Det mest uppseendeväckande med specifikationerna är den låga upplösningen. HTC har dragit ner på antalet bildpunkter i sensorn för att kunna göra dem större och fånga upp till 300 % mer ljus. Ungefär som på iPhone 5S, fast mer extremt, samt med det klatschigare namnet Ultrapixel. Till det kan läggas en riktigt bra bländare och en optisk bildstabilisator som faktiskt flyttar linsen för att kompensera för rörelser. Sammantaget är det lovande för en bra bildkvalitet.

Appen har de flesta funktioner man behöver. Förutom ett tiotal scenlägen finns speciella lägen för nattfoto, HDR och panoramafoton. För en gångs skull kan man dessutom ställa ISO och vitbalans, samt justera kontrast, mättnad och uppskärpning. Till det kommer funktioner för ansiktsigenkänning, geotaggning och igenkänning av leenden. Det finns även ett antal kreativa filter man lägga på bilden. Kort sagt kan både den som bara vill knäppa bilder och den som vill få mer kontroll känna sig nöjd.

I dagligt bruk får man välexponerade bilder med något överdrivna färger och godkänd skärpa. Men kameran behandlar bilderna hårt vilket kan ge oönskade effekter. Och naturligtvis gör den lägre upplösningen att man inte får samma detaljskärpa. Den har även problem med motiv med hög kontrast. Däremot är den alldeles utmärkt i svagt ljus. Sensorn, optiken och bildstabiliseringen gör att man får skarpare bilder med fler detaljer och mindre brus än med majoriteten av konkurrenterna.

Slutsats
HTC har gått i motsatt riktning mot Nokia. Man har lyckats med föresatsen att ta in mer ljus och därmed kunna ta bättre bilder i svag belysning. Speciellt som man tack vare bildstabiliseringen även kan exponera längre utan riskera suddiga bilder. Men under normala förhållanden tappar man tyvärr detaljskärpa. Detta i kombination med att det då och då dyker upp oönskade effekter i bilderna gör att HTC One tyvärr får abdikera tronen till sina konkurrenter.

Också i detta test: