När julstöket är över har de flesta av oss lite problem med att bli av de med extra kilona efter för mycket revbensspjäll, skinka, pepparkakor, julöl och annat – och barnen har knappt överlevt det posttraumatiska stressyndrom som oundvikligen följer varje julafton med ett osannolikt överflöd av julklappar. Vad är det då som lever kvar som ett av julens bästa minnen? För många är svaret (bortsett från den rosa hemstickade tröjan från moster Birgit) en av våra käraste och roligaste jultraditioner: Kalle Anka och hans vänner. Denna jultradition har glatt oss skandinaver i flera decennier.
För många barn är detta det första mötet med Walt Disneys fantastiska, fantasifulla och magiska värld. ”Alla” minns scenerna där Robin Hood flyr med guldsäckarna, Lady och Lufsens spaghettimiddag, dvärgarna som dansar med Snövit och hur vackert det är när allting avslutas med Benjamin Syrsa som sjunger ”Ser du stjärnan i det blå” – då infinner sig äntligen julstämningen.
Allting började redan 1937 med världens första tecknade helaftonsfilm: Snow White and the Seven Dwarfs – filmen som kritikerna (före premiären) kallade för Disneys dårskap – och det senaste kapitlet kom förra året med filmen Frozen.
Vad är det då som präglat perioden 1937–2013, då Disney-koncernen släppt hela 52 helaftonsfilmer? Följ med Ljud & Bild i en djupdykning i en av filmhistoriens allra mest välkända, uppskattade och lönsamma ”följetonger” – filmer som samtliga går under hedersbeteckningen ”Disneyklassiker”.
Pinocchio (1940) är en av de bästa animerade Disneyklassikerna.
Guldåldern
Det började med en ambitiös pionjär från Kansas som hette Walter Elias Disney (1901–1966). Efter att ha gjort världens första tecknade film med ljud (Steamboat Willie, 1928, där han för övrigt själv gjorde Musses röst) och världens första tecknade färgfilm (Flower and Trees, 1932) tyckte Walt Disney att världen var mogen för världens första tecknade långfilm. 1933 satt han därför igång arbetet med Snow White and the Seven Dwarfs.
Väldigt få utanför Disney-koncernen delade hans övertygelse. Korta tecknade filmer (”cartoons”) hade varit ett viktigt inslag på biograferna under många år, men bara som förfilmer. Vem skulle vilja betala en hel biljett för att titta på en tecknad film? Som så ofta med visionärer visar det sig att de är före sin tid. Snow White and the Seven Dwarfs hyllades av de flesta kritiker och blev en omedelbar framgång på bio. I dag är den erkänd som en av filmhistoriens milstolpar och har haft otaliga nypremiärer.
Snövit (som byggde på en saga av bröderna Grimm) blev början på Disneyklassikernas första guldålder. Sedan följde filmpärlorna som smultron på ett grässtrå: Pinocchio, Fantasia, Dumbo, Bambi. Disney-filmerna kännetecknades av bra historier, oftast det goda mot det onda, extremt detaljrika (se bara på gatorna i Pinocchio!) och naturtrogna (ingen ritar trä så levande) teckningar, fängslande låtar (detta var före Phil Collins tid!) och banbrytande nya tekniker. Alla dessa element gör att en Disney-film från 1930-talet även i dag står sig väl i konkurrensen med moderna animerade filmer.
En jazzigt svängig Baloo (Phil Harris) från den enormt charmiga The Jungle Book (1967).
Ett intressant faktum är att det oftast är skurkarna som är de mest fascinerande karaktärerna, hjältarna är oftast endimensionella och tomma. Alla minns väl häxan i Snow White…, styvmodern i Cinderella, Kapten Krok, Maleficent i Sleeping Beauty, Cruella De Vil (devil!), Medusa i The Rescuers, Ursula i The Little Mermaid, Jafar i Aladdin, häxan i Tangled och den värsta av dem alla: Chernabog i Fantasia. Fantasia floppade på bio och sågades av många kritiker, men har på senare tid betraktats som en av de allra största.
