelt uttryckt vill man försöka undvika rummets interferensproblem (reflektioner) även om det betyder förvärrade resonansproblem (stående vågor). Jag vill nämna två speciellt fördelaktiga strategier för alla rektangulära rum. En där högtalarna placeras nära vägg och en där lyssnaren placeras nära vägg. Om man önskar placera högtalarna vid en av rummets kortsidor passar ofta ett relativt kort avstånd ut från en av dessa bra. För att finna lämplig lyssningsposition kan man dividera rummets längd med 2,6 alternativt 1,6. Om man istället önskar högtalarplacering vid en av rummets långsidor är det ofta fördelaktigt att inte sitta för långt ut från väggen bakom (maximalt en halvmeter). Högtalarna placeras gärna vid en tredjedel av rummets bredd/djup. Avstånd till respektive sidovägg fås automatiskt genom att eftersträva en liksidig stereotriangel. Om förhållandet mellan högtalarnas väggavstånd efter detta inte avviker på ett matematiskt snyggt sätt (exempelvis gyllene snittets (1+√5)/2) kan man kompromissa med stereotriangeln och placera högtalarna något tätare ihop.

Lyssningsintryck i vanligt rum
Innan den första provlyssningen placerar jag högtalarnas mätmikrofon i lyssningspositionen och aktiverar systemet RMC. Efter någon minut har högtalarna undersökt mitt rums beteende vid låga frekvenser, skapat korrektionsfilter och blivit redo att användas. Något ologiskt meddelas aktiv RMC-funktion genom att en indikator släcks. När högtalarna är fabriksnya betyder tänd indikator att RMC inte har kalibrerats och efter det att funktionen har förbikopplats. Att smidigt kunna koppla förbi funktionen är bra om man är flera som lyssnar eller om man inte befinner sig i kalibrerad position.

Som första testlåt väljer jag spåret ”Tired” från duktiga Christopher von Deylen alias Schiller och albumet ”Sehnsucht” 2008. LSR4326P bjuder här på en öppen klang med ett detaljerat diskantregister. Produktionens fantastiska ljudbild kommer däremot inte alls fram. Exempelvis går rumsinformationen hos Jaëls spröda vokal nära helt förlorad. Högtalarnas spridningsanpassning verkar rädda en del av klangen vid höga frekvenser men gällande det huvudsakliga mellanregisterområdet råkar 4326P ut för samma förödande rumsproblem som alla andra högtalare med alltmer rundstrålande karakteristik under 1 kHz.

En lämplig låt att undersöka hur pass väl RMC fungerar är Erasures underbara ”Rock me gently” från 1995. Speciellt i låtens brygga – där melodibasen når E1 (41 Hz) – märks det att RMC städar upp fint. Utan systemet har basåtergivningen tydlig ringning. Högre upp i frekvens upplevs funktionen inte ha någon betydande verkan. Positivt gällande klangen är att Andys röst upplevs fri från den hårda klang som många högtalare ger den i rum som detta.

Oerhört krävande musik som Psyclon nine och ”As you sleep” från albumet ”Divine infekt” 2003 får ingen större separation beträffande varken dess ljudbild eller klang. Aggressiv energi förvandlas till en ganska påfrestande upplevelse. Resultatet är inte sämre än med andra testade högtalare i detta rum och kan dessutom förbättras något genom att använda 4326:ornas inbyggda tonkontroller. Man kan exempelvis höja nivån något under 500 Hz och därmed få en varmare klang. Om man ansluter högtalarna till en dator (via USB) kan man till och med skräddarsy filtrens övergångsfrekvenser efter egna önskemål.

Sparsmakad akustisk musik som Sophie Zelmanis ”I’ll remember you” från 1995 utgör ett representativt exempel på material där LSR4326P tillåts bjuda på några mycket trevliga lyssningsupplevelser. Denna produktion drabbas långt mindre av mitt rums degraderande inverkan tack vare dess minimalistiska ljudantal. Inte nog med det – tack vare att man hårdpanorerat även vokalen så kringgås också stereosystemets korsmatningsfel. De enda riktningar som stereosystemet kan återge korrekt (utan korrigerande tekniker) är högtalarnas fysiska positioner. Observera att motverkande filter bör appliceras endast på berörda ljud under mixningen och inte på hela mixen som i fallet ambiofoni.

Lyssningsintryck i åtgärdat rum
Provlyssningen i akustikåtgärdat rum inleds med välproducerad Goa trance signerad Boris Blenn. Spåret Jupiter 8000 från projektet med samma namn ges en mycket torr och exakt bas. På klassiskt Goa-manér består låtens grundtakt av en hård och snabbt fallande bastrumma följd av tre sextondelstakter melodibas. I odämpade rum – med efterklangstid motsvarande hela sekvensen – förvandlas detta till ett enda långt muller. Här fås istället en oerhört mäktig dynamisk verkan och ett rakt, härligt driv. Även produktionens läckert sprakande effektljud kommer fram på önskat sätt. Många högtalare mattar annars av komplexa vågformer som denna så att dess konturer försvinner.

Musik som är lika krävande gällande perspektivåtergivning som Goa trance är klangligt och Enigmas ”The roundabout” från albumet ”Le roi est mort, vive le roi!” 1996 återges omkring lika imponerande. När jag blundar förflyttar 4326:orna mig till ett rum av helt gigantiska dimensioner. Klangen är mycket välbalanserad även om en snabb jämförelse med ett par DSP-korrigerade KEF Q300 (understigandes +/–0,5 dB) visar att skillnader finns. Såvida man inte A/B-testar är det ändå svårt att vara kritisk till en återgivning om kanske +/–3 dB i lyssningspositionen. Inte ens med de mest påkostade av högtalare uppnås sällan bättre än +/–10 dB i vanliga rum. Att ha synpunkter på en återgivning med sådana avvikelser kräver ingen petig entusiast – bara normalt musikintresse.

RnB när den är som bäst och Ciaras snygga ”Ride” från albumet ”Basic instinct” 2010 ger en fullskalig klang med väl separerade ljud. När det låter så här bra är det lätt att volymen åker upp rejält och 4326P har inga som helst problem att hänga med trots spårets kraftiga bas. Kantslagpositionens nedstämda bastrumma återges nästan lika övertygande som produktionens huvudsakliga vid G1 (49 Hz). Ljudbilden har bättre fokus än de flesta andra högtalare jag testat med utspridda element. Dock blir ljuden inte lika självklart utplacerade som med nära punktstrålande högtalare. Eftersom denna kvalitet är oerhört känslig för tidiga rumsreflektioner blir den sällan aktuell att eftersträva.

Slutsatser
LSR4326P är en utmärkt högtalare på många sätt. Trots hög teknisk nivå har JBL inte – som en del andra tillverkare – tagit sig vatten över huvudet och försökt kompensera för problem som endast kan lösas akustiskt. Resultatet i åtgärdat rum tillhör testseriens bästa. Också under mindre lämpliga akustiska förhållanden erhölls ett ovanligt bra resultat tack vare högtalarnas enhetliga spridning och dess inbyggda system för lågfrekvensutjämning – RMC. Med tanke på allt som ingår är högtalarna och LSR4326P/PAK verkligen ett fynd.