: Dynaudio Evidence Platinum

Evidence är högtalartillverkaren Dynaudios toppserie. Ursprungshögtalaren i serien lanserades för 12 år sedan med toppmodellen Evidence Master, men utvecklingen och firmans egen R&D-avdelning har långt ifrån stått stilla sedan dess. För några år sedan kom det en mindre modell i serien, Temptation, och det finns även en centerhögtalare för den besuttne hemmabioentusiasten.

Nu är det dags för Evidence Platinum, som så att säga kombinerar den lite slankare kabinettdesignen från Temptation med nyutvecklade lite större baselement och den nya Esotar 2-diskanten. Dynaudio gjorde sig ju från början känd som elementtillverkare, och givetvis är det firmans egna prestigeelement som ligger till grund för konstruktionen. I övrigt är Dynaudio en firma som gör allt själv, i motsats till många andra high-end-märken – varav en del för övrigt också använder sig av Dynaudios utmärkta element.

Tre lådor med högtalare
Att få in en uppsättning Evidence Platinum i ett rum är inte en helt enkel match. Högtalarna kommer i tre enorma lådor som tillsammans väger drygt 400 kg. En av lådorna är enbart för de tunga fötterna till högtalarna.

Och inte nog med det – dessa lådor ska också härbärgeras någonstans. Om högtalarna ska transporteras är emballagen helt enkelt ett måste.

Två starka män kan till nöds klara att få in högtalarna, montera fötterna och placera högtalarna på lämplig plats i rummet. Men, veklingar gör klokt i att vara fler…

Tre lådor med element
Evidence har en design som ser ut som tre lådor staplade på varandra. Diskant/mellanregisterlådan sitter ovanpå den ena baslådan och den andra baslådan står upp och ned ovanpå diskanten. I verkligheten är det dock mycket elegantare än den beskrivningen.

Diskant/mellanregisterbaffeln är en 40 mm tjock aluminiumplatta bearbetad för optimerad utstrålning som sänder signaler om att här är en tillverkare som menar allvar. Den 115(!) kg tunga högtalaren står på en fot (många kilo av tyngden ligger här) som gör att den höga och slanka högtalaren står rock steady. I foten finns enkelt justerbara spikes som antingen avslutas i just en spike eller en platta med gummiunderlägg. På mitt trägolv var det uppenbart gummiunderlägget som skulle användas.

Kabinettet är tillverkat på Dynaudios egen kabinettfabrik i danska Vejle. Normalt heter det att om ett kabinett ska kunna lackas ordentligt måste man till bortre Asien för att få det gjort. Men Dynaudio menade att den uppgiften måste kunna lösas även här hemma, så för ett par år sedan – efter en massa provande och utvecklande – investerade man i en lackprocess som gör att man kan lacka väl så läckert som kineserna, något som Evidence, som namnet säger, är ett bevis på. Kabinettet har helt enkelt en fantastisk finish.

Smal är den, Evidence Platinum, men också enormt hög. Man gör ingen hemlighet rent designmässigt av att det är flera kabinett ovanpå varandra, den lilla spalten mellan kabinetten lättar det visuella intrycket.

Om man sedan tycker högtalarens design faktiskt är snygg är en helt annan sak. Här har varit en hel del folk på besök, och när en tjej i 20-årsåldern säger att de där högtalarna gärna fick stå hemma hos henne kanske Dynaudio inte gjort helt fel? Å andra sidan, motsatsen har onekligen också hörts bland gästerna. Men en sak har gästerna trots allt haft gemensamt – alla har blivit imponerade på ett eller annat sätt. Om inte av utseendet så i varje fall av ljudet.

Reflektioner om reflektioner
En av de intressanta finesserna i Dynaudios Evidence-serie är något man kallar DDC, Dynaudio Directivity Control. Det betyder att man finjusterar balansen mellan symmetriska element för att styra utstrålningen så att reflektioner från golv och tak minskar. Dynaudio hävdar själva att de reducerar dessa reflektioner med minst 75 % och därigenom löser många akustiska problem i rummet utan att påverka själva musiksignalen elektriskt eller själva rummet mekaniskt.

Det gör också högtalarna relativt lätta att placera i rummet. Det är naturligtvis inte så att de inte kräver ett förnuftigt inställningsjobb, men väldigt många högtalare är väsentligt mer hysteriska. Man blir ganska snabbt på det klara med hur det hela ska stå för att bli bra.

Hos mig har det mer varit lyssningsavståndet till högtalarna jag arbetat med. Jag skulle helt enkelt sitta en halv meter närmare högtalarna än förväntat, när jag satt för långt bak fick jag inte stereoperspektivet att bli helt så mitt i prick som högtalarna lade upp till. I gengäld blev det verkligt bra när jag hamnade på rätt avstånd.

Dynaudio ställer till det
Hur som helst är det verkligt intressant med den här typen av produkter som ger dig möjligheten att verkligen gå ända ut till och ibland till och med spränga gränserna för vad du trodde att du skulle kunna få uppleva. Dynaudio Evidence Platinum ställde onekligen till det lite grann för mig.

Så här är det: jag har för inte så länge sedan flyttat, bland annat för att kunna få plats till att testa sådana här produkter vars fysiska storlek sätter vissa gränser för var du överhuvud taget kan placera dem. Inte nog med det, med varje produkt följer som sagt också emballage som även de ska härbärgeras. De tre stora trälådorna här får man bara inte rum med i en lägenhet mitt i storstaden.

Komponenterna i delningsfiltret är av allra yppersta klass och noga utvalda för sina ljudmässiga egenskaper.