Episodfilmperioden
På 1940-talet släpptes hela 10 filmer. Men trots fina vitsord från recensenterna och bra publiksiffror var produktionen av helaftonsfilmer för dyr i förhållande till intäkterna. Walt Disney såg sig om efter andra sätt att tjäna pengar genom billigare produktioner. Den amerikanska regeringen erbjöd stöd för (upplyftande) filmer om Sydamerika. Resultatet blev kortfilmer som sedan sattes ihop till två långfilmer: Saludos Amigos (1943) och The Three Caballeros (1945).
Andra världskrigets utbrott bidrog ytterligare till att bromsa långfilmsproduktionen. Den amerikanska armén valde ut Disney för att göra patriotiska propagandafilmer (vilket han gladeligen gjorde!), bland annat Victory Through Air Power (1943) och en kortfilm där Kalle förlöjligar Hitler i Der Führer’s Face (1942).
På 40-talet gjorde Disney propagandafilmer för den amerikanska regeringen. Här från Der Führers’s Face (1942).
De långfilmer som släpptes under perioden 1943–1949 var sex episodfilmer där Disney försökte foga ihop historierna med en ganska så långsökt röd tråd. Det experimenterades också med att ha riktiga människor i samspel med de tecknade figurerna. Filmerna håller varierande kvalitet och var billiga att producera, men det finns ett och annat guldkorn, bland annat The Whale Who Wanted to Sing at the Met från Fantasia-imitationen Make Mine Music (1946), och Pablo från The Three Caballeros. Dessa är i stort sett okända i Sverige, med ett litet undantag för Fun and Fancy Free (1947) med Mickey and the Beanstalk som släpptes på DVD 2003.
Comebacken
Comebacken kom 1950 med Cinderella. På den tiden hade företaget så dålig ekonomi och kostnaderna i samband med produktionen av Cinderella var så höga att filmen blev ”vinna eller försvinna” för Disney. Kritikerna var dock eniga i sin förtjusning och skrev: ”Disney’s Back!” Cinderella blev en fenomenal framgång och startskottet på en hel armada av klassiker som kom tätt, tio filmer på 23 år. Disney var tillbaka och gjorde vad de gjorde bäst: återberättade klassiska äventyr som passade hela familjen, med en dos sånger, lite romantik, lite moralism, lite action och ett par roliga bifigurer.
Filmerna kom visserligen inte lika ofta som på ”den gamla goda iden” men hade desto högre kvalitet än under sista halvan av 1940-talet. Från 1950 till 1973 släppte Disney nio filmer som vi alla nickar bifallande till. Bland höjdpunkterna kan vi nämna Cinderella, Alice in Wonderland, Sleeping Beauty (Walt Disneys personliga favorit) och The Jungle Book. I The Jungle Book animerade Disney för första gången karaktärerna efter rösterna, en tradition de fört vidare med stor framgång i många filmer sedan dess. Phil Harris som Baloo kom faktiskt tillbaka som Thomas O’Malley i The Aristocats och som Little John i Robin Hood. Alla kan se att Scar i The Lion King är Jeremy Irons och att Eva Gabor är Miss Bianca i The Rescuers (1977) och The Rescuers Down Under (1990).
The Little Mermaid (1989) blev början på Disneyklassikernas stora comeback – och en ny guldålder.
Efter Walt Disneys alldeles för tidiga bortgång 1966 upphörde mycket av kreativiteten och själva drivkraften (han var känd som en uppenbar inspiration, men också som en tyrannisk chef) bakom produktionen av tecknade långfilmer, och koncernen fokuserade i allt högre grad på TV-produktioner. Filmerna från 1970-talet var inte lika påkostade som tidigare. Detaljrikedomen är mindre och historierna är ”enklare”. På 1970-talet gjordes bara fyra filmer.
