: Dynaudio Confidence C1 Signature

När man ska lägga pengar på högtalare med prislappar som definitivt ställer upp i highend-klassen vill man naturligtvis få så mycket som möjligt för sin investering. Därför är det många som satsar på golvhögtalare. Små högtalare finns det inte lika många av i den här klassen – fast det kan bli ändring på den saken. Det är nämligen mycket som tyder på att allt fler föredrar mindre högtalare. Men de vill helst inte gå miste om något.

Åtminstone inte om de hostar upp 75 000 kronor för ett par. Vilket är vad Dynaudios dyraste stativhögtalare kostar. I den andra änden, där högtalarna kostar två- och kanske tretusen kronor, finns det ofta gott om små modeller. De ser bättre ut när de ställs mot väggen bredvid TV:n och accepteras därför oftare av hemmets inredare. Men när priset är 20 eller 30 gånger högre anser alltså de flesta att stora högtalare ger mer för pengarna.

Men är det verkligen så? Om vi tittar lite närmare på begränsningarna så handlar det om att man inte kan bryta mot fysikens lagar. Små högtalare når inte ner till de subsoniska basfrekvenserna, de spelar inte lika högt som stora högtalare och det smäller inte lika mycket av en 8-tums bas som det gör av två 10-tummare.

Naturligtvis, höll jag på att säga.

Jag vågar dock ändå påstå att man – under förutsättning att man kan leva med de uppenbara begränsningarna – kan få mer för pengarna om man köper små högtalare. Om vi använder Confidence C1 Signature för 75 000 kronor som utgångspunkt och tänker oss att en golvmodell vore att föredra, skulle det krävas 45 000 kronor till för att komma upp i de 120 000 som golvaren Confidence C2 II kostar. Den kräver dessutom ett större rum och står stadigt på parketten med sina 155 cm. Å andra sidan behöver man ingen extra subbas för att få de lägsta frekvenserna. C2 II når ner till 28 Hz, vilket är nästan en hel oktav djupare än C1. Sådant märks tydligt i kroppen när man spelar högt.

Raffinerad teknik och små detaljer
Teori och praktik går inte alltid hand i hand. Många högtalartillverkare (och andra också) tar i för mycket när de skryter om sina produkter och använder svulstiga påståenden om banbrytande tekniska lösningar, komponenter som är gjorda på rymdstationer i viktlöshet och komponenter som är insmorda i en revolutionerande ”formula”, vilket tillsammans ska ge ett oändligt mycket bättre ljud än någon någonsin har hört förut.

Hos Dynaudio är de mer sansade. Redogörelsen av C1 Signature (och C1 II, som är samma högtalare i ett annat utförande) handlar om grundläggande högtalarteknik. Hur och varför

förklaras med Kapton-kärnor i talspolar (de som driver membranen) med aluminiumvecklingar eftersom de håller nere temperaturen och uppe livslängden. Det grunda basmembranet är gjutet i ett utstansat stycke för att maximera styvheten och ge en mer effektiv respons. Och den välkända, 28 mm stora Esotar2-diskanten har ett öppet polstycke för att minska kompression, så att frekvensresponsen och dynamiken inte ändras när man drar upp volymen.

Några av motstånden i delningsfiltret är till exempel keramiska eftersom de tål mer och egenskaperna inte avviker när temperaturen i kretsarna stiger. Detaljer som verkar små men som tillsammans betyder något för hur högtalare uppför sig i praktiken. Dynaudios chef, Wilfried Ehrenholz, har satt sin signatur på högtalarna. Så som man gärna gör när man är nöjd med resultatet.

Sublimt ljud
Om utförandet är något att gå efter levererar Confidence-högtalarna varorna så det räcker. Äkta träfaner och lack ger de smala högtalarna ett läckert, exklusivt utseende. De kan ställas på stativ 30 cm från bakväggen och bör vinklas en smula inåt för att ge ett optimalt stereoperspektiv. Högtalarna är inte supereffektiva, men inte hopplösa att driva heller. Under testperioden spelade jag på allt från Ayres integrerade AX-5 för 100 000 kronor till McIntosh klassiska rörförstärkare MC275.

Stativen kostar 3 600 kronor per par.

Alla som älskar en superdetaljerad, öppen och dynamisk ljudbild lär garanterat falla för C1 Signature. Ljudbilden är nästan fullständigt neutral, med bara en antydan till värme i basen. Resten är kristallklart, öppet och framför allt rikt på klangfärger. Detta är högtalare för alla som föredrar att lyssna på musiken, inte på högtalarna.

Att de rullar av snyggt i basen under 50 Hz plågade mig inte. De fick ändå fram grundtoner och klangfärger i de lägsta oktaverna från kritiska instrument som kontrabasar, flyglar och stora blåsinstrument. De kan inte spela våldsamt högt, men tillräckligt högt för att man måste höja rösten ordentligt och kanske riskera klagomål från grannarna.

Confidence C1 Signature skapar inte samma grandiosa skala som golvmodellen C2, men målar upp ett bergfast och brett stereoperspektiv med utmärkt djup. Just detta har jag bara hört bättre i Focal Diablo Utopia för 81 000 kronor paret. Focal-högtalarna är även mer dynamiska och spelar högre. Inte mycket, men tillräckligt mycket för att de ska uppfattas som mer uttrycksfulla.

Till exempel på John McLaughlins ”Mother Tongues”, från Live in Paris-skivan. Ett spår där C1 Signature övertygar med en stor ljudbild och superb dynamisk precision, men där Focal-högtalarnas dynamiska kontrast är bättre. Trummorna som hamrar loss redan från början är mer fysiska genom Focal Diablo, men Dynaudiornas diskant är mer upplöst och luftig. Vilket hörs på cymbaler och hi-hat.

Och bra jazz-inspelningar. Oavsett om det är Beethoveen-tolkningar av Leif-Ove Andsnes eller Jan Gunnar Hoffs ”Living” på vinyl. Här klingar stråkar och piano så rikt och fylligt att man nyper sig i armen. Härligt är det. Just här saknar jag vare sig dynamisk kontrast eller basdjup. Ljudbilden hänger ihop sömlöst och klangnyanser – även i röster, opera, etcetera – är närmast viktlösa och vidunderligt vackra.

Praktfull perfektion
De kan låta lite tråkigt. Det sprutar måhända mer av liv i andra högtalare, men de flesta av dem saknar den sublima, nyanserade och betagande musikåtergivning som gör att du fastnar och måste lyssna länge. C1 Signature växer med uppgiften och ger väldigt mycket av samma upplevelser som sina större syskon i Confidence-serien. Jag har svårt att tänka mig någon finare – i dubbel bemärkelse – stativhögtalare för människor som gillar ett brett urval av musik.