Det är nog många som vägrar lägga sjutusen kronor på ett par hörlurar. Då verkar förmodligen Audioflys små öronproppar som rent vansinne. Men för musikälskare har öronproppar den klara fördelen att de lätt försvinner ner i fickan när de inte används. Och det är en stor fördel för alla på språng som vill ha musiken med sig. Och för live-musiker som inte står still på scen – men som vill bevara ett uns av värdighet – är proppar en nödvändighet, snarare än stora, skrymmande öronkåpor. Och när det gäller priset så är med öronproppar som med allt annat: man får vad man betalar för.
Vi lärde känna australiensiska Audiofly tidigare i år, när AF180 vann ett test med fem öronproppsmodeller för 5 000 kronor. Den kombinerade musikalitet med upplösning och detaljer på ett föredömligt sätt, bättre än någon av de andra i startfältet. Det enda vi kanske saknade var en fylligare bas. AF180 är nämligen gjord för professionella musiker och ljudtekniker, och då ska inte ljudet sminkas på något sätt, i jakten på sanningen.
Toppmodellen AF1120 är också gjord för att vara ett musikaliskt redskap för proffs. Här har Audiofly drämt till med fler högtalarelement för att få fram mer dynamik i hela frekvensregistret. Alla element är av typen balanserad armatur, med mycket låg massa och blixtsnabb transientrespons. Sådana element används dock sällan som baselement eftersom vanliga dynamiska element tål högre belastning och ofta ger mer skjuts och tryck i de lägre frekvenserna. Audiofly löser det genom att ha hela sex armaturer till varje öra: två var till bas, mellanregister och diskant. Så det lär nog bli bra tryck trots allt!
Den löstagbara kabeln har silver som ledarmaterial, täckt med slitstarkt och vattenavvisande Cordura-nylon. Styva öronbyglar gör att propparna inte trillar ur, vilket är särskilt viktigt för musiker på scen. Audiofly AF1120 vänder sig till bland annat rockmusiker, fast för headbangande på scen skulle jag personligen velat ha specialgjutna snäckor som garanterat inte faller ut. För trummisar som kanske sitter lite mer still med huvudet är de nog mitt i prick. Och det är de för musikälskande hifi-entusiaster också.
Guldljud
De som tror öronproppar kan inte spela ordentligt med bas kommer att få sig en riktig chock av AF1120. Maken till ljud har vi då aldrig hört!
AF180 var musikalisk men kanske en smula tunn, storebror AF1120 är något helt annat när den drivs av den bärbara DACen och förstärkaren Chord Mojo. Det vill säga, den är musikalisk men inte tunn alls. Det konstaterar vi snabbt med rytmerna i låten ”Royals” med Lorde. Bastrumman smäller till, masserar hörselgången och fyller ljudbilden med djupbas på ett helt annat sätt. På samma gång sprider den luftighet från cymbalerna och skapar en mycket större rymd. Klangen är aningen mörkare hos AF1120 och övertonerna känns en smula mer tillbakadragna, vilket främst beror på att basen är så mycket större och stjäl mer fokus. Men den maskerar inte det viktiga mellanregistret. Lordes röst får tvärtom massor av plats att vältra sig på.
Pianot i Leif Ove Andsnes ”Beethoven Journey” låter stort och robust och har stor klangbotten. Pianot har en lite avlägsen mikrofonplacering som gör att de ljusa tangenterna låter lite luddigare än vi föredrar, och med en del öronproppar och hörlurar låter det nästan som om han spelar med vantar på händerna. Men AF1120 får fram övertonerna som finns där, så att det låter bra ändå. Och orkestern som ackompanjerar honom låter fantastiskt – särskilt mässingsblåsarna har attack, rytm och hinkvis av både över- och undertoner. Rummet är stort och det finns väldigt lite att klaga på.
Både rock och hiphop låter stenhårt. AF180 är mer monitor-aktig men AF1120 låter snarare som om någon har placerat ett par 18-tums baslådor i rummet. Så stor är skillnaden i bas! Visst, man får inte helkroppsmassagen som stora högtalare ger, men det är också det enda. Och även om basen är massiv och levande så blir den inte mjuk och i överkant saftig som i hifi-propparna Sony XBA-N3AP eller AKG N40. Audiofly spelar mycket stramare och mer dynamiskt.
En fin bonus är att AF1120 har högre känslighet än lillebror AF180 och är enkel att driva med en mobiltelefon, till exempel undertecknades iPhone 6S Plus. Då blir övertonerna något grövre och ljudbilden är inte lika supertight och dynamisk som med Chord Mojo. Men det funkar.
Slutsats
AF1120 är ett par extrema öronproppar. De ser inte lika flashig ut som en del andra dyra modeller, men på insidan har inte Audiofly tagit några genvägar. Hela sex balanserade armaturer i varje öronpropp ger en vansinnig dynamik i hela frekvensregistret och framför allt basen dundrar loss, fast utan att maskera det viktiga mellanregistret. Tvärtom framträder sångröster och andra instrument helt klockrent.
Klangbalansen drar åt det varma hållet, somliga vill kanske ha ännu mer framträdande övertoner och sprödare cymbaler. Men det är ändå ingen brist detaljer eller luft, och framför allt rymden är gigantisk för att komma från ett par öronproppar.
Jag har inte haft tillgång den populära Shure-modellen SE846 och kunnat göra direkta jämförelser. Den har också en stor och fysisk bas, och drar mer åt det varma hållet än många andra professionella in-ear-monitorer. Det har SE846 gemensamt med AF1120 och är en modell som också bör övervägas. Men jag tvekar ändå inte rekommendera AF1120 å de varmaste!
