MacBook Air var på många sätt och vis den första ultrabook-datorn. Den såg dagens ljus 2008 och det speciella och unika med Apples lättviktsdator var att den under flera år var den enda maskinen på marknaden som kombinerade ett ultratunt yttre med höga prestanda. Till skillnad från alla Windows-baserade netbook-datorer som fanns på den tiden. De var också lätta och bärbara, men hade usla prestanda.

2011 introducerade Intel begreppet ”ultrabook” och det banade väg för en helt ny sorts Windows-dator som kunde mäta sig med MacBook Air och ha en lätt och bärbar design, lång batteritid och rejäla prestanda.

Ändå var MacBook Air – trots att den rent tekniskt inte är någon ultrabook i Intels bemärkelse – startfältets obestridda ledare tack vare sin överlägsna design och fina mobilitet. Så var det åtminstone väldigt länge. Men nu har vi bestämt oss för att ännu en gång ta temperaturen på ultrabook-marknaden – och att jämföra den ikoniska MacBook Air med alla Windows-kloner som hittills aldrig riktigt har lyckats få oss att tappa hakan när vi jämfört dem direkt med Apples lättviktare.

Och slutsatsen är klar! MacBook Air behöver förnyas. Vi kallar den här artikeln ”MacBook Air mot resten”, eftersom det var vår utgångspunkt, men testresultatet talar sitt tydliga språk: Apple har hamnat på efterkälken och i dagsläget är det märken som Lenovo, ASUS och Samsung som visar var skåpet ska stå.

Apple, ta upp kampen med en rejält uppdaterad MacBook Air! Just nu är det ni som är ”resten”!

Så testade vi
Ultrabookarnas prestanda är testade med programmet Geekbench 3 från Primate Labs i en cross platform-version som ger resultat som är jämförbara oberoende av operativsystem. Geekbench 3 utför en rad typiska arbetsuppgifter på datorn. Resultatet mäts efter ett poängsystem vars referens (2 500 poäng) är en Mac mini från 2011 med en Intel Core i5-2520M 2,5 GHz-processor. Om en dator får 5 000 poäng innebär det alltså att den är dubbelt så snabb som referensen.

Geekbench 3 ger resultat som skiljer på antalet processorkärnor. Poängen är därför uppdelad i ett single-core- och ett multi-core-resultat, där det senare är processorns samlade prestanda, medan det förstnämnda anger hur snabb varje processorkärna är.

Utöver prestanda har vi undersökt skärm, bildkvalitet, tangentbord (inklusive känsla), design, ergonomi, byggkvalitet (inklusive material, mått och vikt) samt andra specifikationer (lagring, anslutningar, etc).

Vi har fuskat
Den här gången ville vi testa det allra bästa av det bästa som tillverkarna hade att erbjuda. Alltså att testdeltagarna skulle ha bästa möjliga konfiguration som går att köpa för pengar. Dessvärre kunde inte alla tillverkare leverera testmaskiner som levde upp till våra krav. De har visserligen sådana modeller i sortimentet, men de är inte tillgängliga för teständamål.

Men att jämföra produkter om några har bästa möjliga konfiguration och andra kostar hälften så mycket och har betydligt sämre specifikationer, är som att jämföra äpplen och päron. Det är inte så meningsfullt. Därför har vi valt att fuska lite och låtsas som att alla datorerna är toppkonfigurerade. I realiteten påverkar detta bara benchmark-testet för de datorer som inte fanns till förfogande som toppmodeller. För dessa produkter har vi använt testresultat från Primate Labs stora Geekbench 3-databas. Där har vi hittat resultat som direkt motsvarar de deltagande modellerna med bästa möjliga specifikationer.