Foto & Video Hi-fi Hemmabio Högtalare Hörlurar TV

: Naim Ovator S-400

Ledig tungviktare

Naims högtalare känns igen på sin extrema snabbhet och sin lysande tonala sammanhållning. Och de behöver inget stort vardagsrum!

Av / 2012-03-29 - 06:33
Naim Ovator S-400
Geir Gråbein Nordby

När det gäller ljudmässiga aspekter så finns det särskilt en som jag är helt beroende av. Om den sitter som den ska så kan jag leva med att andra egenskaper inte är helt hundraprocentiga. Jag pratar om dynamik. Den ger musiken liv, och eftersom det ändå knappt finns två ljudtekniker som är överens om hur ljudet ska låta på en skiva, tycker jag att dynamiken är viktigare än den tonala balansen. Dynamik går hand i hand med timing. För en högtalare innebär detta att ljudet från alla högtalarelement träffar örat samtidigt. Här spelar elementens placering en stor roll, men ännu viktigare är att delningsfiltret är korrekt konstruerat.

När priset är så högt som 35 000 kronor så ställer jag naturligtvis höga krav på det mesta. Högtalaren ska självfallet ha god upplösning i tonerna, det måste finnas tillräckligt med bas och gott om luftighet överst i diskantregistret. Inga delar av frekvensregistret får sticka ut hörbart mycket.

Jag erkänner att jag gärna lyssnar på musik på en volym som ligger en bit över genomsnittet. Därför är jag inte så intresserad av att en högtalare måste låta helt optimalt på väldigt låg volym. Först när musiken överröstar ett vanligt samtal är det viktigt att allt sitter som det ska.

En högtalare som fängslar
För lite över ett år sedan hörde jag på Naims    75 000 kronor dyra Ovator S-600, och jag fastnade direkt. Det var något med just timingen och dynamiken som gjorde att jag aldrig tröttnade på dem. Ett speciellt högtalarelement som kallas Balanced Mode Radiator spelade alla frekvenser över 380 Hz, alltså allting från översta basregistret och ända upp till de ljusaste övertonerna, vilket resulterade i en helgjuten ljudbild med snudd på helt perfekt timing.

Speciell mellanregister/diskant
Lillebror S-400 är bestyckad med ett liknande element. Det är mindre, 46 mm jämfört med storebrors 85 mm, och sträcker sig ”bara” ned till 700 Hz. Ändå är det exceptionellt att ett enda element kan återge hela frekvensregistret mellan 700 Hz och 35 kHz. Fem och en halv oktav, alltså. Att lyckas med något sådant utan att orsaka stora mängder förvrängning kräver en hel del beräkning, tester och felsökning. Naim har till slut landat på en sandwich-konstruktion med ett membran av Nomex (ett värmebeständigt material som bland annat används i brandmansdräkter) som täcks av ett lager papper på ömse sidor. Talspolen är gjord av kopparöverdragen aluminiumtråd i stället för ren koppar. Allt för att få ned vikten på de rörliga delarna. Spolen väger faktiskt bara ett enda gram!

En av högtalarelementets uppgifter, förutom att eliminera behovet av ett delningsfilter i det övre mellanregistret, är att skapa en bredd spridning. Därför rekommenderar Naim att högtalarna står en bit ut från väggen för att måla upp en så holografisk ljudbild som möjligt.

Den viktiga basen
De lägsta frekvenserna återges av två 6,5-tummare som är byggda för att ha låg förvrängning och jämn spridning. I stället för basreflex har Naim valt en sluten konstruktion vilket innebär att de djupaste frekvenserna rullar av lite tidigare, men man slipper däremot förvrängningen från basporten.

Naim har också arbetat hårt med delningsfiltret för att optimera fasövergången mellan basen och mellanregistret, och för att spridningen vid delningsfrekvensen ska bli likadan för båda elementen så att man inte märker av något glapp i fasen var man än sitter. Eftersom både diskant- och mellanregistret återges av ett enda element behövs inget delningsfilter vid 2–3 kHz, som nästan alltid hade medfört en fasförskjutning i detta mycket känsliga område.

Sockeln
Sockeln i kraftig aluminium är frikopplad från resten av kabinettet för att förhindra vibrationer. Den huserar också det passiva delningsfiltret – som för övrigt går att byta ut mot ett aktivt, och då går det att välja mellan bi-amping- och tri-amping-drift.

Intryck
Ovator S-400 visar sig omedelbart vara en rytmisk rackare. Attacken i ljudbilden är mycket bestämd och allting hänger ihop bra. Ett slag på en bastrumma förmedlas med sin lågfrekventa kropp, helt i takt med klickningen från pedalen. Många andra högtalare släpar efter lite i basen, så att den sköljer över lyssnaren lite efter klickningen. Men inte här. Och mellanregistret har massor av energi och en fin klangstruktur, vilket gör att både kvinno- och mansröster framträder mycket i musiken. Ljudbilden är sammansvetsad från basen och ända upp till diskanten. Ljudbilden är inte så våldsamt tredimensionell, men det spelar inte så stor roll för mig. Högtalarna är taktfasta och låter bara bättre när man spelar högt – om de har tillräckligt med förstärkareffekt. Eftersom de inte går lika djupt i basen som en del andra så skulle jag verkligen vilja avråda från att underdimensionera förstärkarkraften.