1980-talet medförde en ny och experimentell tid för Disney, när de letade efter en ny inriktning. The Fox and the Hound var en mer traditionell film som gick väldigt bra på bio, men The Black Cauldron gjordes i stort sett av nykomlingar som ville anpassa mediet efter den nya tiden och därför ”piffade upp” filmen för en mer vuxen och adventure-tillvand publik. Cauldron blev tidernas största Disney-flopp och anklagades för att vara för hemsk för barn, och drogs snabbt tillbaka. Den fick aldrig nypremiär på bio (vilket annars är brukligt) och gick inte att få tag på alls förrän den i all tysthet släpptes på DVD år 2000. The Great Mouse Detective gick bra på bio medan Oliver & Company var den första filmen som hade mycket datoranimeringar, men var ändå en medioker historia.
Den stora comebacken
Disney-koncernens produktion av tecknade filmer prioriterades lågt under många år, ända tills det kom en liten dansk sjöjungfru och knackade på dörren. Disney hade haft rättigheterna till H.C. Andersens Den lilla sjöjungfrun i många år, men projektet hade aldrig realiserats. Ron Clements och John Musker kom dock igång till slut och det var startskottet för Disneys mest inkomstbringande period hittills, med den ena kommersiella succén efter den andra, och äntligen lyckades Disney vinna tillbaka den vuxna publiken till sina långfilmer. Clements/Musker låg också bakom The Great Mouse Detective och gjorde senare supersuccén Aladdin, Treasure Planet och senast The Princess and the Frog (2009). Comebacken kröntes 1991 av Beauty and the Beast som är tidernas enda tecknade film som hedrats med en oscarsnominering för Årets bästa film.
Fantastiska Beauty and the Beast (1991) är tidernas enda animerade film som nominerats för en Oscar för bästa film.
Med The Little Mermaid blev det återigen en tradition med årliga släpp av Disneyklassiker. 1994 kom The Lion King, som fortfarande ligger i topp bland kommersiella framgångar (än så länge), inte minst på grund av den världsomspännande rekordförsäljningen av DVD- och BD-skivor, och med god draghjälp av nypremiären på bio i 3D (2013).
Precis som det tyvärr är med alla guldåldrar så väntar alltid en konstnärlig och kommersiell försämring runt hörnet. För Disney började nedgången 1997 med Hercules.
Digitalisering, massproduktion och jakten på en ny inriktning
På 2000-talet stötte Disney-koncernen på nya utmaningar. De andra stora Hollywood-filmbolagen hade naturligtvis lagt märke till vilken kassako de animerade filmerna var, och rivaliteten från bland annat DreamWorks (The Prince of Egypt, Shrek och Kung Fu Panda), Fox (Ice Age) och Pixar (Toy Story) blossade upp. Detta sammanföll med den digitala tidsåldern där traditionella, handritade filmer sattes under stark press på grund av längre produktionstider och betydligt högre kostnader.
Trots detta blev 2000-talet det årtionde som ledde till flest Disneyklassiker någonsin – på tio år släpptes hela elva filmer! De var dock av starkt varierande kvalitet. Disneys svar på den växande konkurrensen var inte ”skomakare, bliv vid din läst” och gamla traditioner, utan snarare att ta upp kampen på motståndarnas premisser. Disney slutade alltså att göra filmer som byggde på europeiska sagor, i stället kom nyskrivna historier med allt större fokus på action och en mer ”modern” animerad stil. Exempel på detta är filmer som The Emperor’s New Groove, Atlantis, Lilo & Stitch, Treasure Planet, Chicken Little och Bolt.
Det höga lanseringstempot och hårdsatsningen på kostnadsbesparingar ledde samtidigt till att avdelningen för handritade filmer minskades. Avdelningen i Florida lades ner och sedan kom chockbeskedet att Home on the Range (2004) skulle bli Disneys sista handritade film – och om kvaliteten skulle bli som i den var det kanske lika bra. Det är från denna period som merparten av det aktuella stora släppet av klassiker på Blu-ray kommer från.
Frozen (2013) kan bli den mest framgångsrika Disneyklassikern hittills!
Men var verkligen sagotraditionen och den handritade tekniken död? Stora intäkter och – ännu en gång – en satsning på att hålla fast vid sitt arv, gjorde att stämningen ändrades mot slutet av årtiondet. 2009 kom The Princess and the Frog, om Tiana från New Orleans som drömmer om att öppna sin egen restaurang och hitta en drömprins (historien bygger löst på sagan med samma namn). Och det bästa av allt var att Disneys definitivt bästa film på 2000-talet återigen var handritad.