Sålunda har jag ett helt nytt lyssningsrum, plus att flyttningen gjort att min egen referensutrustning fick stå overksam och helt urkopplad en dryg månads tid ungefär. Det är något man inte ska underskatta, för det betyder att några av mina apparater – inte minst då kablarna – faktiskt behövde spelas in igen. Det tar rätt lång tid, vi talar om veckor. Men sådant hörs och är nödvändigt att ta med i beräkningen när man spelar på sådana här högtalare som i princip kan skvallra om allt i din avspelningskedja.

Därför var det en smula frustrerande att Dynaudio-högtalarna förvisso rätt snabbt fann sin rätta plats i lyssningsrummet, men att man också hörde att det absolut fanns mycket mer att hämta. Återgivningen var också vassare än gott var, ett ombyte till ett par billigare men fortfarande bra – och nyligen spelade – kablar tog bort vassheten men också en del av det fantastiska djupet och detaljeringen i ljudbilden. Det var alltså inte högtalarna men kringutrustningen jag skulle få på plats innan själva lyssningstesten.

Nirvana, here I come…
Men så en dag, en kväll, efter att hela anläggningen hade fått en extra ordentlig massage under en housewarming kvällen innan, skedde undret. Pusselbitarna föll på plats, jag kände igen min referensförstärkare och mina kablar, och högtalarna spelade fullständigt underbart. Det blev, precis som jag hoppats att högtalarna skulle kunna ge mig, en magisk musikupplevelse. Plötsligt fanns den där, harmonin, och på ett sätt som du bara kan få med produkter av yppersta klass.

Hur det hela hänger ihop upptäcker jag egentligen först efter en stund när jag ser på vilka skivor som ligger i skivhögen. Oftast när jag testar använder jag mig av musik som jag vet kan ställa till problem, som ger testobjekten en utmaning. Här blev det lite annorlunda. Jag plockade även fram flera gamla favoritskivor som jag inte lyssnat till på mycket länge, skivor som jag i princip bara spelar när allting fungerar och det inte kan bli så mycket bättre rent ljudmässigt. Jag satt helt enkelt och njöt för fulla segel.

De två diskantelementen arbetar med DDC, Dynaudio Directivity Control. Det betyder att man finjusterar balansen mellan symmetriska element för att styra utstrålningen så att reflektioner från golv och tak minskar.

Nu tänker ni kanske ”vad är nu det för skivor?”, men se, det tänker jag inte tala om. Mest för att jag inte vill riskera att få några av dem sönderspelade, att tvingas lyssna till dem på mässor. Men också för att retas litegrann. När du lyssnar bör du spela din egen favoritmusik eller den musik du helt enkelt har lust att höra just då.

Några av skivorna slinker förvisso in i mina texter då och då, men min egen musiksmak begriper inte ens jag själv mig på egentligen. Den är tämligen spridd…

Lite musik på vägen
Men, visst kan jag ge lite musikexempel på vad jag spelat under testen. En härlig låt som Tåg och Flyg och Båt med Fläskkvartetten och Freddie Wadling på sång har en tung botten som kan trigga speciellt lite bastunga mellanklasshögtalare till att booma ordentligt. Med Evidence Platinum är det emellertid en häpnadsväckande balans över hela frekvensområdet, från det djupaste djupa till det sprödaste i diskanten, så som man bara kan få fram det med “spitzenklasse”-högtalare. Låten har ett stort rum och massor med detaljer. I och med att det är akustiska instrument det handlar om blir detaljerna nästan ännu viktigare. Och Platinums nya diskantelement kan verkligen krama ut de sista detaljerna på ett härligt naturligt sätt.

Blind Faith: Can’t find my way home, har en cymbal (du kan inte missa den) som verkligen kan sätta diskantelementen på prov. Jag har hört den cymbalen låta som allt från krossade fönster till en skramlande plåtburk, på högtalare med för mycket energi i diskanten är det helt enkelt gräsligt, men här låter den ohyggligt naturligt och man kan närmast läsa att det står Zildjian på den.

Silje Nergaards sång på Be Still My Heart från skivan At First Light, kan ofta låta lite underligt vass och onyanserad – när hon spelade in på KKV använde man i mitt tycke en generellt bättre sångmick för hennes röst. Producenten Jojje Wadenius har här valt en annan mik, som egentligen bara fungerar ordentligt när det spelas på en verkligt bra högtalare. Med Platinums mellan-

registeråtergivning förstår jag hans val mycket bättre. Siljes röst blir kristallklar och hennes överlagrade stämsång med sig själv placerar ut de olika stämmorna som på en nattsvart stjärnhimmel. En mycket övertygande återgivning av den här härliga sången. Trumpetsolopartierna lämnar heller inte mycket övrigt att önska – det låter både sprött och intensivt så håren på armarna reser sig. Härligt, det blir inte mycket bättre än så här.

Som helhet sätter högtalaren ett obefintligt eget fingeravtryck på musiken. Olika inspelningar låter också så olika som de ska, du behöver liksom aldrig ifrågasätta om det låter rätt – det gör det bara. Liksom TAD, Marten, Wilson, Magico och några få till också kan när allt är rätt uppsatt och alla lekkamrater passar ihop. Evidence Platinum hör absolut hemma i de finaste av sällskap.

Platinum övertygar
När Dynaudio väljer att uppgradera toppen av sitt högtalarprogram får man helt enkelt inte hoppa över där det är som lägst. Här gäller det att ta ut det yttersta av firmans kunnande och koncept. Det har Dynaudio så sannerligen också gjort.

Priset är skyhögt, men prestationen ligger absolut i den klassen när jag jämför med vad jag i övrigt har hört för en halv miljon och uppåt. Evidence Platinum har de kvaliteter som gör att du kan få en musikupplevelse av allra, allra högsta klass. Det är en mycket lätt högtalare att leva med – om man har gott om plats och pengar…