Auduns kommentar till Geirs högtalare:

Ljudet från Naim Ovator S-400 kan bäst beskrivas som ”in your face”! De har en oerhört frisk spelstil där musiken kommer fram ordentligt och svävar obestämt mellan högtalarna, och ger en känsla av att man står nära scenkanten. Om jag ska jämföra med andra högtalare jag känner till så ligger det nära till hands att nämna System Audios utmärkta Mantra 60 för 22 000 kronor, som har samma fina timing och live-aktiga spelstil. Naim-högtalarna ger bara mer av allt det goda – särskilt i mellanregistret, som kännetecknas av att röster är oerhört öppna och homogena. Det är nog mycket tack vare det speciella BMR-elementet som återger ett så brett frekvensregister.

Med akustisk musik, rock och metal ger S-400 en känsla av närhet som många andra högtalare i prisklassen bara kan drömma om. Med gammal Dire Straits, Pink Floyd och Eric Clapton känns det nästan som om gitarristen spelar i rummet. Däremot tror jag inte att detta är ett perfekt val för dem som älskar klassisk musik. Ljudbilden är framfusig och känns samtidigt som ganska så smal och tvådimensionell. S-400 har inte samma rumskänsla som ett par Bowers & Wilkins 804D eller Dynaudio Focus 340 där ljudbilden breder ut sig stort, både mellan högtalarna och ut mot sidorna.

Naims högtalare har basåtergivning som skiljer sig markant från Linns. S-400 är en så kallad tryckkammarkonstruktion, alltså ett slutet kabinett utan basreflexport. Det ger en väldigt exakt och korrekt bas, men personligen skulle jag vilja att det svängde lite mer!

Anslagen är visserligen väsentligt stramare och mer bestämda, och känns rent subjektivt snabbare, men de är samtidigt betydligt tunnare i djupbasen. Jag märker det särskilt tydligt på Nine Inch Nails energiska trumslag. Basen träffar hårt och precist, precis som hobbyrockare som kollegan Geir vill ha det, men de skakar inte putsen från väggarna som Linn Isobarik gör. Förtjust i djupbas som jag är sätter jag en slant på Linn Isobarik till hip-hop, trance och annan elektronika. Med sådan musik, där bas är en viktig del av upplevelsen, kan Naim-högtalarna verka en smula tunna. Basanslagen från dubstep-ikonen Skrillex träffar punktligt och precist, men saknar lite ”schwung” i djupbasen.

På papperet är Naim Ovator mer lättdrivna än Linn Isobarik, men i praktiken känns det tvärtom. Ljudet öppnar inte upp sig ordentligt förrän man vrider upp volymen en aning, och S400 trivs bäst med en strömstark förstärkare av högklassig kaliber. Medan Linn-högtalarna gjorde bra ifrån sig med Pioneers hemmabioreceiver SC-LX85 var vi tvungna att gå upp till Naim SuperUniti för att ljudet från S-400 verkligen skulle bli smaskigt. Å andra sidan skulle jag trivas utmärkt med den sistnämnda kombinationen, fast på sikt skulle jag nog ha övervägt att skaffa en subbas för att tillfredsställa suget efter djupbas.

Naim Ovator S-400 är en högtalare med speciella egenskaper, och när den är som bäst ger den en naturtrogen musikupplevelse som kan utmana betydligt dyrare högtalare. Den har rapphet och sömlöshet som största styrkor och trivs bäst med en kraftfull förstärkare. I synnerhet med akustisk musik och vismusik är detta en oerhört behaglig och givande högtalare att lyssna på!

Ljud & Bild tycker

Rytmisk mellanbas. Briljant tonal sammanhållning. Dynamik! Basen kunde ha gått djupare. Aningen platt stereoperspektiv.

Också i detta test:

Naim Ovator S400 & Linn Majik Isobarik

Sammanfattning

Två vägar till Rom

Bara för att två högtalarpar är brittiska och kostar ungefär lika mycket betyder inte att de låter likadant. Hör bara på Linn Majik Isobarik och Naim Ovator S-400.

Läs hela testet

Linn Majik Isobarik

Lättlyssnad rockhögtalare

Rent traditionellt bygger Linn inga rockhögtalare, men de nya Isobarik-modellerna har en bas som det är enkelt att fastna för!

Punchig och precis djupbas. Musikaliskt och behagligt ljud.
Aningen tunt mellanregister.
Läs hela testet

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vill du läsa hela artikeln?

Med LB+ Total får du tillgång till ALLT innehåll på Ljud & Bild och LB Home

Redan prenumerant? Logga inn.

Vill du ha tillgång till enbart Ljud & Bild eller LB Home?

Klicka här för att beställa Ljud & Bild

Klicka här för att beställa LB Home

Rulla till toppen