Den digitala framtiden
Numera ligger tyngden på enklare, billigare (och sämre) direkt-till-video-uppföljare, samt massproduktion till Disney Channel. På grund av den digitala revolutionen, som började på allvar med Toy Story 1995 (en Pixar-film som bara distribuerades av Disney, men 2006 köpte Disney hela företaget), ser framtiden mörk ut för den 77-åriga klassiska handritade långfilmstraditionen.
Det ska dock påpekas att Disney med sin Tangled (som bygger på bröderna Grimms saga Rapunzel) och Frozen (som bygger på H.C. Andersens saga Snödrottningen) har hittat tillbaka till klassisk form med bra historier som bygger på klassiska äventyr i filmer som både är charmiga, snyggt animerade och anpassade efter tiden vi lever i. Och Frozen ligger nära till hands att bli Disneys mes lönsamma film någonsin.
Med den visuellt vackra Treasure Planet (2002) tog Disney på allvar steget in i den digitala tidsåldern.
I dagsläget är fyra Disneyklassiker under produktion eller förproduktion: Big Hero 6 (2014), Zootopia (2016), Giants (2016) och Moana (2018) – samtliga är 100 % datoranimerade.
Missförstå oss inte, vi älskar Toy Story och Finding Nemo – vi skulle bara önska att det fanns plats för båda traditionerna. Skogen i Bambi eller trämiljön i Gepettos hus kan inte återskapas lika charmigt av en dator. Då kan det vara bra att veta att vi (snart) kan skaffa oss alla de gamla klassikerna på Blu-ray. Köp direkt!
I maj 2014 är det 12 av 52 Disneyklassiker som inte finns på Blu-ray. De klassiska animerade filmerna bör vara grundmuren i varje filmsamling, de passar i alla lägen och för alla i familjen – de skapar nya barndomsminnen för dagens och kommande generationer!
Walt Disneys animerade spelfilmer:
Nr Titel År BD
1. Snow White and the Seven Dwarfs 1937 X
2. Pinocchio 1940 X
3. Fantasia 1940 X
4. Dumbo 1941 X
5. Bambi 1942 X
6. Saludos Amigos 1942
7. The Three Caballeros 1944
8. Make Mine Music 1946
9. Fun and Fancy Free 1947
10. Melody Time 1948
11. The Adventures of Ichabod and Mr. Toad 1949
12. Cinderella 1950 X
13. Alice in Wonderland 1951 X
14. Peter Pan 1953 X
15. Lady and the Tramp 1955 X
16. Sleeping Beauty 1959 X
17. One Hundred and One Dalmatians 1961 X
18. The Sword in the Stone 1963
19. The Jungle Book 1967 X
20. The Aristocats 1970
21. Robin Hood 1973
22. The Many Adventures of Winnie the Pooh 1977 X
23. The Rescuers 1977 X
24. The Fox and the Hound 1981 X
25. The Black Cauldron 1985
26. The Great Mouse Detective 1986
27. Oliver & Company 1988 X
28. The Little Mermaid 1989 X
29. The Rescuers Down Under 1990 X
30. Beauty and the Beast 1991 X
31. Aladdin 1992 X
32. The Lion King 1994 X
33. Pocahontas 1995 X
34. The Hunchback of Notre Dame 1996 X
35. Hercules 1997
36. Mulan 1998 X
37. Tarzan 1999 X
38. Fantasia 2000 1999 X
39. The Emperor’s New Groove 2000 X
40. Atlantis: The Lost Empire 2001 X
41. Lilo & Stitch 2002 X
42. Treasure Planet 2002 X
43. Brother Bear 2003 X
44. Home on the Range 2004 X
45. Chicken Little 2005 X
46. The Wild 2006 X
47. Meet The Robinsons 2007 X
48. Bolt 2008 X
49. The Princess and the Frog 2009 X
50. Tangled 2010 X
51. Wreck-It Ralph 2012 X
52. Frozen 2013 X
